Blogginlägg från 2003-08-04

Tidlös men ack så smittande popmusik

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 4/8 2003.

PER GESSLE
Finspångs Slott, 2/8 2003

I samma stund som Per Gessle steg ur turnébussen bakom Finspångs vackra slott på lördagseftermiddagen började solen skina. Det är till att ha fingertoppskänsliga kontakter även med vädergudarna.
   Det är Per Gessles sommar. Han har gjort en lika plötslig som enastående comeback på svenska. Skivan är en lättsam och solstänkt triumf och turnén som soloartist tenderar att bli en minst lika stor succé som någonsin Gyllene Tiders återkomst för sju år sedan.
   I tider av negativa trender, nedåtgående försäljningssiffror och överlag pessimism i branschen är det inte så konstigt att Gessle kommer och rensar luften. Melodierna gör folk glada, texterna får folk att tänka på varandra och det underbara slutresultatet vävs samman till tämligen tidlös men ack så smittande popmusik.
   Skivan, som på mindre än två månader blivit en svensk försäljningsklassiker (170 000 ex), är just smittande melodisk, sprittande glad och så snillrikt framförd att man faller pladask första gången man hör den.
   Efter en sådan omedelbar reaktion, har jag lärt mig genom åren, så kommer alltid en backlash och jag märkte under några semesterveckor hur skivan lämnade det fånigt fantastiska stadiet till något tämligen normalt. Om än överfylld med eleganta harmonier, smarta textrim och klassiska refränger.
   Och det där har tydligen Gessle också tänkt på för sommarens turnékonsert innehåller långtifrån en koncentrerad ”Mazarin”-repertoar. Här finns så mycket mer av alldeles underbar gammal Gessle-pop. Från tidiga Gyllene (”Billy”) via små läckra nedslag i Gessles tidigare solomaterial (”Inte tillsammans, inte isär”) till Gyllenes majestätiska 90-talslåtar (”Gå & fiska”). Plus en helt enastående version, avklädd och naken, av låten han gav bort till Anne-Lie Rydé, ”Segla på ett moln”.

Fast då börjar den grabbiga delen av publiken att hellre diskutera ljuddämpare än att lyssna. Men allt tillsammans gör naturligtvis att sommarens Gessle-repertoar håller en spännvidd som är unik för svenska förhållanden.
   Det som lite orättvist kallats Roxettes svagaste länk, åtminstone vid mikrofonen, blommar ut på svenska. Sedan har ju Gessles röstinsatser utvecklats remarkabelt under Roxette-åren. Det kunde om inte annat konstateras på Pop-samlingen från i våras där han tar mikrofonen på en klar majoritet av låtar.
   Han var klart imponerande under några av lördagskvällens tyngre nummer som ”Jag tror du bär på en hemlighet” och ”Tycker om när du tar på mig”.
   Nya skivan är ju gjord med en så snillrik, lekfull och lättsam inriktning att den nog bara går att framföras inomhus inför en mindre publik för att riktigt komma till sin rätt. Men medlemmarna i Gessles snabbt ihopkomponerade grupp har tagit med sig mycket av den spontana och många gånger maniska musikaliteten ut på scen.
   Och mest lyste Christoffer Lundquist, den förre Brainpool-basisten, som förvandlade den gamle Roxette-räven Jonas Isacsson till en anonym kompgitarrist. På många olika gitarrer, slide, mandolin och vid ett tillfälle även banjo gjorde han ett flertal mycket starka insatser.
   Men det var naturligtvis Gessles poplåtar som gjorde konserten så underbart underhållande i nästan två timmar i sträck.
   Inte magiskt och inte oförglömligt, simpel popmusik fungerar bäst för stunden, men en rejäl sommarsuccé värd namnet. Som knappast kan toppas av en Gyllene-revival nästa år.

Per Gessle, sång och gitarr
Jonas Isacsson, gitarrer
Anders Herrlin, bas
Christoffer Lundquist, gitarrer, banjo, mandolin och sång
Clarence Öfwerman, keyboards
Helena Josefsson, sång, munspel och tamburin
Jens Jansson, trummor

Per Gessles låtar:
Kung av sand
Vilket håll du än går
Gungar
Inte tillsammans, inte isär
(Hon vill ha) Puls
På promenad genom stan
Timmar av iver
Segla på ett moln
Flickan i en Cole Porter-sång
Jag tror du bär på en stor hemlighet
Småstad
Smakar på ett regn
Tända en sticka till
Här kommer alla känslorna
Födelsedag
Spegelboll
Juni, juli, augusti
Gå & fiska

Extralåtar
Om du bara vill
Tycker om när du tar på mig
Det är över nu
Sommartider

Extra extralåt
Billy

/ Håkan

Tomas Ledin konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 4/8 2003.

KONSERT
Tomas Ledin
Stadsparken, Örebro 3/8 2003

I takt med att Tomas Ledin under främst 90-talet la hela Sverige för sina fötter och fångade den vuxna musikkonsumenten i sin hand så har han musikaliskt blivit alltmer förutsägbar och folklig. Det kanske förresten är en förutsättning för en artist som vill nå en bred förankring i så många generationer som möjligt. Att inte sticka ut för mycket, att inte uppröra och engagera och att hellre smeka medhårs än tvärtom.
   På det sättet motsvarade Tomas Ledins konsert i det vackra Stadsparken alla mina lågt ställda förväntningar. Det blev så trevligt, så melodiöst underhållande, så mycket allsång och så mycket fin uppskattning från publiken att jag egentligen är en torrboll som är människa att inte med hela hjärtat älska detta professionella hantverk.
   Men jag tycker alltså att Tomas Ledin 03 inte säger mig så mycket i sina texter, det är inte så mycket äventyr i arrangemangen och inte så mycket personlig naturlighet i framförandet att det musikaliskt är befogat med ett fullsatt Stadsparken.
   Han gav naturligtvis allt vad folket ville ha, alla sina hits från 30 år tillbaka, balladerna som folk i gemen aldrig slutar älska och de där vuxna rocklåtarna som uppfattas som ROCK men egentligen befinner sig i lagomlandet där Bryan Adams är kung.
   Till slut stod alla texterna om ljusblåa dagar, längtans vindar och oändlig kärlek mig upp i halsen och det var egentligen arrangemanget i sig, atmosfären och den sköna miljön som var mer spännande än det som utspelade sig på scenen.
   Att över huvudtaget uppleva så mycket folk på en konsert av popstatus i Örebro är ju otroligt inspirerande. Det kanske var sån publikhysteri på Snoddas tid, jag vet inte, eller Carola på sin tid.
   Det var just under Carolas hysteriska debutår som Tomas Ledin var en årligen förekommande artist på Örebros scener. Alltid omgiven av fantastiska band, alltid med en huvudsakligen rockig repertoar, alltid med ett sound som stack ut och gav låtarna från de mjäkiga skivorna en tuffare behandling.
   Och aldrig spelade han ”Sommaren är kort” som jag minns det. Det är väl den stora skillnaden i dag. Alltid ”Sommaren är kort” och aldrig något mer musikaliskt främmande än några avskyvärda symfonirockavslutningar i några låtar.
   Det är som om Ledin aldrig lämnat schlagerbranschen, han bara försöker klä sina hurtiga refränger i en ruffigare kostym.
   Du kan aldrig beskylla Tomas Ledin för att ha tagit den smala, udda eller långa vägen till succé. Sedan hans uppmärksammade comeback 1990 har hans skivor varit karbonkopior av varandra på ett tämligen upprörande sätt.
   Men som sagt, drygt 5000 mer eller mindre allsångslystna konsertbesökare kan ju alltid göra själva upplevelsen till en hit. Fast det på söndagskvällen var musikaliskt, dramatiskt och underhållande två väldigt förutsägbara timmar i det underbart natursköna Stadsparken..
   Givetvis en imponerande samling låtar, med texter som onekligen betyder väldigt mycket för många andra människor, och när man slipper upprepningarna som varje 90-talsskiva varit fyllda av så är det väl okej allsångsmusik. Fast det känslomässigt inte träffar mitt hjärta.

Tomas Ledins låtar:
Lova mig att du är där
Hon gör allt för att göra mig lycklig
Lika hopplöst förälskad
Genom ett regnigt Europa
Knivhuggarrock
En lång väg tillsammans
En dag på stranden
I sjöbodarnas vik
Sommaren är kort
Helt galen i dig
På vingar av stål
Mitt hjärta
Vi är på gång
Sensuella Isabella
Du kan lita på mig
En man som älskar
Extralåtar:
En del av mitt hjärta
Just nu
I natt är jag din
I sommarnattens ljus
Snart tystnar musiken

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.