Blogginlägg från 2018-08-08
Tillbaka till 50-TALET: Upp till granskning
Bill Haleys "We're Gonna) ROCK AROUND THE CLOCK" är nästan mitt enda autentiska minne av 50-talsmusiken. Nu sitter stenkakan, 78-varvaren, på väggen i min mors andra sovrum och påminner om ett musikaliskt decennium som jag bokstavligen egentligen inte minns. Däremot har musiken från 50-talet återvänt så många gånger att det nu är dags att rangordna rock'n'roll-eran.
DET MÅ JUST NU VARA SOMMARENS HETASTE DAGAR men nu tar jag steget ut på - tunn is... Jag är förvisso född 1952 - men ändå knappt född på 50-talet. I alla fall kan jag påstå att mitt autentiska minne av 50-talsmusiken är minst sagt ytligt. Ändå har jag sedan början av 60-talet, när jag vaknade till på allvar med mitt musikaliska intresse, umgåtts med 50-talets musik i andra hand.
Genom tusentals coverversioner, ännu fler autentiska historier och med alla artister som genom åren hänvisat till sina musikaliska rötter har jag ändå fått en viss kontakt med 50-talet. Från just det decenniet har det genomgående nämnts artister, låtar och genrer som musikaliskt har kommit att symbolisera det glada 50-talet.
Därför tycker jag det är hög tid att sammanfatta 50-talsmusiken. Jag kommer under nästa Håkans Pop-säsong 2018/19 att sätta mig på skolbänken. Jag ska försöka lära mig så mycket det går om rock'n'roll-musikens vagga, en generation som bokstavligen håller på att dö ut, och sedan rangordna de bästa låtarna med de bästa artisterna.
På måndag (13 augusti) inleder jag en "50-talets bästa"-lista, 38 placeringar, som under hösten och våren kommer att löpa regelbundet med en kort paus för jul och nyår. Framåt maj nästa år kommer jag att kora min absoluta favorit i genren.
Idag när jag försökte minnas tillbaka fick jag det klart för mig att det bara finns två artister kvar i livet från den klassiska 50-talsgenerationen, Jerry Lee Lewis och Little Richard. Båda finns garanterat representerade med sina låtar under nästa Håkans Pop-säsong.
Tillfälligheter, som dålig hälsa (Elvis Presley), störtande flygplan (Buddy Holly), bilolycka (Eddie Cochran) eller hjärtinfarkt (Roy Orbison), har tagit ifrån oss många. Idag kunde vi ha suttit och tänkt tillbaka mot en härlig generation rock'n'roll-artisters fina ålderdom men det allra mesta är avslutat och borta och bara minnet lever.
Det är med väldigt få egna autentiska minnen jag ska försöka sammanfatta 50-talet och dess bästa musik. Jag har ju på Håkans Pop försökt rangordna de flesta decennium i musikväg sedan jag föddes och tar mig nu längre bort, längre ned och längre upp för att kunna minnas.
För över tio år sedan, säsongen 2007/08, började jag med att ge 80-talets missuppfattade musik en positiv påminnelse. Och jag har sedan dess fortsatt rangordna både 90-talets, 70-talets bästa album och 60-talets bästa singelartister.
NÄR DET GÄLLER 50-TALSMUSIKEN har jag genom åren väldigt ofta fått referera till alla dessa gränslöst många covers som spelats in och givits ut långt senare. Eftersom jag inte hade öronen öppna när Chuck Berry skrev sina bästa och mest historiska låtar, har något minne av Buddy Hollys död och fick uppleva när Gene Vincent var som bäst kommer nästa 50-talsklingande säsong på Håkans Pop bli en ren historielektion för min del. Där kommer jag förhoppningsvis också att lära mig hur många blues- och r&b-låtar som har sina rötter i 50-talet.
Men det är nog rock'n'roll som kommer att spela huvudrollen i min serie men där finns också möjligheter att country, rockabilly, popsånger, för all del gospel och doo-wop också kommer att nämnas här och där. Eller en massa musik som ligger på gränsen mellan två eller flera genrer. Vem kan exempelvis placera Hank Williams musikaliskt?
Skamset kan jag konstatera, när jag nu sitter med facit och 38-listan nästan fullbordad framför mig, att den kvinnliga representationen är katastrofalt dålig. I en värld av jämlikhet borde det givetvis finnas plats för några kvinnliga 50-talsprofiler på min lista. Förslagsvis Connie Francis, Brenda Lee, Sister Rosetta Sharpe, Wanda Jackson, Patsy Cline och Ruth Brown som dock har fallit för konkurrensen, inte könstillhörighet. Antingen lutar de åt för mycket country eller jazz eller schlageraktig pop för att i mina öron ska bli tillfredsställda.
Ty i mitt urval av låtmaterial med 50-talsartister har det varit stenhård konkurrens som till slut har resulterat i att många så kallade självklara namn till slut har hamnat utanför den mycket snäva 38-listan.
Därför är jag rädd att det inte finns plats för så egentligen självklara namn som Roy Orbison (vars 60-tal överskuggar rockandroll-decenniet), en snäll Ricky Nelson, Frankie Ford, Vince Taylor, Conway Twitty, Mose Allison, Sam Cooke, Dion, Screamin' Jay Hawkins, Charlie Feathers, Lonnie Donegan, Bobby Charles, Ronnie Hawkins, Billy Fury, Jimmy Reed, Hank Snow, John Lee Hooker, Roy Brown, Ray Price, Big Bopper, Frankie Lymon, Sonny Burgess och Duane Eddy. Namn som i nästan samtliga fall bör vara kvalificerade till en lista på 50-talets bästa. Men...
Jag har fastnat för 38 andra låttitlar och artistnamn som jag i samtliga fall tycker är ännu bättre och livsviktiga profiler för mitt bästa 50-tal. "Rock'n'roll" som Jerry Williams ofta utbrast mellan låtarna på sina konserter.
/ Håkan
<< | Augusti 2018 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | ||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
27 | 28 | 29 | 30 | 31 |
Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...
Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...
Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...
Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...
Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...
Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...
Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...
Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...


Kommentarer till blogginlägget:
För den intresserade finns Cochran resp Vincents musikaliska gärning beskriven här:
https://raisedonrecords.blogspot.com/search/label/Gene%20Vincent
https://raisedonrecords.blogspot.com/search?q=Eddie+cochran
Svar:
Härligt med välinformerade korrekturläsare. Tack Pelle!