Blogginlägg från 1999-05-16
Piggies konsert
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 16/5 1999.
KONSERT
“THE BEATLES REVOLUTION”
The Piggies
Parkteatern/Brunnsparken, Örebro 14/5 1999
Som rutinerad liverockrecensent blev jag förbryllad. Är det teater, maskerad, historielektion eller konsert som det engelska bandet The Piggies sysslar med?
Som hängiven Beatles-fanatiker var det lättare att känna sig upprymd. Under två timmar och hela 34 låtar i näranog tidstrogna arrangemang skapades nästan en deja vu-stämning. 1999 och 1964 smälte samman till ett.
Ingen levande popartist eller något levande rockband kan någonsin överträffa The Beatles. Därför åker ett otal band runt världen och försöker efter bästa förmåga återuppliva den musik fyra grabbar från Liverpool skapade på 60-talet.
The Piggies anses enligt programbladet vara Englands mest autentiska Beatlesgrupp vilket jag varken kan bekräfta eller dementera. Ty jag känner de flesta bara till namn. Däremot är jag sjukligt skeptisk mot alla kopior och reproduktioner av originalet.
De flesta coverband klarar av ett antal Beatles-låtar utan att förlora ansiktet. Engelska Piggies hade inga problem att fylla två timmar med slagkraftig Beatles-musik. Kanske inte så porträttlikt, kanske inte med så exakt accent men soundmässigt tyckte jag gruppen lyckades in i minsta detalj.
" Paul"-rösten höll inte riktigt i de rockiga låtarna, "John" lät inte lika respektlös som originalet men "George"-gitarren, på exempelvis "Something", var ofta ett under av välljud.
På rockkonserter blir jag alltid störd av singbackinslag och alla extrainstrument som framförs på konstgjord väg via inspelade tejper. Men i det här fallet är det kanske oundvikligt när låtar från Beatles senare år ska presenteras.
Därför var första akten, som behandlade 1962 till 1966, mer äkta vara än andra akten, 1967-1970, där Beatles experimentella period krävde mycket extrainsatser från ljudmixaren för att det skulle låta autentiskt.
Riktigt autentisk var däremot inte historiebeskrivningen. Exempelvis sjöng "Ringo", och inte "George" som i fredagskväll, "With a little help from my friends" och "Let it be" framfördes aldrig på skivbolagstaket för drygt 30 år sedan.
Men ett närapå fullsatt Parkteatern hade givetvis inga invändningar och lyckades med lätthet skapa en sorts artig publikhysteri. En kväll som stavades med stort N som i nostalgi.
AKT I
Love me do
Please please me
Till there was you
She loves you
I want to hold your hand
All my loving
I feel fine
Yesterday
A hard day's night
You can't do that
Ticket to ride
Paperback writer
Drive my car
I'm down
AKT II
Sgt Pepper's Lonely Hearts Club Band
With a little help from my friends
Lucy in the sky with diamonds
When I'm 64
Magical Mystery Tour
Strawberry fields forever
Penny Lane
All you need is love
Here comes the sun
Something
Back in the USSR
Revolution
Lady Madonna
Let it be
Get back
Hey Jude
Extralåtar
Can't buy me love
Long tall Sally
I saw here standing there
Twist & shout
/ Håkan
Extremt dåligt intresse för antivåldsgala
Den här nyheten publicerades ursprungligen på Nerikes Allehandas hemsida 16/5 1999.
Örebroarna visade ett extremt dåligt intresse för den antivåldsgala som under två kvällar arrangerats i Club 700.
På fredagen, när det musikaliska utbudet var riktat till den yngre publiken, var det endast 47 betalande. Och på lördagen var det ett hundratal som under kvällen diggade ett tiotal artister innan galans höjdpunkt, det exklusivt återförenade Lolita Pop, äntrade scenen vid halvett-tiden på natten. Vid den tidpunkten hade publiksiffran dubblerats men stannade alltså vid lika katastrofalt låga två hundra personer.
Men det störde inte gitarristen i Sten Booberg.
- När vi höll på som mest spelade vi för mellan två och 20 000 så det spelade ingen roll för oss. Det var nog värst för ljudmixaren, berättade Sten efteråt.
Och ljudet under Lolita Pops konsert studsade mycket riktigt omkring i den kala och ödsliga lokalen.
Den festliga inramningen som bandet fick vid Slottsfestivalspelningen för några år sedan saknades men konserten bjöd ändå på några överraskningar.
En helt ny Lolita Pop-låt, melodiskt klingande "Dead end city" skriven av Sten Booberg och Benkt Söderberg, fick sin premiär samtidigt som de för första gången live spelade en tidig Radiohead-cover, "Creep".
I övrigt bestod konserten av gamla kända klassiker som "Tarzan on a big red scooter", "Here she comes", "A song from under the floorboards", "Say no more", "Mind your eye" och "Långa tåg" som övergick i Velvet Underground-covern "Rock'n roll".
En konsert, som trummisen Per Ståhlberg noterade efter konserten, kunde ha marknadsförts som 20-årsjubileum ty bandet tog sina första stapplande steg i maj 1979 på dåvarande Rockmagasinet.
Hade marknadsföringen överhuvudtaget varit i nivå med alla medverkande bands ambitioner hade antivåldsgalan blivit en enorm manifestation och inte ett katastrofalt publikfiasko.
/ Håkan
<< | Maj 1999 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | |||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 |
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
31 |
Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...
Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...
Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...
Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...
Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...
Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...
Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...
Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...


Kommentarer till blogginlägget: