Blogginlägg

Februaris bästa

Postad: 2011-03-03 07:37
Kategori: Blogg

Efter den överraskande volymattacken på senaste skivan är det amerikanska americana bandet DRIVE-BY TRUCKERS tillbaka med trygg, säker, personlig och fascinerande musik på nya albumet ”Go-go boots”. Patterson Hood och Shonna Tucker avlöser varandra vid mikrofonen och tillsammans med bredden på låtar skapar det variation. Finalen ”Mercy buckets” är skivans bästa låt men Eddie Hintons coverlåtar är också av intresse.
   Andreas Kleerups nya projekt ME AND MY ARMY gör exemplarisk pop på sitt debutverk. Och visst betyder det mycket att den udda Kleerup, som jag mest sammanknippat med dansmusik/Robyn och liknande, plötsligt kan göra så prestigelös pop med melodier och harmonier som redan känns klassiska.
   Har alltid betraktat ANDREAS MATTSSON som en fantastisk låtskrivare men som soloartist är han något mer tålamodskrävande. Som inledningen på nya skivan ”Kick death’s ass” med syntploppande monotoni i två minuter innan den fint vemodiga och instrumentala ”Jazzmaster” får karaktär. Smygande och viskande kvalitéer på den inledningsmässigt lågmälda arrangerade ”The taste of big cities” har massor med läckra detaljer. Och ”Parklands” från tv-serien Våra vänners liv är mycket fin liksom den näst sista låten ”It could happen”.
   På februaris sista dag släpptes LUCINDA WILLIAMS nya skiva ”Blessed” som producerats av Don Was. Tolv Lucinda-original av olika karaktär. Det börjar oväntat opersonligt med ”Buttercup” men redan på andra låten, ”I don’t know how you’re livin’”, är det klassisk Lucinda-kvalité i en ballad så skör och mästerlig. Sedan fortsätter grannlåten på snart sagt varje låt. Ofta i helt avväpnande lågt tempo, med Lucindas spruckna Louisians-stämma, men låten tillägnad Vic Chesnutt, ”Seeing black”, framstår som skivans höjdpunkt. Den är både rockig och vemodig med ett vasst gitarrsolo av Elvis Costello.
   I sista stund fick jag också höra RON SEXSMITHS nya album "Long player late bloomer" som släpptes i måndags. Med tanke på att det är tre år sedan förra skivan var det givetvis stora förhoppningar och jag måste erkänna att han överträffar alla förväntningar. Kanadensaren med ett djupt vemod som största tillgång levererar här popmusik av allra största personliga kvalité. Det kanske går att söka den positiva förändringen i producenten, den annars hårdrocksinfluerade Bob Rock, men det är nog inte hela sanningen. Det här är pop som i personlighet och pop som i perfekt som gör skivan så bra. Den sedvanliga Sexsmith-innerligheten dekorerad av smarta melodier och snygga harmonier.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (396)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (216)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (105)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Mars 2011 >>
Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31      

Tommy Näzell 17/08: Tack för att du lagt upp detta Håkan. Det återkallar sköna minnen, vi var några ...

Per Magnusson 12/08: Hej Håkan, det skall bli spännande att följa din topplista gällande det bästa fr...

Tuffe Tom 24/07: Hej Håkan! Håller med om att Damn...kan vara höjdpunkten ihop med Hard Promis...

Mikael 18/06: Jag är helt enig med dig. Detta är Springsteens masterpiece! Helt oöverträffad i...

Lise-Lotte Andersson 12/06: Hej, Var på Bristol i Södertälje och såg Steve Gibbons kommer inte ihåg vilket ...

Bubbert 17/05: Det stämmer väl inte riktigt att Neil Young skrev den mycket personliga sången ”...

Mikael 7/05: Jag tycker nog du underskattar albumet "George Harrison", som jag tycker är ett ...

Jesper Larsson 27/04: Bra recension. Den konserten skulle man ha varit på! Briljant band som jag aldri...

Mikael Löwengren 26/04: "Det vi aldrig skulle få" var ursprungligen tänkt till bonus-CD:n på den norska ...

Marcus Wensby 18/04: Denna platta (som jag själv kallar "Den blå stolen") är ju helt fantastisk! Gil...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.