Blogginlägg från 2016-08-22

#37. vhs: Blood brothers

BRUCE SPRINGSTEEN AND THE E STREET BAND: Blood brothers (SMV, 1996)

DET ÄR NÄSTAN MED EN LÄTTNADENS SUCK jag trycker in VHS-kassetten i videospelaren. Inga inställningar, inget extramaterial. inga spår att snabbt hoppa mellan. Rakt av en 90 minuter dokumentär musikfilm.
   Det är skillnad pÃ¥ musikdokumentär och musikdokumentär. Förra veckans DVD i min serie om bästa VHS/DVD, "Living in the material world" om George Harrison, handlade om en mÃ¥nga decennier lÃ¥ng karriär under ett helt liv. Dagens dokumentär sträcker sig över Ã¥tta dagars skivinspelning plus ett liveframträdande. ÄndÃ¥ ger den sÃ¥ intressanta insikter i relationen mellan musikerna i E-Street Band och artisten/arbetsgivaren Bruce Springsteen. Diskussionerna mellan Bruce, musiker, tekniker och manager pÃ¥gÃ¥r ständigt och "Flugan pÃ¥ väggen"-känslan är hela tiden (90 minuter) pÃ¥taglig.
   Uppdraget i januari 1995 var att spela in nÃ¥gra extralÃ¥tar till en planerad greatest hits-samling med Bruce Springsteen. FrÃ¥n plan till handling gick väldigt fort. Managern Jon Landau berättar att beslutet togs tisdag 3 januari, torsdag 5 januari ringer Bruce till musikerna och mÃ¥ndag 9 januari är samtliga inblandade samlade i The Hit Factory-studion pÃ¥ 54:e gatan i New York.
   Inspelningsförfarandet är väl inte sÃ¥ unikt. Bruce, ofta i hatt, spelar upp en ny lÃ¥t och musikerna sitter och antecknar ivrigt hur lÃ¥ten är konstruerad. Teknikern Chuck Plotkin fick tvÃ¥ dagar pÃ¥ sig att styra upp inspelningarna och han fÃ¥r mÃ¥nga tillfällen i filmen att förklara och beskriva hur allt fungerar.
   Däremot är det under väldigt speciella förhÃ¥llanden som Bruce Ã¥ter samarbetar med E Street Band. Det är elva Ã¥r sedan Bruce och bandet gjorde studioinspelningar tillsammans men "Born in the USA" (1984) var pre-Nils Lofgren sÃ¥ 1995 var det pÃ¥ mÃ¥nga olika sätt nya förutsättningar i studion.
   Steve Van Zandt lämnade Bruce och bandet efter "Born in the USA"-skivan och satsade pÃ¥ en politiskt profilerad solokarriär under namnet Little Steven. Bruce sjöng visserligen pÃ¥ en lÃ¥t pÃ¥ hans "Freedom - no compromise" (1987) men det permanenta samarbetet var slut. Därför är det en aning överraskande att se och höra ("Cleveland!" ropar han när han är pÃ¥ väg in i studion) honom i det här sammanhanget.
   Steve spelar ingen stor roll i här, spelar mandolin pÃ¥ "This hard land", men vars glada humör kan vara en bidragande orsak till att Ã¥terföreningen mellan Bruce och E Street-musikerna ändÃ¥ fungerar sÃ¥ smärtfritt.
   "Secret garden" och "Blood brothers" är tvÃ¥ andra lÃ¥tar som spelas in under de här dagarna/kvällarna i studion. Däremot är den fjärde extralÃ¥ten pÃ¥ "Greatest hits"-skivan, "Murder incorporated", en inspelning frÃ¥n vÃ¥ren 1982 ungefär samtidigt som majoriteten av lÃ¥tarna till "Born in the USA"-albumet gjordes. En vÃ¥ldsamt rockig lÃ¥t som här spelas live pÃ¥ Tramps-klubben i New York, där bandet fÃ¥r trängas med filmande fotografer pÃ¥ den lilla scenen, i samband med en musikvideoinspelning med regissören Jonathan Demme.
   Redan en dryg mÃ¥nad efter de här inspelningarna, 27 februari 1995, släpps samlingsskivan med de nya lÃ¥tarna. I dokumentären diskuterar Landau om det ska bli 15, 16 eller 17 lÃ¥tar. Det blev 18...

UNDER DE HÄR FÅ DAGARNA I STUDION producerades ytterligare några låtar och vi får följa tillkomsten av både "Back in your arms again", "High hopes" och "Without you". Förstnämnda låten sparades till "Tracks"-boxen (1998) och de två övriga låtarna släpptes på en femlåts-cd tillsammans med den här videon som inte fick en kommersiell release förrän i november 1996. En skiva (se vänster) av så kallad exklusiv kvalité ty där finns en alternativ och rockigare version av "Blood brothers", liveversion av "Murder incorporated" och "Secret garden" framförs med stråkarrangemang. Just den detaljen diskuteras intensivt i dokumentärfilmen och trots positiva vibbar i kontrollrummet och en omröstning för att behålla stråkarna bestämde Bruce till slut att skippa David Kahnes arrangemang.
   "High hopes" är för övrigt en gospelkryddad cover som i studion vässas med tre tjejröster, fru Patti Scialfa, Lisa Lowell och senare E Street-medlemmen Soozie Tyrell. En trio tjejer som var ett band (Trickster) lÃ¥ngt innan de hamnade i Springsteens närhet. LÃ¥ten är skriven av Tim Scott McConnell och gavs först ut av honom 1987, under namnet Tim Scott, pÃ¥ albumet "The high lonesome sound". Nästan 20 Ã¥r senare, 2014, gjorde Springsteen en nyinspelning av lÃ¥ten som blev ny singel och titellÃ¥t pÃ¥ ett album.
   Regissören till dokumentären "Blood brothers" heter Ernie Fritz vars bakgrund och framtid i branschen var och är ganska begränsad. Han hade precis jobbat med nÃ¥gra musikvideor (Sophie B Hawkins, Jeff Buckley och Tony Bennett/Shawn Colvin) men trots lyckat resultat i det här fallet sÃ¥ blev hans fortsatta karriär höljt i dunkel.
   Trots den smÃ¥tt sensationella Ã¥terföreningen mellan Bruce och E Street Band blev det inget omedelbart samarbete efter den här inspelningen. Samma Ã¥r som det här spelades in gjorde Bruce soloprojektet "The ghost of Tom Joad" och det skulle dröja till 1999 innan han och bandet (nu Ã¥ter med Steve Van Zandt som officiell medlem) turnerade igen, ett samarbete som fungerat Ã¥r efter Ã¥r och turné efter turné sedan dess.
   Landau förklarar att de här inspelningarna i studion varit de mest avslappnade dagarna i bandets hela historia.
   "Blood brothers"-filmen avslutas med tvÃ¥ videolÃ¥tar. Först den ruffiga rocklÃ¥ten "Murder incorporated" i mörka livebilder där Steve van Zandt skymtar kort, alltsÃ¥ regisserad av Demme. Sedan "Secret garden" i en filmliknande story, ganska svÃ¥ranalyserad, med mÃ¥nga tjejer i bilar med vind i hÃ¥ren och regisserad av Peter Care. Han hade tidigare gjort musikvideor med Scritti Politti, Tina Turner, Simply Red, New Order, Depeche Mode, Bananarama, REM, Suzanne Vega och The Cars.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.