Blogginlägg från 2025-03-22

Ternheim-konsert med många höjdpunkter

Bilder: Carina Österling

ANNA TERNHEIM
Hjalmar Bergmanteatern, Örebro 21 mars 2025
Konsertlängd: 19:36-21:04 (88 min)
Min plats: Sittande rad 9 plats 278, snett vänster från scenen.

SAMMA KVÄLL SOM ANNA TERNHEIM STÄLLDE sig på scen i Örebro nådde den nyuppvaknade Kent-hysterin sin kulmen på en helt annan plats. Det är ju en märklig tillfällighet då Joakim Berg har hjälpt Anna med mycket på hennes senaste album ”Psalmer från sjunde himlen” som på fredagskvällen inledningsvis i konserten spelade en hundraprocentig huvudroll.
   Anna började alltså konserten med att framföra samtliga låtar från albumet, med ett undantag i exakt samma låtordning dessutom. För en konsertbesökare som undertecknad, som långt in i hjärtat älskar ny och fräsch scenrepertoar, var det en otroligt positiv start på konserten.
   Efter konsertbesök i 50-60 års tid borde jag ha lärt mig att liveljudet på scen aldrig kan jämföras med skivinspelningsstudions exakta ljudbild men jag tyckte Annas röst fick en lätt murrig dissonans på scen. Annas sedvanliga närvarokänsla gick lite förlorad när man var på plats men efter en natts sömn är det petitesser av klagomål på en konsert som till stor del var mycket imponerande.
   Efter den flygande inledningen blev resten av konserten en ren framgångsdoftande affär ty Annas för dagen aktuella sound med många uppdaterade arrangemang i bakfickan påverkade även det lite äldre låtmaterialet gynnsamt.
   Anna Ternheim har genom hela sin numera drygt 20 år gamla karriär vägrat fastna i upprepningar och förutsägbara sound. Tillsammans med två Kent-medlemmar, Joakim Berg och Martin Sköld, har hon på skiva tagit det stora klivet över till det svenska språket och både låt- och soundmässigt, med ett ibland Kent-fierat eko, har hon lyckats charmant. Och det vi fick höra live plussade bara på den positiva trenden från albumet.
   Det fanns både ödmjukhet och skicklighet i Anna Ternheims framträdande på fredagskvällen. Där fanns närvarokänslan och spontaniteten levande i flera mellansnack. Hon har ju också en enorm fingertoppskänsla att omge sig med några få musiker, inte så allmänt kända, som äger fenomenala kunskaper att med små medel ge den aktuella repertoaren ren livekänsla och de äldre låtarna en uppgraderad nutidsupplevelse.
   Trummisen Ola Winkler gav redan för två år sedan Anna Ternheims låtar ett himmelskt sväng på scen och nu blev det än mer uppenbart på flera andra slagverk. Den för mig helt okände gitarristen Julius Bogren spelade genomgående en liten klädsam roll, på sina tre gitarrer, en bas och en lapsteel, i Annas nuvarande arrangemang utan att kladda ner för mycket.
   Keyboardstjejen Mikaela Hansson hade kanske den allra viktigaste rollen när hon förutom en skinande insats på alla sina klaviaturinstrument plus dragspel också sjöng så inspirerat när hon några gånger fick ersätta Joakim Bergs duettröst från skivan. Men hon är ganska van med den uppgiften, hon gjorde ju faktiskt samma sak när hon hösten 1983 turnerade med Lars Winnerbäck när låtarna från det Joakim Berg/Martin Sköld-producerade albumet ”Neutronstjärnan” framfördes live.
   Dock blev de tre medmusikerna i det blåtonade motljuset mestadels visuella skuggfigurer på scen och förutom Anna i frontlinjen fick jag aldrig riktig ögonkontakt med personerna på scen. Skickliga musikanter som mot slutet av konserten släppte säkerhetsbältet, höjde volymen och gav slutet på några låtar en rent symfonisk touch.
   Anna har ju en underhållande förmåga att på konserter växla tempon och vandra mellan intensitet och nakenhet i arrangemangen. Och det är i de senare fallen hon når mitt hjärta allra tydligast. När hon satte sig vid pianot och spelade och sjöng ”Tribute to Linn”, den lågmälda pärlan från 2006, var en höjdpunkt.
   Som final på konserten hade hon för en gångs skull skippat ”Shoreline” och gjorde istället ”Minns det som igår”, hennes svenska version av ”Auld Lang Syne”, till piano och känsligt lapsteelsolo. Även det en av konsertens höjdpunkter.


Kom tillbaks
Nära dig
Orkanen
Hit men inte längre
Brutna löftens land
Lämnar alla bakom
Kalifornien
Sjunde himlen
Enkelhet
Små mirakel
Today is a good day
Tribute to Linn
To Be Gone
A French Love
What Have I Done
The Longer the Waiting (The Sweeter the Kiss)
Girl laying down

Extralåtar:
Kärleken väntar
Minns det som igår

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.