Blogginlägg från 2020-07-17

”Hate for sale”

PRETENDERS
Hate for sale
(BMG)

2020 OCH VI KAN KONSTATERA ATT Pretenders är tillbaka på allvar. Det under många år sporadiskt fungerande bandet ger idag ut ett album som en till synes (se omslaget) tajt kvartett har spelat in med den rutinerade producenten Stephen Street. Och det har blivit en skiva som pendlar mellan röjig ungdomligt influerad rock och lysande popmelodier plus några obligatoriska ballader. Kort sagt ett alldeles förbaskat imponerande och överraskande starkt album.
   Sedan 20 år tillbaka har Chrissie Hynde och Pretenders varit en lös sammansättning med tillfälliga medlemmar och oregelbunden skivutgivning. Mellan Pretenders-skivorna har rockikonen Chrissie provat på udda konstellationer som JP, Chrissie & the Fairgound Boys och några soloskivor. Det utmärkta Sverige-inspelade ”Stockholm”-albumet (2014) var en fin ”solodebut” medan förra årets jazzinfluerade coverskiva ”Bueno vida” var lite mer experimentell.
   Men nu känns det som Chrissie Hynde är tillbaka på sina mammas gata som den rocklegend hon är. Redan från albumets första sekunder, fejkstarten på titellåten, misstänker jag att det är sommarens höjdpunkt jag lyssnar på. Sju låtar senare, efter den magiskt poppiga ”Maybe love is in NYC”, är jag övertygad om att ”Hate for sale” tillhör årets bästa skivor.
   Efter flera år har Chrissie nu återförenats med originaltrummisen Martin Chambers och hela albumet sjuder av en ungdomlig och förvånansvärt hetsig nerv som soundmässigt går att jämföra med bandets allra första år. Det låter som en grym överdrift men lyssna på titellåten, ”Turf accountant daddy” och ”I didn't know when to stop” och det är omöjligt att inte dra paralleller med Pretenders runt 1980. Ingen låt på albumet är längre än fyra minuter och flera låtar är kortare än tre.
   De tre ovannämnda låtarna är röjig rock med starka melodier som bärs fram av Chrissie Hyndes magiskt sammetslena men personliga rockstämma men det är när Pretenders rockmusik gränsar till slagkraftig pop som ”Hate for sale” når en oöverträffad nivå. ”The buzz” och ”Maybe love is in NYC” är så popinfluerat intensiv rock att det är svårt att tro hur det kan göras bättre.
   Sedan har ju Chrissie Hynde en förkärlek för starka ballader och ”You can't hurt a fool” och ”Crying in public” (med piano och stråkar i kompet) skäms inte för sig i det starka sällskapet.
   Den här gången har Chrissie Hynde skrivit låtarna tillsammans med gitarristen James Walbourne och det samarbetet har säkert haft ett positivt inflytande på både sound, melodi och produktion. Som har resulterat i Pretenders bästa album sedan 2008 som på förmiddagen idag fick kaffet att smaka mycket godare.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.