Blogginlägg från 1998-11-27

Vi måste ta rapporterna med ro

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 27/11 1998.

Ja, då var det dags igen. Att under stor pompa och ståt, i alla fall med stora feta rubriker, registrera nästa stora svenska rockexport till det ännu större landet i väster. Och med automatik beskrivs det i klyschiga former som "Kent lyckades trollbinda världens kräsnaste rockpublik" och "New York föll för Kent". Underförstått att nu får minsann U2 och R.E.M. se upp. Men vi ska ta sådana här rapporter med lugn och ro och framförallt mellan raderna läsa att det inte hände på New Yorks mest respektabla ställen och att publiken bestod av många svenskar.
   Vi som har varit med ett tag vet att med väldigt fÃ¥ undantag är de svenska artisterna sÃ¥ internationellt stora som de beskrivs i pÃ¥ hemmplan. Av en ren tillfällighet befann jag mig i London 1980 samtidigt som Dag Vag, ursvenskt ska-inspirerat rockband som var stort när den genomsnittlige Meny-läsaren gick i lekskolan, skulle marknadsföras i England. Med turné och översatta lÃ¥tar.
   Ã„ven dÃ¥ rapporterade kvällstidningarna med helsidor om gruppens turné. En lÃ¥gbudgethistoria till turné, finansierad av gruppmedlemmarna själva, med tio spelningar där de mest agerade förband. NÃ¥gon gÃ¥ng till ett etablerat band, exempelvis Damned, men ofta till smÃ¥ obetydliga engelska grupper.
   PÃ¥ Rock Garden i Covent Garden, nästan pÃ¥ dagen 18 Ã¥r sedan, var det turnépremiär. 100 personer i publiken och en fjärdedel var svenskar sÃ¥ visst blev det en trivsam kväll. Men att kalla det för genombrott är lÃ¥ngt frÃ¥n sanningen.
   PÃ¥ The Venue, vid Victoria Station, tre dagar senare var det dock pinsamt dÃ¥lig publikuppslutning. Varken huvudbandet Cimarons publik eller London-svenskarna var pÃ¥ plats i den stora, kalla danslokalen. Däremot ett gäng blivande svenska rockidoler: Fjodor och ThÃ¥ström. Som skrek hejdlöst pÃ¥ engelska för att understryka att Dag Vag minsann hade London-fans.
   De här tio Englands-spelningarna blev Dag Vags enda utländska försök och satte definitivt inga spÃ¥r i London-rockens historia. Men minnet är kort och gruppens framgÃ¥ngsrika Ã¥r i början pÃ¥ 80-talet klingade ut tämligen snabbt även pÃ¥ hemmaplan. Och skivorna blev snabbt omoderna och omöjliga att sälja ens i begagnadeaffärer.
   Visst önskar jag ocksÃ¥ att Kent lägger den internationella rockvärlden för sina fötter men det är lÃ¥ngt, mycket lÃ¥ngt kvar, innan USA-marknaden har besegrats.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.