Blogginlägg från 2022-10-21

ÖREBRO LIVE #55: Ulf Lundell 1979

"RIPP RAPP" HETTE ALBUMET SOM SKULLE MARKNADSFÖRAS under höstturnén 1979. Lundells femte album, första skivan som producerades av trion Lundell/Lasse Lindbom/Kjell Andersson, hade släppts i september 1979 och var tillägnad dottern Sanna. Konserthuset visade sig vara en perfekt lokal för en konsert som innehöll både sedvanlig rock och akustiska inslag.
   Stora delar av Lasse Lindbom Band kompade men Ulf ensam pÃ¥ scenen med en akustisk 12-strängad gitarr, munspel och en lätt lindad handled i en omarrangerad "Som en syster" sitter kvar pÃ¥ näthinnan än i dag.
   LLB-musikerna i bandet var förutom Lindbom, bas/sÃ¥ng, ocksÃ¥ Ingemar "Sture" Dunker, trummor, och Niklas Strömstedt, keyboards/sÃ¥ng. Plus gitarristerna Yngve Hammervald och Janne Andersson. Hammervald spelade annars i Tomas Ledins band och Andersson kom ur Stockholms punkgeneration. 1977 spelade han i Mandarines som fick göra en uppmärksammad ep pÃ¥ EMI. TvÃ¥ Ã¥r senare spelade han med The Pain, en punkenergisk kvintett som ocksÃ¥ fick göra nÃ¥gra singlar och spelade förband till The Police pÃ¥ Music Palais i Stockholm 1979.
   Turnén inleddes med en spelning pÃ¥ MÃ¥ndagsbörsen 1 oktober, tvÃ¥ dagar senare sker den riktiga turnépremiären i Värnamo och redan där hade Ulf en lindad hand (en spricka i högerhanden) som fanns kvar när turnésällskapet kom till Örebro drygt tvÃ¥ veckor senare.
   PÃ¥ den här tiden var det inte sÃ¥ krÃ¥ngligt att intervjua artister sÃ¥ jag och fotograf Sven Persson träffade en tämligen avslappnad Ulf i omklädningsrummet innan konserten en vÃ¥ning upp pÃ¥ Konserthuset i Örebro.

Foto: Sven Persson/NA
Foto: HÃ¥kan Bergman
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 20/10 1979.

HAR LYCKATS FÃ…NGA EN HEL GENERATION

ULF LUNDELL
Konserthuset, Örebro 18 oktober 1979
Konsertlängd: 110 min

DEN ULF LUNDELL SOM JAG SÅG I AKTION på scen var delvis mycket olik den jag träffade i logen före konserten. Den tysta nästan inbundna människan blir en öppen, glad och generös artist. Gav allt och lite till.
   Ulf Lundell har som fÃ¥ lyckats fÃ¥nga en hel generation med sin poesi, sÃ¥ng och sagolika rockmusik. Publiken kunde hans lÃ¥tar och ibland blev det lite krävande. Ballader blev dränkta av talkörer och spridda rop. Folk har svÃ¥rt att acceptera honom som fullfjädrad artist inom alla omrÃ¥den.
   Men det var som rockartist han hade de största förtjänsterna pÃ¥ scen. Han svettades och levde med i de vildaste lÃ¥tarna och for stundtals över scenen som de stora idolerna. Och de handplockade musikerna gjorde sitt för att göra bilden fullständig. Janne Andersson var den visuella gitarristen med sin Flying V medan Yngve Hammervald har gÃ¥tt i Lasse Wellanders skola och klämde fram sina andäktiga solon helt stilla. Det lät bra och det blev en enastÃ¥ende grund att vila framträdandet pÃ¥.
   Lundell varierade materialet mer nu än tidigare. Var inte rädd att plocka fram den den akustiska gitarren, munspelet och ensam framföra bland annat en omarrangerad "Som en syster", en av kvällens mÃ¥nga höjdpunkter.
   Annars är det svÃ¥rt att finna nÃ¥gon motsvarighet inom det här landets gränser till de rockvibrationer som framhävdes mot slutet i "Sextiosju sextiosju" och "Stockholm city" med de obligatoriska rocklÃ¥tarna "Johnny B Goode" och "Route 66" som final. Effektiv rock när den är som bäst.


Setlist (tack Mikael Löwengren!):
1. Det var en man som stal en dröm (akustiskt)
2. PÃ¥ fri fot
3. Håll mej!... åh, ingenting
4. Mitt i nattens djungel ställd
5. Då kommer jag och värmer dej
6. Kitsch
7. Rom i regnet
8. Den unge barbaren
9. Taxi
10. Som en syster (akustiskt)
11. och går en stund på jorden
12. Snön faller och vi med den
13. Hav utan hamnar
14. Stockholms City
15. (Oh la la) jag vill ha dej
16. Sextisju, sextisju

Extralåtar:
17. Jag vill ha ett lejon
18. jag går på promenaden

Extra extralåtar:
19. Johnny B Goode
20. Route 66

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.