Blogginlägg från 2010-03-06

Musikaliskt godis i glada vänners lag

KONSERT
Aguson & Östra Ågatan Band
John Lindberg Trio
Privat 5 mars 2010
Konsertlängd: 22:30-23:30 (60 min), 23:45-00.15 (90 min)
Min plats: ca 4 meter svagt till vänster framför scenen.

John Lindberg Trio:
John Lindberg, gitarr och sång
Joakim Dunker, trummor
Martin Engström, ståbas

Välkommen till en förvirrad rapport från fredagskvällens konserter i källarlokalen på öster i Örebro. Det var, ska det erkännas, rätt mycket spring till baren men jag kom ifrån äventyret med minnet i behåll fast det glada humöret ibland spelade spratt för det mer analyserande minnet. I goda vänners lag bjöds det på musikaliskt godis i flera timmar.
   Aguson har en ny skiva ute, recension imorgon på den här sidan, men han och han hjärtliga band bjöd under en timmes tid inte bara på låtar från nya skivan, som i mina öron uppfattas som ett bra men alldeles för snällt album, utan de framförde också låtar från förra skivan och även titlar som jag inte kände igen eller kunde härleda till någon av Agusons skivor.
   Det blev inte oväntat en glad start på konsertkvällen där Aguson på sedvanligt sätt fångade publiken både med sång och prat. Med ett band som innehåller både steelgitarr, dragspel och banjo blev det följaktligen mycket sväng i arrangemangen från första till sista låt. De hann inte med så många låtar (se låtlistan nedan) ty Aguson är ju en berättare av rang där historierna mellan låtarna var minst lika underhållande som själva konserten.
   John Lindberg Trio som äntrade scenen framåt midnatt svängde minsann inte mindre. De har spolat Rock-A-Billy i sitt gruppnamn och musiken är så mycket mer än bara gammal tempoladdad rock. Trots den typiska rockabillysättningen, med gitarr, ståbas och trummor, spelade de exempelvis Johnny Cashs ”Ring of fire” vilket givetvis just då gav konserten ett countryfierat stuk. Men även Bruce Springsteens ”I’m on fire” och ”Fire” finns numera med i gruppens liverepertoar som musikaliskt har breddats sedan jag såg bandet som förband till Refreshments för några år sedan.
   Ledaren i bandet, John Lindberg själv, drog naturligtvis till sig blickarna liksom Martin Engströms spektakulära ståbas men själv stod jag och bara älskade Joakim Dunkers trummor. Mer energiskt, tajt och explosivt trumspel har jag inte upplevt sedan, ja kanske, pappa Ingemar Dunker på sin tid bakom bland annat Ulf Lundell och Perssons Pack. Jag var naturligtvis tvungen att påpeka för Joakim att jag en gång i tiden kände hans pappa. Att jag till och med hade träffat honom på Mallorca 1976. En väldigt ödmjuk Joakim berättade att han var född 1986 och att han spelat trummor sedan barnsben. Bara 23 år och redan helt fullärd rummis.

Agusons låtar:
Tragiskt men sant
Småstadslögn
Mr Johnssons klagosång
Vackla eller stå
Östra Ågatan Strand
Stort hus på landet
Sånt man egentligen har sett
Stackars Johnny

Extralåt:
Vapenbröder

/ Håkan

Grattis Mickey Jupp, 66!

Den store pubrockhjälten, engelsmannen, låtskrivarfavoriten och fantastiske sångaren Mickey Jupp fyller just idag 66 år. Det senaste året har varit händelserikt för Jupp som nu bor uppe i Cumbria i norra England där han faktiskt brukar dyka upp oannonserat på pubarna. Förra lördagen gjorde han ett överraskningsinhopp i The Mo Whitham Band, som alltså leds av Legend-gitarristen. En konsert, på puben The High Cross Inn i Broughton-in-Furness, som också spelades in. Mo har skickat två låtar, "St James Infirmary" och ”Blues coalition”, till Lasse Kärrbäck, som driver den allt mer officiella Mickey Jupp-sidan, och även givit tillåtelse att de spelas på hemsidan (se under ”Audio Demos”, låt nummer 27 och 28).
   "St James Infirmary" är en ledset vemodig blueslåt med piano, gitarr och Mickeys röst i fin form. "Blues coalition" är en över sex minuter lång blueslåt i en underbart bra inspelning. Med både en gitarrist och pianist i högform. Mickey sjunger och texten är så där vemodigt bitter som Jupp-låtar är när de är som bäst. Till synes spontant har han lagt till "I ain't had no good lovin since Southend United last won away" i texten.
   Strax innan Mickey fyllde 65 förra året släpptes Legends sensationella (det var trots allt nästan 37 år sedan deras senaste officiella release…) comebackskiva ”Never too old to rock” . Två veckor senare dök det upp en 16 låtar lång demo, ”Favourites”, och innan det blev sommar dök det upp ännu ett i allra högsta grad Jupp-relaterat album, ”Country & Northern”, där Jupp och Legend-medlemmen Chris East gjort en skiva med både countryfierat och jordnära originalmaterial.
   Jag har också berättat om hur Lasse Kärrbäcks direktkontakt med Mickey utvidgades under senaste hösten.
   Det finns inga kända Mickey Jupp-klipp på YouTube men på Kärrbäcks sida kan du ladda ner en "Long distance romancer"-video filmat hemma hos Mickey där han pratar om sitt liv och sina sånger. Där finns även den tyska videon till "Wait", en opublicerad Jupp-låt, där Mickey och bandet skriver låten samtidigt som de spelar in den.
   Dagen till ära ber jag att få bjuda på Dr Feelgoods svettiga version av Mickeys ”Down at the doctor’s”. Med Lee Brilleaux och bandet i högform.


Andra både glada och sorgliga Legend-nyheter är:
   Basisten John Bobin har också ett eget band, coverbandet Hunt, Runt, Shunt and Cunningham, som är på gång med en cd där två Mickey Jupp-låtar ingår, ”There’s a thing” och ”Hunt, Runt, Shunt and Cunningham”. Den senare låten är specialskriven av Mickey och albumet har fått titeln ” Pack up while you’re winning!”.
   Här kan ni höra “Mystery train”...


…och här kan ni höra Chuck Berrys ”Back in the USA”.


Chris East, som fanns med i upplaga 1 av Legend och sedan samarbetade med Mickey Jupp på ”X”-albumet, gjorde i tisdags en bypass-operation på sjukhuset i Blackpool. Och trummisen Nigel Dunbar, också medlem i detta tidiga Legend, har dessvärre avlidit i en hjärtattack.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.