Blogginlägg från 2011-12-16

Soundtracks: "Hearts of fire"

HEARTS OF FIRE (CBS, 1987)

Efter ett par-tre mindre intressanta soundtracks i min serie avslutar jag höstsäsongen med en i Bob Dylan-kretsar mycket omtalad skiva. ”Hearts of fire” var ett magnifikt fiasko som film men med tre udda exklusiva och specialinspelade Dylan-låtar har hela den här skivan blivit väldigt efterfrågad.
   Filmen är till stora delar en musikfilm som kretsar kring en bedagad artist, spelad av Dylan i rollen som Billy Parker, som tar sig an en yngre sångerska, spelad av sångerskan Fiona Flanagan, som på turné träffar en yngre manlig artist spelad av den engelske skådespelaren och sångaren Rupert Everett.
   Fiona hade inlett sin sångkarriär 1985 med sitt debutalbum och Everett gjorde en singel, ”Generation of loneliness”, samma år som ”Hearts of fire” släpptes.
   Hela soundtracket omfattar låtar med de tre artisterna och är på det viset både unikt och ganska ovanligt. Musikaliskt är det däremot ojämnt och tämligen ordinärt på de flesta spåren inklusive Dylan-låtarna. Visserligen inte i närheten av samma katastrof som filmen påstås vara men förutom Dylan-spåren har skivan ett marginellt intresse.
   Producenten Beau Hill, känd för sina samarbeten med tyngre namn som Ratt, Gary Moore och Alice Cooper, står för hela produktionen och det är genomgående ett väldigt typiskt 80-talssound med bombastiska arrangemang, ekodränkta trummor och vanligt förekommande syntar.
   Fiona har en kompetent men opersonlig röst och hennes låtar, av vilka hon har varit med och skrivit titellåten, är typisk amerikansk radiohårdrock där mina tankar går till Heart och Roxette. Standardrock på gränsen mellan Joan Jett och Suzi Quatro med en envist wajlande sångerska.
   Rupert Everett sjunger bättre än väntat men hans bidrag till soundtracket är ändå av kategorin lättglömda. Och när han ger sig på Soft Cells hitlåt ”Tainted love” utan att förändra någonting känns det ganska meningslöst.
   Dylan då? Det börjar ganska piggt och offensivt med John Hiatts ”The usual”. Bra röst, en framträdande gitarr (Eric Clapton) och ett blås (New West Horns) som lyfter hela arrangemanget. ”Night after night” är ett skämt i 80-talsdiscotakt och Earth, Wind & Fire-inspirerat blås medan originallåten ”Had a dream about you, baby” är traditionell, bluesrockig och ospännande i strukturen. En låt och inspelning som skulle dyka upp på Dylans nästa album, ”Down in the groove”, fast i en annan mixning.
   Även Ian Dury, Richie Havens och Ron Wood (som också spelar bas i kompbandet på skivan) har små roller i filmen.

Innehåll:
1. Hearts of Fire 3:45 - Fiona
2. The Usual 3:33 - Bob Dylan
3. I'm In It For Love 4:01 - Fiona
4. Tainted Love 3:09 - Rupert Everett
5. Hair of the Dog (That Bit You) 3:34 - Fiona
6. Night After Night 2:50 - Bob Dylan
7. In My Heart 3:20 - Rupert Everett
8. The Night We Spent on Earth 4:28 - Fiona
9. Had a Dream About You Baby 2:36 - Bob Dylan
10. Let the Good Times Roll 3:30 - Rupert Everett

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.