Blogginlägg från 2025-03-14

Krönika: Oktober 1982

I oktober 1982 blåste det upp en debattstorm på kultursidan i Nerikes Allehanda. Starten var ett debattinlägg av Kjell Jonsson som påstod att ”Rock-kritiken var miserabel” (se klippet) och inte placerar musiken i sitt sociala sammanhang.
   Jag svarade med följande text innan debatten utökades med ett inlägg av chefredaktören Stigbjörn Bergensten och ännu ett svar från Jonsson.


 
Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 8/10 1982.

ROCK-KRITIKEN KUNNIG

ROCK-KRITIKER MÅSTE GIVETVIS TA SITT SOCIALA och samhälleliga ansvar att motverka drogpropaganda och avromantisera narkotikaproblemen inom rockmusiken, i den mån den existerar. Det är vi nog alla överens om. Det känns förresten onödigt att behöva skriva det. Det känns så självklart.
   Hur vi hindrar "vår oskyldiga och fina" ungdom att påverkas av sina idolers eventuella missbruk råder det däremot skilda uppfattningar om. Några skyller på rockskribenterna, ännu fler vill förbjuda rockmusiken. Samtliga är de moralister och förbudsivrare.
   Kjell Jonsson angriper på tisdagens kultursida rockkritikerna som, enligt honom, aldrig placerar musiken i sitt sociala sammanhang och därmed undgår att kritisera drogerna inom rockmusiken.
   En rockkritikers främsta uppgift är att känslomässigt skildra, informativt beskriva och kritiskt granska nyutkomna skivor och aktuella konserter.
   Däremot behöver rockjournalistiken, det vidare begreppet, sätta in musiken i sitt sammanhang, placera den kulturellt och peka på djupare engagemang.
   Rockkritik ingår således som en liten del i den allmänna rockjournalistiken. Kritiken mot svensk undersökande rockjournalistik kan tyckas motiverad men beror inom dagspressen mer på utrymmesbrist och låga resurser än, som Kjell Jonsson anser, okunniga skribenter.
   Johnny Thunders var ett sjukt och beklagligt Studio S-exempel. Han är på inget sätt representativ för rockbranschen som ovetande allmänreportrar, medvetet missförstående och helt oförstående nykterhetsivrare tycks tro. Men det naturligtvis mest spektakulärt att placera denna sjuka människa i rampljuset och framför tv-kamerorna och samtidigt med fördomsfulla svepande rörelser dra en helt rockgeneration till skampålen.
   Droger är förkastliga, såväl inom rockmusiken som inom samhället i övrigt. Vi kommer dock inte en centimeter närmare lösningen av de verkliga och allvarliga problemen genom att utse syndabockar som Thunders, sända Studio S, stänga systembolaget på lördagar eller förbjuda rockmusiken.
   Att folk drogar ner sig och flyr bort beror inte på att några reggaeartister sjunger om hasch eller att Ulf Lundell beskriver verkligheten i någon roman. Det beror på samhället oktober 1982.
   Naturligtvis blir ingen rockmusiker bättre med hjälp av droger. Det är lika självklart som det är skrivet.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.