Blogginlägg från 2022-05-29

Alan White (1949-2022)

TRUMMISEN ALAN WHITE VAR NOG MEST KÄND som medlem i gruppen Yes, där han fram till sin död hade spelat sedan 1972, men hans karriär innehöll än mer anmärkningsvärda insatser i rockhistorien. Flera år innan Yes-äventyret blev han en viktig del i kretsen av musiker runt Beatles-medlemmarna.
   Alan White, född i nordöstra England, började försörja sig tidigt som trummis och sökte sig då till närliggande metropolen Newcastle. Där träffade Alan likasinnade musiker som hade spelat med före detta Animals-medlemmen Alan Price. Happy Magazine var Alan Whites första professionella grupp, gav ut flera singlar producerade av Price, som med nye sångaren Graham Bell bytte namn till Griffin som vid en spelning hösten 1969 råkar ha John Lennon i publiken som blir imponerad av trummisen – 20-årige Alan White.
   I september 1969 får John Lennon ett erbjudande om en spelning under gruppnamnet The Plastic Ono Band på festivalen The Toronto Rock and Roll Revival. En dag(!) senare har Lennon plockat ihop ett band med Eric Clapton, basisten Klaus Voormann och sin nye favorit Alan White på trummor. Den bristfälligt repeterade spelningen resulterade i ett livealbum, ”Live peace in Toronto”, och Whites entré i den inre Beatles-sfären var ett faktum.
   White börjar figurera i skivstudion med Beatles-relaterade artister som Billy Preston, Gary Wright, Jackie Lomax och Doris Troy, spelar ännu en gång live med Lennon på Lyceum i London (en inspelning som hamnar på ”Some time in New York City”) och blir en regelbunden gäst på skivinspelningar med John Lennon och George Harrison.
   White blev ännu en gång snabbinkallad till studion där Lennon med Phil Spector som producent spelade in ”Instant karma!” med ett sound där just trummorna är framträdande, en fantastisk singel! Av bara farten spelar Alan också på nästa Lennon-singel, ”Power to the people”, och på flera låtar på ”Imagine”-albumet, bland annat titellåten, ”Give some truth” och ”Jealous guy”.
   Men först är White en av flera trummisar på George Harrisons mastodontverk ”All things must pass”, bland annat på låtarna ”I'd have you anytime” och ”If not for you”.
   Mitt i den vevan av Beatles-relaterade skivinspelningar blev Alan White 1972 ny trummis i engelska rockgruppen Yes där han ersatte originaltrummisen Bill Bruford. Hans debut med Yes på skiva blir trippellivealbumet ”Yessongs” (1973) och från studioalbumet ”Tales from the topographic oceans” (1973) och framåt blev Alan White trogen sitt Yes genom många medlemsförändringar.
   På 70-talet var jag, bland mycket annat, en stor beundrare av Yes och fick nöjet att 1977 uppleva gruppen live på Scandinavium i Göteborg. Min fascination av gruppen gjorde att jag under 1975/76 även intresserade mig för gruppmedlemmarnas soloskivor. Vilket betyder att jag i skivhyllorna har Alan Whites album ”Ramshackled” (1976), ett visuellt snyggt vitt skivomslag men musikaliskt har jag idag vissa svårigheter att ta mig igenom skivan. Jazzrock av det ganska otyglade sättet men det är lite trevligt att han valde att göra skivan med sina gamla kompisar från The Happy Magazine, killar som Peter Kirtley, Colin Gibson och Kenny Craddock.
   Alan White avled i torsdags, 26 maj 2022, efter en kort tids sjukdom.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.