Blogginlägg från 2010-03-17

Status Quos rock tände packat Idrottshus

Det engelska rockbandet släppte i november 1977 sitt kanske mest uppmärksammade album, "Rockin' all over the world", och befann sig på en lång turné som i januari 1977 nådde Örebro. Där en publik på nästan två tusen personer (1952) mötte upp.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 31/1 1978.

STATUS QUO
Idrottshuset, Örebro 29 januari 1978

John Coghlan, trummor
Rick Parfitt, gitarr och sång
Francis Rossi, gitarr och sång
Alan Lancaster, bas och sång
Andy Bown, keyboards
Bob Young, munspel

Kommer stjärnorna kommer också publiken. Status Quos Örebrokonsert blev en stor och jublande succé både musikaliskt och publikmässigt. Kampfrasen "Quo-woh-oh-woh-oh" ekade taktfast i ett kokande Idrottshus på söndagskvällen.
   Efter den obligatoriska, men absolut inte acceptabla, förseningen gick ridÃ¥n upp och Status Quos öppenhjärtiga rockmusik smittade av sig pÃ¥ publiken som snabbt förvandlade sittplatserna till stÃ¥platser.
   Bandet gav sina nÃ¥got likartade rocklÃ¥tar pÃ¥ skiva oanade proportioner pÃ¥ scen. Ett rejält hantverk som i sina bästa stunder ocksÃ¥ var väldigt effektivt. Grep fysiskt tag i Ã¥hörarna.
   Den medvetna publiken var hela tiden med pÃ¥ noterna och kommunikationen mellan Francis Rossi och de främsta bänkraderna blev ett givet samspel och atmosfären var den bästa pÃ¥ flera Ã¥r vid en rockkonsert i Örebro.
   Den nya vÃ¥gens introduktion trodde man skulle stjäla publik frÃ¥n Quo men sÃ¥ verkar inte vara fallet. De spelade samma gamla traditionella och hÃ¥rda rock och i de publikfriande stampa loss-lÃ¥tarna svängde det oavbrutet och kompromisslöst. Ibland nästan monotont men det var rock och det var show pÃ¥ bästa internationella nivÃ¥.
   Det var maffiga och massiva inramningar av alla lÃ¥tarna. Som framkallade en extatisk lycka i publiken som medvetet sjöng, klappade, skrek, stampade,, dansade och visslade med i de välkända lÃ¥tarna.
   Gruppen kompletterades pÃ¥ scen av Andy Bown pÃ¥ klaviaturinstrument som dock dränktes i gitarrdÃ¥net frÃ¥n herrar Rossi och Rick Parfitt. Även managern Bob Young medverkade sporadiskt pÃ¥ munspel.
   Men det var kring Status Quos tre bra sÃ¥ngare det mesta hände. Basisten Alan Lancaster visade sig ha en charmerande röst.
   Precis som hos de stora monumentala grupperna var showen ocksÃ¥ en visuell upplevelse. Speglar, projektorer, rökutveckling och vindmaskin var nÃ¥gra hjälpmedel.
   Det var alltsÃ¥ en tillfredsställd publik som lämnade den luftsnÃ¥la lokalen efter en energiladdad konsert som pÃ¥gick i en timme och tre kvart där Status Quo bjöd rikligt pÃ¥ sig själva. Inför en nöjd och troligen ocksÃ¥ svettig publik. Energin som kastades ut frÃ¥n scenen spred sig nämligen snabbt bland publiken och den avslutande "Bye bye Johnny" med tillhörande allsÃ¥ng var en mäktig final pÃ¥ en mäktig rockkonsert med dessa rockmusikens missionärer, Status Quo.

LÃ¥tarna:
Caroline
Roll over lay down
Backwater
Rockers rollin
Is there a better way
You don´t own me
Hold you back
Rockin all over the world
Dirty water
4500 times
Big fat mama
Don´t waste my time
Roadhouse blues
Rain
Down down
Drumsolo
Bye bye Johnny

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.