Blogginlägg från 2023-10-27

Mustig, mäktig och levande soulpop

Bilder: Carina Österling
MAGNUS CARLSON
Frimis, Örebro 26 oktober 2023
Konsertlängd: 19:30-21:34 (124 min)
Min plats: Sittande på stol på 8:e bänkrad ca 15 m från scenen.

PÅ KONSERTBILJETTEN STOD DET ENBART MAGNUS CARLSON men i verkligheten och på affischen (se höger) är det Jesper Lindell & his Band som gör en höstturné med Magnus som gästartist. Jo, Magnus har gjort ett album med Lindells band som komp, men lite märkligt släpps den skivan inte förrän 17 november, som därmed bäddat för denna otajmade turné som delar upp konsertrepertoaren i två delar. Jesper Lindell Band inleder med sina numera välbekanta låtar för att sedan få sällskap av ”gästartisten” Magnus Carlson.
   Att turnera tillsammans med Magnus är naturligtvis världens bästa chans för Lindell med band att med full rättvisa nå en bredare och större publik. Men i Örebro, där Lindell uppträtt ganska flitigt under det senaste året, var biljettförsäljningen lite negativ att konsertlokalen minskade i storlek från Conventum till Frimis. Ändå var Lindell och hans skickliga band, nu förstärkta med tremannablås (Brunnsvik Horns), en sedvanlig musikalisk triumf när de i en dryg halvtimme inledde konsertkvällen med låtar från första albumet ”Twilights” och den aktuella ep:n ”Windows vol 1”.
   När sedan Magnus Carlson kom in på scen blev repertoaren en bred mix från hela hans solokarriär, från 2003 till idag, en helt aktuell ep och även opublicerade låtar från det kommande albumsamarbetet ”Brunnsvik Sounds”.
   Det här Jesper Lindell-samarbetet ska på inget sätt jämföras med den musikaliska elegansen som Weeping Willows brukar leverera, som Magnus tidigt i konserten förklarade. Men Frimis-konserten var lika fundamentalt skickligt framförd fast det arrangemangsmässigt befann sig på en helt annan gren på samma genuina träd där Jesper Lindell Band musikaliskt brukar befinna sig. Med sin soulfyllt mättade stämma rörde sig Magnus i den här musikaliska miljön precis lika naturligt som han i snart 30 år gjort i WW.
   Den planerade konventionella Conventum-konserten förvandlades på Frimis till ett hett nattklubbsgig med levande pop och soulmusik som gemensam nämnare. Mustigt och mäktigt i de ofta blåsmarinerade arrangemangen och närvarokänslan levde i nästan varje ton med spontana och underhållande mellansnack som innehöll många lokalbaserade kommentarer om bland annat ÖSK, Rynninge(?) och Ronnie Peterson.
   Magnus Carlsons repertoar, med nästan en majoritet med coverlåtar, rörde sig fritt och naturligt i gränslandet mellan pop och soul. Det var inte negativt att konstatera att de rena originallåtarna fick stå i skuggan för ett stort antal covers, okända för den breda allmänheten, som med bravur hade försvenskats och införlivats i Magnus och Jespers liverepertoar. Kanske kan det här bli ännu bättre när de nya låtarna växt till sig och framförallt i sin helhet finns tillgängliga för publiken.
   Det var en glad och trevlig stämning på både scen och i publiken som genomgående skapade goda vibrationer när låtar som hade lånats av Nolan Porter, Four Seasons, Frazey Ford, Ted Gärdestad (”Sommarlängtan”), Oskar Linnros, Olle Nyman och till och med Jill Johnson (”Eternal love” är en engelsk version av ”Kärleken är”) gjorde konserten till en helgjuten upplevelse.

Magnus Carlsons låtar (med originalutgivning i parentes):

Den här gången (2023)
If I could only be sure (2010)
Jag ber dig (2003)
Sommarregn (2023)
Hjärtats väg (2023)
Dom band som binder mig (2017)
Fälten i september (2023)
Orden jag vill höra (2023)
Den långa vägen hem (2017)
Hårt regn (2018)
Sommarlängtan (2017)
Vi ses snart igen (2020)
Elin (2003)
From now on (2010)

Extralåtar
Din tid är nu (2023)
Eternal love (2017)
Du & jag (2023)

/ Håkan

Covers: Mandy Barnett

MANDY BARNETT: A Nashville songbook (Melody Place, 2020)

JAG FORTSÄTTER MED COUNTRYTEMAT i min kategori med coverskivor. Förra veckan var det Teddy Thompson som gav sig på huvudsakligen gamla countrylåtar och nu är det den amerikanska tjejen Mandy Barnett, i samma ålder som Teddy, som delvis gör countrylåtar men också allmänt välkända låtar med ett ursprung från när och fjärran. Vilket ger albumtiteln en något fadd eftersmak.
   Först tänker jag på Jill Johnson när det gäller både repertoar och på sättet Mandy sjunger. Och urvalet av låtar har mer baserats på högb kändiskvot än ren känsla för ämnet. ”Love hurts”, ”The end of the world” och ”It's now or never” är definitivt valda av kommersiella syften och låtar som ”Help me make it through the night” och poppiga ”Hey Won't You Play Another Somebody Done Somebody Wrong Song” har ju inget med countrytemat att göra.
   Producenten Fred Mollin (Jimmy Webb, J D Souther, Kris Kristofferson med flera) och rutinerade musiker som Eddie Bayers, Stuart Duncan och Scotty Sanders steelguitar garanterar givetvis ett perfekt musikaliskt utfall men jag saknar ren och skär personlighet. Och ett bättre och mer intressant urval av låtrepertoar.


I Love A Rainy Night (David Malloy/Eddie Rabbitt/Even Stevens)
1980. Från albumet "Horizon" med Eddie Rabbitt.
It's Over (Bill Dees/Roy Orbison)
1964. Singel med Roy Orbison.
Help Me Make It Through The Night (Kris Kristofferson)
1970. Singel med Percy Sledge.
A Fool Such As I (Bill Trader)
1952. Singel ("(Now and Then, There's) A Fool Such as I") med Hank Snow, The Singing Ranger and The Rainbow Ranch Boys.
Love Hurts (Boudleaux Bryant)
1960. Från albumet "A date with the Everly Brothers" med The Everly Brothers.
It's Now Or Never (Eduardo di Capua/Wally Gold/Aaron H. Schroeder)
1960. Singel med Elvis Presley. (Egentligen den italienska sången "O sole mio" från 1898).
The Crying Game (Geoff Stephens)
1964. Singel med Dave Berry.
Hey Won't You Play Another Somebody Done Somebody Wrong Song (Larry Butler/Chips Moman)
1975. Singel ("(Hey Won't You Play) Another Somebody Done Somebody Wrong Song") med B.J. Thomas.
The End Of The World (Sylvia Dee/Arthur Kent)
1962. Singel med Skeeter Davis.
Near You (Francis Craig/Kermit Goell)
1947. Singel med Francis Craig and His Orchestra - Vocal by Bob Lamm.
You Needed Me (Charles Goodrum)
1978. Från albumet "Let's keep it that way" med Anne Murray. (Randy Goodrum=Charles Randolph Goodrum).
Heartaches By The Number (Harlan Howard)
1959. Singel med Ray Price.
I Can't Help It (If I'm Still In Love With You) (Hank Williams)
1951. B-sida på singel ("Howlin' at the moon") med Hank Williams with His Drifting Cowboys.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.