Blogginlägg från 2024-07-09

”One hand clapping”

PAUL McCARTNEY & WINGS
One hand clapping
(MPL/Capitol)

14 JUNI, FYRA DAGAR FÖRE PAULS 82-årsdag, släpptes den här skivan men innehållet är betydligt äldre än så. För nästan 50 år sedan, 15 augusti 1974, gick Paul tillsammans med sitt band Wings in i Abbey Road-studion för att i första hand spela in ett planerat livestudioalbum. I planerna fanns också en dokumentär, som skulle heta ”One hand clapping”, med ett ”Let it be”-liknande upplägg där regissören David Litchfield skulle filma hela evenemanget med en grupp i full aktion.
   Korta klipp från de här inspelningarna har förekommit i några pr-sammanhang men hela projektet skrinlades liksom en senare planerad ”Wings live in the studio”-ep med sex låtar från inspelningen som inte heller förverkligades.
   Nu, nästan 50 år senare, släpps liveinspelningarna med en inspirerad grupp som spelar aktuella låtar från den tiden, några försmak från kommande skivor, covers som McCartney varken förr eller senare har spelat officiellt, till och med några korta versioner av Beatles-låtar plus några originallåtar som inte heller har givits ut tidigare.
   Efter det mycket framgångsrika albumet ”Band on the run”, november 1973 när gruppen egentligen var i upplösning då gitarristen och trummisen lämnade bandet precis innan inspelningarna, var Wings en grupp i spännande förvandling. Under våren 1974 hittade McCartney nya starka ersättare, 21-årige gitarristen Jimmy McCulloch och trummisen Geoff Britton.
   Sommaren 1974 spenderade McCartney och Wings sju veckor i Nashville och spelade bland annat in den kommande singeln ”Junior's farm”, ett rockigare bevis på bandets utveckling som blev en av topparna på ”One hand clapping”-inspelningarna. Med McCullochs unga entusiasm blev Wings ett riktigt rockband som förstärkte energin i låtar som ”Soily”, en bra låt som försvann på livedubbeln ”Wings over America”, ”Jet”, med en vildare Paul vid mikrofonen, och Denny Laines ”Go now”, där Jimmy gör ett fint gitarrsolo.
   Men Paul McCartney har ju också en snäll sida och den får givetvis stort utrymme på de här inspelningarna. Men jag hade på förhand många förhoppningar på en levande och mer avskalad ljudbild, ty hans diskografi har genom åren varit överfull med överarbetade arrangemang, men jag blir inte riktigt nöjd när jag lyssnar på ”One hand clapping”.
   Vissa låtar, ”Live and let die” och ”Nineteen hundred and eighty five”, har uppenbara pålägg och Del Newmans stråkar förtränger den genuina livekänslan. Och ”Maybe I'm amazed” är faktiskt snällare här än på soloinspelade ”McCartney” och saknar ett rejält gitarrsolo.
   Det som gjorde mig riktigt nyfiken på den här skivan är de exklusiva McCartney-originallåtarna som inte finns utgivna tidigare. Titellåten är en enkel instrumentallåt och kvartetten ”Power cut”, ”Love my baby”, ”Let's love” och ”All of you” är alla simpla ballader på dryga minuten. Inga utropstecken direkt som kanske förklarar att de aldrig har fått nya försök i Pauls karriär. ”Let's love” gav han förresten bort till Peggy Lee strax efter den här inspelningen.
   Även Beatles-låtarna ”The long and winding road” och ”Lady Madonna”, här i ett medley, är liksom ”Let it be” enbart korta parenteser på skivan.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.