Blogginlägg från 2007-05-29

Mina vänner: Emily

Det kanske är förmätet att gå förbi min livsvän, fru Carina, men i musiksammanhang är det min snart 17-åriga dotter Emily som jag bollar idéer, tips och funderingar med. Och den kontakten blir alltmer intensiv, tycks det mig.
   Häjkon Bäjkon, Mora Träsk och Björne. Det ska man inte skratta åt eller förnedra. Barn måste få ha sin naturliga inkörsport till ett musikaliskt intresserat liv.
   När jag släpade hem skivorna med ovannämnda artister 1994 så var det bara delvis intressant för fyraåriga Emily. De mer naturliga, konventionella barnskivorna blev ofta ratade till förmån för pop, techno och dansant pop.
   Två av hennes stora favoriter det året var ”Gräver guld i USA” och ”Öppna din dörr”
Britney Spears kom in i Emilys liv 2000. Jag kommer ihåg dagen, när jag var hemma från jobbet för att ”vårda sjukt barn” som det så vackert heter, när vi åkte upp på stan och fikade (hon var så pass frisk och på fötter men inte redo att möta skolans alla baciller) och det slutade med att vi faktiskt köpte Britney Spears nya album,
   Vi kom hem och lyssnade. I alla fall jag. En tioåring har inte lika lätt att koncentrerat ägna sig åt så teoretiska saker som musiklyssnande. Så jag fick nog ta åt mig innehållet på skivan själv och lite överraskande kom jag att gilla den. Och slutligen hamnade skivan bland det årets bästa skivor, faktiskt.
   Där möttes Emilys och min musiksmak första gången. För henne var det Britneys dansanta och exakta Max Martin-pop och jag, som alltid gillat välskriven hitpop, kunde inte värja mig mot låtar som ”Lucky”, ”Stronger” och ”What U see (is what you get). OK, det är standardiserade produktioner extremt tillverkade för att sälja, sälja och sälja men jag kunde se förbi Max Martins ekonomiskt sinnade arbetssätt och ta åt mig av melodier, slingor, refränger och tajta och smarta produktioner.

Det var inte sista gången Emily och jag lyssnade på samma skiva med samma intresse. Det känns som Britney-epoken var kort och som om den följdes av ett stort tomrum. Emily har alltid dansat. I fem-sex olika dansskolor sedan fem-årsåldern har hon hela tiden haft med sig den rytmiska, dansanta musiken som ett arbetsinstrument och hon brände skivor till uppvisningar och skolarbeten som alla hade ett dansinfluerat tema.
   Men det var väl några år senare när Håkan Hellström, Bad Cash Quartet, Kent, Broder Daniel, Lars Winnerbäck, Lisa Miskovsky (kanske inte just i den prioriterade ordningen) och till viss del Moneybrother kom in i hennes liv som det på något sätt blev allvar med musik. Både lyssnandet och intresset har ökat och accelererat med sådan fart att jag och definitivt hennes mamma har svårt att hänga med i svängarna.
   Konsertmässigt tror jag det började med Cajsalisa Ejemyr 1999, fortsatte med Da Buzz, tråkiga CajsaStina Åkerström och mycket perfekta Melody Club på en matinéspelning 2002.
   Som showdansös låg nog även Lena Ph:s konsert hösten 2004 nära Emilys hjärta. Stor produktion, häftiga sekvenser och fantastiska arrangemang även om hitlåtarna inte tillhörde Emilys genre just då. Några månader senare kom Lars Winnerbäck och vände upp och ned på alla musikaliska begrepp. Det var utan band, han var själv och det var lågmält och personligt, men det gick rakt in i hjärtat på denna 14-åriga tjej.

Året därpå behövde hon inte tjata så många gånger om att hon ville åka till Stockholm och Skansen för att se Winnerbäck live igen, nu med bandet Hovet, och då var Emily beväpnad med digitalkamera som kunde bevara känslan längre via väldigt snygga bilder tagna på Solliden i Stockholm. I solnedgången ut mot Strömmen.
   Några veckor senare var vi tillbaka i Stockholm, den här gången för att uppleva Where The Action Is ute vid universitet i Stockholm. Utomhuskonsert en lördag, från tidig kväll till lite senare, med fyra starka kort, plus Alf, på ett bräde. Som alla tillhörde Emilys intresse.
   Alf inledde och det var rätt häftigt för då stod större delen av publiken och köade utanför medan vi med vip-band på våra handleder kom in först och fick nästan en privat spelning med många starka poplåtar.
   På scen följde sedan Håkan Hellström, Moneybrother fortsatte, Hellacopters höjde stämningen och volymen medan avslutande The Ark var en häftig explosion i mörkret.
   Sedan har, som sagt, musikintresset bara ökat och nyfikenheten kring nya artister och för henne ny musik fast den i mina öron är gammal. Som hon har spelat en låt från Black Rebel Motorcycle Clubs nya och redan nu förvarnat om att hon vill följa med på Eldkvarn-konserten i augusti.
   Förra året var vi på festivalen Peace & Love tillsammans för första gången. Och vi tänker nog upprepa den ritualen i år.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.