Blogginlägg från 2007-03-26

Nostalgin fick en rejäl musikalisk uppgradering

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 26/3 2007.

KONSERT
Jeremias Session Band
Rikssalen, Örebro 24/3 2007

Var sak har sin dag. I skenet av Staffan Ernestams kraftfulla och färgsprakande konstutställning, som hade vernissage i fredags i en annan lokal på Örebro Slott, så fanns det på förhand en lätt känsla av tvivel att konserten med många Jeremias i Tröstlösa-låtar skulle blekna i jämförelse.
   Men på Rikssalens måttligt stora scen och i den avlånga lokalen fick det nostalgiska ämnet en rejäl musikalisk uppgradering. Med hjälp av många olika röster, instrument och personer så bjöds det på ett smörgåsbord av olika arrangemang och en gränslös musikalisk resa som tog oss både till Irland, Tröstlösa, New Orleans, Värmland och New York.
   Och även Asbury Park när Bruce Springsteen-influenserna, mest tack vare saxofonisten Niclas Bäcklunds hisnande insatser, mot slutet av konserten stod som spön i backen.
   Musikaliskt var det en enastående kväll. Det stora bandet lät läckert tajt, smidigt och elegant mest hela tiden, ljudet var en klockren femma, och varje gästartist gjorde sitt yttersta för att helheten skulle bevara sin glans.
   Det snackades mycket om tekniska problem från scen men det var inget som störde oss i publiken för ljudmässigt lät det, som sagt, alldeles utmärkt. Och med tanke på att det här tillfälligt sammanfogade bandet inte har repeterat mycket eller länge så var det uppseendeväckande få misstag i arrangemangen.
   Den närmare två timmar långa föreställningen inleddes med Peter Flack som läste en saga av Levi Rickson. Men mer poesiafton än så blev det inte denna kväll.

Den musikaliska entrén, som leddes av Olle Unenge, fick en överraskande irländsk prägel med ”Wild mountain thyme” som garanterat aldrig framförts mer stämningsfullt i Örebro.
   Sedan tog Jeremias-texterna i olika skepnader över men genomgående i en ”ny kostym” som Staffan pricksäkert presenterade det. Inget jobbigt Närkemål och inga dammiga Jeremias i Tröstlösa-melodier utan en hel rad fräscha tolkningar som lutade åt både country, pop, folkmusik och suggestiv rock.
   Där Staffan, som är en begränsad men personlig sångare, vid mikrofonen överträffades av både Niclas Ekholm, Peter Nygren och, naturligtvis, Karin Wistrand, Örebros största rocksångerska genom alla tider. Och Staffans Sven-Ingvars-kollega Ingvar Karlsson kom in som en rolig gubbe med dragspel.
   Men då förvandlades också bandet från ett klangfyllt E Street Band till ett Seeger Session Band i det fina samarbetet mellan saxofon, dragspel och Jeanette Anderssons ypperligt spelade fiol.
   Helheten och kvällens genuina tema krackelerade kanske lite på vägen och när Karin, kvällens stora sångstjärna, på allvar gjorde entré i konserten handlade det mer om country (Patsy Cline), New York, Lolita Pop och svenska 90-talslåtar. Fast hennes version av ”Tess lördan” gav den gamla slagdängan en ny och spännande dimension.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.