Blogginlägg från 2022-08-18

Malmöfestivalens enda fasta programpunkt

Richard Lindgren i Bluestältet på Malmöfestivalen. Det började akustiskt...



...och fortsatte elektriskt med Richards hela band som komp. Trummisen Fredrik Savbrant, basisten Jesper Pettersson och gitarristen Jocke Svensson...

Alla bilder: Carina Österling...och slutade med ett gäng ungdomar framför scenen.

RICHARD LINDGREN BAND
Malmöfestivalen/Bluestältet 14 augusti 2022
Konsertlängd: 17:38-18:32 och 18:58-19:56 (54+58=112 min)
Min plats: Stående ca 7 m från scenen.

SÖNDAG 14 AUGUSTI VAR PÅ MÅNGA sätt en utmaning i Malmö. Malmöfestivalen är tillbaka efter två bortkastade årgångar. Sedan många år har festivalen en enda fast programpunkt: Den lokala hjälten Richard Lindgrens framträdande i det som kallas Bluestältet, där det lite motsägelsefullt inte alltid förekommer rena bluestakter, på söndagskvällen.
   Den enorma hettan låg som ett våtvarmt täcke över hela staden och att packa in sig i ett tält kändes på förhand nästan motbjudande men vind och luft vädrade ur ”lokalen” ganska effektivt men värmen på scen var tydligen än mer problematisk. Med tanke på de yttre förutsättningarna gjorde Richard Lindgren & Co en smått heroisk insats under en nästan två timmar lång konsert.
   Som om inte hettan skulle kunna stjälpa hela lasset så hade Richard problem med sitt vanliga kompband Grand Jubilee där skador och sjukdom på kort varsel tvingade in två vikarier i det annars så tajta kompbandet.
   För första gången någonsin live med Richard fick vi se en ständigt leende Fredrik Savbrant, även kallad ”Figge”, spela trummor och lite piano som om han aldrig hade gjort annat. Han fanns i skivsammanhang med i Lindgren-sfären på 90-talet men aldrig live.
   Utan några som helst förberedelser, Richard träffade basisten åtta (8!) minuter innan gig, gjorde Jesper Pettersson kvällens starkaste debut i låtar och repertoar han aldrig tidigare hade spelat och gjorde det med förvånansvärd bravur. Inför varje låt gick gitarristen Jocke Svensson, som spelat med Richard i tre år, lite snabbt igenom kommande låt för Jesper som svarade med både lugn och skicklighet och lät som rätt man på rätt plats.
   På absolut rätt plats fanns för övrigt keyboards-klippan Magnus Nörrenberg som med sina både spontana och planerade bravader sedvanligt kryddade arrangemangen. Soloutflykten i ”Five pints and a wink from Gwendolyn” glömmer vi inte.
   Richard Lindgren har, precis som många andra artister, hamnat i kläm mellan en pandemidrabbad bransch och en tråkig teknikutveckling där fysiska skivor blir alltmer sällsynta. Det har gjort att hans kommande album, ”Grand Jubilee” som först planerades komma ut på hösten 2019, har blivit uppskjuten och ännu mer uppskjuten. Och kanske kommer den i höst? Men flera låtar från det projektet har funnits med på konsertrepertoaren i många år nu och två, rockiga ”No more colours” och den stundtals magiska balladen ”Return to me mi corazon”, trängde sig in i söndagskvällens låtlista.
   Trots ett stopp i skivutgivningen skriver Richard ständigt nya låtar och några helt exklusiva nyheter, ”Tarantella” och ”My Norwegian sweetheart” presenterade han mellan de så kallade obligatoriska låtarna.
   Två anmärkningsvärda låtar. ”Tarantella” är en Brecht-doftande helt annorlunda låt i Richard Lindgrens ljudvärld, skriven tillsammans med Savbrant som då spelade snabbt på pianot. Medan ”My Norwegian sweetheart” (handlar om skidstjärnan Therese Johaug!) är en typisk ballad i sedvanligt vacker Lindgren-stil.
   Richard började med att meddela ”vi kör inga covers” men inget i en Lindgren-setlist är som vi vet ristat i sten. Det dröjde inte länge innan Steve Forberts ”Mexico” satte rockig fägring på konserten. Sedan kunde han fånga magin i två Rick Danko- och Tom Waits-covers, ”It makes no difference” och ”Tango till they're sore”.
   På en nästan två timmar lång konsert finns det naturligtvis också utrymme för Richards folkligt välkända hits som ”From Camden Town to Bleecker Street” (solo i tuffa solglasögon), ”Five pints and a wink from Gwendolyn” (lång med ovannämnda Nörrenberg-solo), ”How long” (apropå lång...) och ”Back to Brno” (där kvällens enda rejäla blues-sväng dök upp).
   Allra roligast den här heta söndagskvällen var när ett gäng ungdomar trängde sig in i tältet och ställde sig längst fram och verkligen diggade det de hörde och såg. En ny positiv generation som gillar vuxen rockmusik?


From Camden Town to Bleecker Street
Mexico
My Norwegian sweetheart
Tarantella
It makes no difference
Sundown on a lemon tree
Death & love
No more colours
Five pints and a wink from Gwendolyn

Paus

Tango till they're sore
Big fat nothing
Return to me mi corazon
Trouble in the garden
How long
Goodbye Rosie
Back to Brno

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.