Blogginlägg från 2023-10-16

Best of 1973/74: #32. "461 Ocean Boulevard"

ERIC CLAPTON: 461 Ocean Boulevard (Polydor, 1974)

EFTER CREAM-ÄVENTYRET 1966-1968, ett år i supergruppen Blind Faith, lika kort tid i Derek & the Dominos och en två år lång time out blev det 1974 äntligen dags för Eric Clapton att satsa på en riktig karriär i eget namn. Först bildade han ett permanent och huvudsakligen amerikanskt band och på skiva blev ”461 Ocean Boulevard” hans stora comeback.
   Med sig från Derek & the Dominos tog Eric först och främst med sig basisten Carl Radle. Ytterligare tre medlemmar hämtade han från Bob Segers kompband, trummisen Jamie Oldaker, keyboardskillen Dick Sims och körtjejen Marcy Levy. Och utökade bandet med gitarristen George Terry och ännu en körtjej, Yvonne Elliman som bodde i England fast hon var född på Hawaii.
   Levy var inte riktigt på plats i bandet när albuminspelningarna gjordes under april och maj 1974 men det här blev ett mer eller mindre permanent band som kom att följa Clapton på skiva och turnéer fram till 1978. Elliman, som hade fått sitt genombrott som sångerska på ”Jesus Christ Superstar”-albumet, var 1973 mitt uppe i en solokarriär med två album bakom sig och återupptog det 1977.
   Clapton ville med det här albumet ta bort stämpeln på sig som gitarr-Gud och musikaliskt är albumet allt annat än gitarrfixerat fast det bland låtarna finns några exempel på hans äkta rock/bluesintresse, Robert Johnsons ”Steady rollin' man”, Elmore James ”I can't hold out” och Johnny Otis ”Willie and the hand jive”.
   I övrigt är skivan, som fått sin titel från en adress utanför Miami där Clapton bodde under inspelningarna i Criteria Recording Studios, en härlig och avslappnad blandning av akustisk pop, lite reggae och lite nedtonad rockmusik som skulle bli Claptons signum under de närmaste åren. Med ett band som här svetsades samman till en stark enhet där det ändå fanns plats för några gästmusiker, bland annat trummisarna Al Jackson Jr (från Booker T & the MG's) och Jim Fox (från James Gang).
   Clapton var än så länge ganska sparsam som låtskrivare men både ”Give me strength”, ”Let it grow” och ”Get ready” (skriven tillsammans med Elliman) är mogna och starka kompositioner.
   Däremot lutade han sig tillbaka på en rad covers av mindre känt märke. Låten som fått mest uppmärksamhet på albumet är ”I shot the sheriff” som också blev Bob Marleys genombrott som låtskrivare. Han skulle först året efter bli känd i eget namn som artist.
   En av albumets finaste låtar är ”Please be with me” som Clapton hade hittat på albumet ”5'll getcha ten” (1971) med sexmannabandet Cowboy från Florida. Lysande akustiska gitarrer, ett fint dobrospel (av Eric själv) och sång av både Clapton, Elliman och Terry.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.