Blogginlägg från 2024-11-17

En fin presentation av nya Punsch-albumet

I frontlinjen för Punsch stod saxofonisten Niclas Bäcklund, sångerskan Alice Ståhlberg och ledargestalten Christian Ståhlberg och bjöd på en härlig lördagskväll på Clarion Hotel.


Den allestädes närvarande gitarristen Björn ”Björta” Wallgren gjorde ett energiskt inhopp på en låt under Punsch-konserten.


PUNSCH
Clarion Hotel, Örebro 15 november 2024
Konsertlängd: 20:00-21:05 (65 min)
Min plats: Stående i publikhavet.

HOTELLFOAJÉN PÅ CLARION HOTEL var länge en stadig hemvist för Christian Ståhlberg och hans stora band Punsch. Under parollen Club Punsch stod bandet regelbundet där medan publikskaran ständigt ökade. På lördagskvällen var det dags att efter en längre tids uppehåll återerövra den trånga scenen i hörnet på en fullpackad foajé där stora delar av den trogna publiken mangrant hade mött upp.
   I blickfånget för den här Punsch-konserten var först och främst nya skivan ”Sakta slocknar drömmarna”, bandets sjätte album som för mig var ett viktigt lockbete inför konserten. Som gjorde att jag, för en gångs skull, begränsade konsertnärvaron till första avdelningen när hela albumet presenterades i kronologisk ordning. Ett ganska djärvt grepp att tolka samtliga låtar i ett livesammanhang där förutsättningarna är minst sagt annorlunda än i en inspelningsstudio. Men jag tycker Christian och Punsch lyckades alldeles utmärkt med den ambitionen.
   Jag var mer än vanligt förberedd inför konserten, hade lyssnat på albumet upprepade gånger och stundtals imponerats av den poprockiga blandningen som ibland gränsar till gamla referenser som exempelvis Ulf Lundell och Pugh Rogefeldt men som ändå kan uppfattas som personligt. På scen bjöds det naturligtvis på mer energi och tydlig närvarokänsla via Christians åtskilliga självbiografiska mellansnack som placerade texter och låtminnen i en verklighet.
   Punsch är onekligen ett skickligt och mångfacetterat band som ger Christian Ståhlbergs låtar en underbar språngbräda där varje beståndsdel, varje instrument och varje musiker/sångare gör bandet till en genuin musikalisk enhet. Det är ändå svårt att live blunda för de individuella styrkorna i det här bandet.
   Längst fram var det saxofonisten Niclas Bäcklunds färdigheter på saxofon och Alice och Christian Ståhlberg vid mikrofonerna som dominerade medan Janne Hedström, bas, Mats Fjellner, trummor, var förstärkta med Antonio Blagus på extra slagverk och gav Punsch-soundet extra tyngd. Redan på skiva fastnade jag för samarbetet mellan keyboards och gitarr och i kvällens föredömliga liveljud fick Niclas Nordquist respektive Magnus Norström utrymme för sina instrument.
   Det är som sagt inte bara Christian Ståhlbergs personliga låtskrivande som genom åren har utvecklat Punsch men som ledargestalt och långa karriär har jag i samband med nya skivan tänkt tillbaka på både hans utveckling och mina egna minnen av honom. Och en låt, ”Bara väder”, presenterade han som en 30 år gammal låt och det var ungefär vid den tidpunkten jag fick kontakt med honom.
   Jag har nämligen följt hans öde som artist och låtskrivare i många år, faktiskt i väldigt många år. Långt tidigare innan Punsch skapades 1999, en grupp som genom åren skiftat skepnad ett antal gånger, kom hans musik i min väg väldigt tidigt.
   Jo, jag minns med tydlighet hur en trevlig, engagerad och ambitiös ung kille dök upp på min arbetsplats med sina självinspelade demolåtar och allt lät så lovande och ambitiöst om än inte i alla detaljer personligt. Kassetterna kanske inte hade den direkt personliga digniteten men drivet i skrivandet och den egna utvecklingen var inte svår att upptäcka. All den ambitionen fortsatte på första soloskivan ”Paradis nektar” (1993) som var en naturligt begränsad fortsättning på demoskapandet. Det första lovandet steget skulle få en fortsättning när Punsch bildades 1999.
   På scen gav Punsch nya skivan en fin och effektiv presentation, med hjälp av Christians anekdoter fick vi många historier bakom, och hela albumets låtordning fungerade även på scen. På en låt, skivans rockigaste ögonblick ”Trasiga själar”, kom lokalkändisen Björn ”Björta” Wallgren upp på scen och förstärkte bandet med en energisk elgitarr. ”Trasiga själar” är redan en publikfavorit med sin smittsamma la la la-allsång.
   Med sin lätt hesa stämma till sångröst var Christian kvällens huvudrollsinnehavare vid mikrofonen men med hjälp av den körande sångerskan Alice Ståhlberg, som också stod i centrum på flera låtar, har gruppen utökats med kvinnlig styrka som gör att Punsch både på skiva och scen tar ett steg upp till en personlig nivå att ta på allvar.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.