Blogginlägg från 2024-07-13

Sommarpop på hög trivselnivå

NIKLAS STRÖMSTEDT
Stadsträdgården, Örebro 13 juli 2024
Konsertlängd: 19:57-21:27 (90 min)
Min plats: Sittande till vänster ca 30 m från scenen.

EFTER NÅGRA OVÄDERSDRABBADE KONSERTER i Örebro, under de senaste veckorna, återvände på fredagen sommaren till staden. Naturligt och ganska logiskt så kom värmen och solen i sällskap med Niklas Strömstedt som ibland beskrivs som Sveriges snällaste artist och ofta sjunger om livets små känsliga ögonblick. Pop som befinner sig på gränsen till rock men också rock på gränsen till pop som i livesammanhang brukar få betoning på det senare men ändå bjuda på en lättsam och trevlig framtoning.
   Så också denna gång men under den här sommaren reser Niklas med ett litet sällskap kvinnliga musiker, Marika Willstedt och Sara Niklasson, som musikaliskt gav repertoaren en mjukare, emotionell och mer avslappnad prägel. Med två som delade upp kompandet på så många olika sätt och på olika instrument: piano, bas, elgitarr, mandolin, akustisk gitarr och cello innan jag slutade räkna...
   I den ljumma sommarkvällen bjöds det på en greatest hits-liknande kompott där jag tror att Niklas inte missade någon obligatorisk låt. Möjligen med undantag för GES-hitlåten ”En jävel på kärlek” som kanske inte passade in i det här lite dämpade sammanhanget utan trummor och ett gäng elektrifierade rockgitarrer.
   Att repertoaren blev en aning förutsägbar, jämför låtmässigt med konserten Niklas genomförde för åtta år sedan i skuggan av Örebro Slott. Fredagskvällens låtval och repertoar ska i sin helhet kanske inte beskrivas som överraskande. Det är 16 år sedan Niklas senast gav ut ett helt album. Å andra sidan har han producerat egna låtar sedan 1980 (44 år sedan...) så det finns onekligen en stor låtkatalog att välja ur. Men valde den här gången låtar från 1989 och senare.
   Men i den ganska förutsägbara repertoaren fanns det ändå höjdpunkter som främst underströks av ljuvliga insatser av Marika och Sara på sina olika instrument. ”Sånt är livet” var ett sådant ögonblick, framförd med cello i ett vackert och perfekt arrangemang. Då saknade jag inga andra instrument.
   Marikas cello gjorde också en viktig insats på ”En kvinna och en man” där hon dessutom duettsjöng med Niklas. Konserten var bokstavligen inte unplugged men grundtemat var av naturliga skäl avskalat och mer dämpat. Ändå innehöll konserten några märkbara tempohöjningar där inledande intron på gitarren ofta liknade varandra. Som när han inledde ”Stanna världen en stund” och började sjunga introt till Hep Stars ”Cadillac”.
   En ljuvlig sommarkväll i den grönskimrande miljön på Stadsträdgården framför en publik på bästa humör lockade till flera underhållande mellansnack som inte så sällan hade komiska sekvenser där Niklas skojade med både sig själv och andra. Bland annat efterspelet till ”Byns enda blondin”, låten han skrev till Sven-Ingvars, som formade sig till en mycket rolig visserligen osann historia.
   Den tydliga tempohöjningen på slutet av konserten var kanske inte så överraskande men ändå effektiv och välkommen. Efter hans kanske största hit, ”Om” (som förra året också blev titel på Niklas biografi), avslutades huvuddelen av konserten precis som för åtta år sedan med ”Oslagbara!”.
   För att sedan bli kvar på scenen ensam, sätta sig vid pianot och spela och sjunga ”Vart du än går”. Avskalat och personligt. Sedan fick den riktiga konsertavslutningen ett både komiskt och musikaliskt storstilat och fullbordat slut fast det var inlånat låtmaterial.
   Först Niklas egensnickrade text, full med roliga personliga detaljer, till Magnus Ugglas ”Jag mår illa” och sedan en svensk version av Goffin-Kings klassiska låt ”Will you love me tomorrow”, ”Vill du ha mig imorgon”, som blev den perfekta finalen på en underbar musikalisk sommarkväll.


Halvvägs till framtiden
För många ord om kärlek
En väg till mitt hjärta
En kvinna och en man
Inga änglar gråter
Sista morgonen
Flickor talar om kärleken (män dom gör just ingenting alls)
Sånt är livet
Förlorad igen
24 timmar
Byns enda blondin
Bilderna av dej
Stanna världen en stund
Om
Oslagbara!

Paus

Vart du än går
Jag kan gilla
Vill du ha mig imorgon

/ Håkan

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...

Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...

Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...

Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....

bridgeman 16/05: Hej, kollade på youtube klipp från konserten i Örebro med Cocteau Twins. Låt...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.