Blogginlägg från 2004-05-15

Traditionell rockmusik av väldigt gränslös karaktär

Den här artikeln publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 13 maj 2004

Ett av världens turnéflitigaste och mest långlivade amerikanska band kommer till Örebro. På fredagkväll ställer sig de fyra rutinerade medlemmarna av NRBQ på Sombreros scen och kommer att spela traditionell rockmusik av väldigt gränslös karaktär. Efter 35 år som skivartister har de provat på de flesta stilar.
   När det gäller gamla hederliga band frÃ¥n 60-talet brukar det sällan finnas sÃ¥ mÃ¥nga originalmedlemmar kvar i den aktuella sättningen men NRBQ är undantaget som bekräftar regeln ty Terry Adams, piano och sÃ¥ng, Joey Spampinato, bas och sÃ¥ng, och Tom Ardolino, trummor, har varit trogna det här bandet i över 30 Ã¥r.
   Den stora förändringen skedde för tio Ã¥r sedan dÃ¥ gitarristen Al Anderson, som ocksÃ¥ var en profilerad lÃ¥tskrivare, lämnade bandet och ersattes av Joeys bror Johnny Spampinato.
   AlltsÃ¥ en väldigt trogen kvartett amerikaner som inte alls är sÃ¥ musikaliskt enkelspÃ¥riga som man kan tro när man analyserar den tajta sättningen pÃ¥ kvartett. De har lite orättvist kallats USA:s svar pÃ¥ Rockpile men är betydligt bredare och mer flexibla än sÃ¥. SÃ¥ stÃ¥r ocksÃ¥ deras namn som en förkortning pÃ¥ det inte fullt lika fräcka gruppnamnet New Rhythm & Blues Quartet.
   Och deras musik rymmer inte bara rhythm & blues om nu nÃ¥gon fick för sig det. Nej, de kan spela pop, urflippad jazz, rockabilly och swing vid sidan av sina naturliga rockrötter. Lägg därtill att bandets humor, som jämförs med Frank Zappa, har kultstatus.
   Lika explosivt rockiga som de kan vara i de fartiga lÃ¥tarna, lika smäktande vackert kan det bli i balladerna.
   Utan att fÃ¥ nÃ¥gon riktig hit pÃ¥ skiva, fast de sedan 1969 gjort en mängd album, sÃ¥ har deras rykte som ett otroligt liveband bara växt med Ã¥ren. De är i stort sett ständigt pÃ¥ turné.
   Ingen konsert med den här kvartetten gÃ¥r att förutse eller förvänta sig pÃ¥ ett visst sätt ty de spelar aldrig samma lÃ¥tar pÃ¥ sina föreställningar. Där de mixar egna lÃ¥tar med en mängd covers frÃ¥n olika hÃ¥ll.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.