Blogginlägg från 2006-11-03

Denison gav underhållning ett seriöst ansikte

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 3/11 2006.

DENISON WITMER
J TILLMAN
FAMILIAR FACES

Folkets hus/Café Deed, Örebro 1/11 2006

Det var en av vinterns första iskalla kvällar, en perfekt passande tid att söka värme och gemenskap. Och i Folkets Hus källare i Café Deeds regi var det lätt att finna både det ena och det andra. Det påminde om en Klubb Söndag-kväll, inklusive intimitet, fast det varken var söndag eller Strömpis. Men flera av killarna bakom den numera tyvärr insomnade söndagsklubben sågs i publiken och på scen som huvudartist stod just Denison Witmer, Philadelphia-killen som gjorde ett gästbesök här i Örebro en söndag våren 2004.
   Dags för storslagen repris och dags för klassisk amerikansk singer/songwriter-pop av den lågmälda och personliga sorten. Ja, Denisons musik kanske inte är så utpräglat personlig men väldigt mänsklig och naturlig. Däremot så typiskt lågmäld att det var omöjligt att missa känslan, det vänliga uppsåtet och de små variationerna i den enastående klangen som uppstod mellan en ensam röst, en akustisk gitarr och några avklädda textrader.
   Men den här vinterkvällen hade, efter en ren Klubb Söndag-modell, mer att erbjuda. Med både ett lokalt förband, Familiar Faces, och ytterligare en amerikansk lågmäld trubadur, J Tillman från Seattle, som är ännu mer okänd i det här landet än Witmer.
   Tillman, som egentligen heter Josh i förnamn men tycker nog namnet är överrepresenterat bland amerikanska sångare, spelade också på de vemodiga känslosträngarna i sina musikaliskt nästan stillastående sånger. Men där finns också mängder av nylonsträngad skönhet, rent av vackra harmoniföljder som den här kylslagna kvällen verkligen värmde mitt hjärta.
   Denison kom, liksom Tillman innan, naturligt in på den komiska ådran under sina underhållande mellansnack, för att spräcka upp den lite högtidliga atmosfären i publiken, när han drog både anekdoter och dråpliga historier som jag uppfattade som helt sanna.
   Sedan fortsatte sångerna, främst från det senaste albumet ”Are you a dreamer?”, och snacket avlösa varandra under nästan en timme. Då han lyckades ge underhållning ett seriöst ansikte tillsammans med många läckra sånger från hans alltmer uppmärksammade repertoar.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.