Blogginlägg från 2013-12-26

Björn J:son Lindh (1944-2013)

Under min London-vistelse tidigare i veckan kom nyheten att Björn J:son Lindh hade avlidit, en i sanningens namn legendarisk svensk musiker och kompositör. Jag kanske inte har följt honom så noggrant hela tiden under den mer än 40 år långa karriären och har väl inte noterat varje ny skiva eller musikalisk inriktning men han var mannen bakom en av de första skivorna som jag över huvudtaget recenserade, "Ramadan" (Metronome, 1971).
   Björn startade som konventionell popmusiker (under namnet Björn Lindh) pÃ¥ 60-talet i gruppen Atlantic Ocean, där även Greg Fitzpatrick och Janne Bandel spelade. Men under större delen av sin karriär ägnade han sig Ã¥t musik som lÃ¥g en bit utanför mitt intresseomrÃ¥de, som jazz, klassiskt, fusion, etno, kammarmusik, symfoniska verk och filmmusik, men ändÃ¥ fanns hans namn hela tiden i mitt medvetande. Främst tack vare samarbetet med Janne Schaffer och deras gemensamma grupp Hörselmat som jag vid upprepade tillfällen upplevde live under 70-talet. SÃ¥g gruppen bÃ¥de 1973, 1974 och tvÃ¥ gÃ¥nger 1975, i mars och i september.
   Under de här Ã¥ren samarbetade Lindh och Schaffer tajt, medverkade pÃ¥ varandras skivor, men hade inget gemensamt projekt pÃ¥ skiva. Men som Hörselmat, tillsammans med trummisen Ola Brunkert och basisten Stefan Brolund, turnerade de flitigt.
   9 september 1971 recenserade jag "Ramadan", skivan vars sound i dag kan beskrivas som world music, i Nerikes Allehanda. Där konstaterade jag att "vid första genomlyssningen tycks Björns musik vara väldigt självupptagen och egoistisk men efter att ha lyssnat igenom skivan nÃ¥gra gÃ¥nger förstÃ¥r jag varför han är en ofta anlitad studiomusiker. Godbitarna liksom växer fram ju mer jag lyssnar". PÃ¥ en lÃ¥t, "Love march", hör jag Björns flöjt lÃ¥ta som trumvirvlar.
   Det är förövrigt flöjten som är hans huvudinstrument pÃ¥ skivan som producerats av Mr Metronome, Anders Burman. Och i kompet finns mÃ¥nga kända musiker som Kenny HÃ¥kanssón, gitarr, Georg Wadenius, el.bas, och Hawkey Franzén, gitarr, men inte Schaffer. NÃ¥gra Ã¥r senare agerade Björn producent pÃ¥ Ola Magnells debutalbum "PÃ¥talÃ¥tar".
   Björn J:son Lindh dog 21 december 2013 i sviterna av en hjärntumör-

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.