Blogginlägg från 2011-03-03

Februaris bästa

Efter den överraskande volymattacken på senaste skivan är det amerikanska americana bandet DRIVE-BY TRUCKERS tillbaka med trygg, säker, personlig och fascinerande musik på nya albumet ”Go-go boots”. Patterson Hood och Shonna Tucker avlöser varandra vid mikrofonen och tillsammans med bredden på låtar skapar det variation. Finalen ”Mercy buckets” är skivans bästa låt men Eddie Hintons coverlåtar är också av intresse.
   Andreas Kleerups nya projekt ME AND MY ARMY gör exemplarisk pop på sitt debutverk. Och visst betyder det mycket att den udda Kleerup, som jag mest sammanknippat med dansmusik/Robyn och liknande, plötsligt kan göra så prestigelös pop med melodier och harmonier som redan känns klassiska.
   Har alltid betraktat ANDREAS MATTSSON som en fantastisk låtskrivare men som soloartist är han något mer tålamodskrävande. Som inledningen på nya skivan ”Kick death’s ass” med syntploppande monotoni i två minuter innan den fint vemodiga och instrumentala ”Jazzmaster” får karaktär. Smygande och viskande kvalitéer på den inledningsmässigt lågmälda arrangerade ”The taste of big cities” har massor med läckra detaljer. Och ”Parklands” från tv-serien Våra vänners liv är mycket fin liksom den näst sista låten ”It could happen”.
   På februaris sista dag släpptes LUCINDA WILLIAMS nya skiva ”Blessed” som producerats av Don Was. Tolv Lucinda-original av olika karaktär. Det börjar oväntat opersonligt med ”Buttercup” men redan på andra låten, ”I don’t know how you’re livin’”, är det klassisk Lucinda-kvalité i en ballad så skör och mästerlig. Sedan fortsätter grannlåten på snart sagt varje låt. Ofta i helt avväpnande lågt tempo, med Lucindas spruckna Louisians-stämma, men låten tillägnad Vic Chesnutt, ”Seeing black”, framstår som skivans höjdpunkt. Den är både rockig och vemodig med ett vasst gitarrsolo av Elvis Costello.
   I sista stund fick jag också höra RON SEXSMITHS nya album "Long player late bloomer" som släpptes i måndags. Med tanke på att det är tre år sedan förra skivan var det givetvis stora förhoppningar och jag måste erkänna att han överträffar alla förväntningar. Kanadensaren med ett djupt vemod som största tillgång levererar här popmusik av allra största personliga kvalité. Det kanske går att söka den positiva förändringen i producenten, den annars hårdrocksinfluerade Bob Rock, men det är nog inte hela sanningen. Det här är pop som i personlighet och pop som i perfekt som gör skivan så bra. Den sedvanliga Sexsmith-innerligheten dekorerad av smarta melodier och snygga harmonier.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.