Blogginlägg från 2022-10-08

September 2022 på Håkans Pop

Foto: Carina ÖsterlingNär Karin Wistrand med Joppe Pihlgren i släptåg spontant gick upp på scen med DSH5 nådde festivalen Live at Heart årets höjdpunkt.

EFTER DEN KONSERTMÄSSIGT GALNA MÅNADEN augusti blev september mer normalt lugn på det området. Ändå inleddes månaden högintensivt med Live at Heart-festivalen i Örebro under fyra kvällar i rad. Resten av september på Håkans Pop följde enligt det inrutade schemat, största anledningen var att jag tillbringade två veckor utomlands i slutet av månaden.
   Live at Heart-festivalen påverkade innehållet på Håkans Pop redan under augustis sista kvällar. Först en anspråkslös smygstart kvällen innan den officiella premiären. Sedan var jag på plats under samtliga fyra kvällar och kunde rapportera från 18(!) konserter, 31 augusti, 1 september, 2 september och 4 september.
   Festivalen bjöd på några oväntade höjdpunkter, som när Karin Wistrand tillsammans med Joppe Pihlgren gick upp på scen (se bild ovan) med DSH5 och sjöng ”Söders ros” och Mats Dernánds möte med tyskan Luna Keller, och en rad mer konventionella musikhöjdpunkter.
   Sedan pendlade Håkans Pops september mellan listan över Örebros genom tiderna bästa konserter och ett antal coverskivor.
   På Örebrolistan avslöjades placeringarna 61 till 68 under september, med The Clash, Barracudas, Wilmer X, Steve Forbert, Magnus Lindberg, The Band Of Heathens, Carol Grimes, Jakob Hellman och Dan Hylander/Py Bäckman. I sanning en brokig och exklusiv skara artister som alla har besök Örebro och lämnat oförglömliga minnen efter sig.
   Coverskivorna som jag letade upp under september hade gjorts av Cat Power, Cowboy Junkies, Dave Gahan och Joey Landreth.
   Under månadens sista dagar kom ändå en rapport från TisdagsAkademiens möten, den tionde i ordningen.

TRODDE NOG ATT HÖSTMÅNADEN SEPTEMBER skulle bli tämligen fri från intressanta skivreleaser men under de sista veckorna trängdes ett antal mer eller mindre bra album.
   WEEPING WILLOWS är stundtals tillbaka i det grandiost storslagna, som var deras signum på 90-talet, på nya albumet ”The dreams we weave”. Singellåten ”Shine your light on me” är härligt slagkraftig fast lågmäld och det finns fler höjdpunkter på albumet som pendlar mellan smäktande ballader och lite snabbare låtar. Kvalitén är överraskande och jag vill stundtals jämföra nya albumet med deras mästerverk ”Broken promise land” från 1997
   Jag har länge tyckt att SOPHIE ZELMANI upprepar sig själv på varje ny skiva, ändå faller jag alltid som ett korthus inför hennes vemodigt läckra och lågmälda popmusik som stilsäkert alltid har producerats av Lars Halapi . Men den här gången, på hennes 10:e album ”The world ain't pretty”, är mina känslor ovanligt avvaktande i de sedvanligt övervägande lugna arrangemangen. Det låter allmänt som lite opersonlig easy listening om hennes nya skiva
   TOMAS ANDERSSON WIJ släppte smakprovet/singeln ”Boken om Jean”, en episk berättelse på över elva(!) minuter, tidigare i månaden och blev hyllad av nästan alla. När jag samtidigt läser texten växer hela upplevelsen av att lyssna. En så stark berättelse och i en musikaliskt perfekt inramning att det följande albumet ”Åskan i hjärtat” nästan känns som blott en suck i jämförelse. Men arrangemangen är långt från den allmängiltiga singer/songwriter-genren och blir till slut ganska underhållande
   Redan när WILMER X i somras släppte smakprovet/singeln ”Nu eller nästa liv” förstod jag att det var ett heltaggat gäng som efter 17 år skulle göra skivcomeback med albumet ”Mer för dina pengar”. Och nu, med skivan ”i hand”, finns det egentligen inget som sviker eller gör lyssnaren det minsta missnöjd. Rocklåtarna sitter lika benhårt som på det senaste nu 17 år gamla albumet utan att den breda variationen blir lidande.
   Per Gessle ville också vara med i ”tävlingen” om månadens bästa album (se nedan) när han startar om Roxette-konceptet men nu under det svårt konstruerade namnet PG ROXETTE. ”Walking on air” är egentligen en ep och jag tycker mig höra samma vansinnigt kommersialiserade pop som befinner sig långt från Gessles egna låtar på svenska eller Gyllene Tiders perfekta popmusik. Det känns lite negativt men jag vill jämföra de här blippande, tungt maskinella poplåtarna med det katastrofala soloalbumet ”The world according to Gessle” (1997), kanske Gessles största musikaliska flopp.
   JOEL ALME har genom åren nästan prenumererat på en plats på mina årsbästalistor och nyfikenheten var stor när hans nya album med den provokativa titeln ”Sköt er själva så sköter jag inte mitt” släpptes i fredags. Joel låter först lite kantig och obekväm och inte så omedelbart innerlig som på tidigare skivor fast cello och nakna stråkarrangemang ofta kryddar låtarna. Men det är avskalat och sedvanligt personligt och efter några lyssningar är nog albumet uppe på den höga nivån där vi vill ha Joel.
   Jag har under månaden lyssnat på så otroligt många nya skivor och några (Lambchop, Buddy Guy, Dr John, Lustans Lakejer, Daniel Lamois, Dan Navarro, Those Barren Leaves...) nådde inte så långt som till en liten recension här. I den hårda konkurrensen är det ändå glädjande att jag finner några svenska album stå ut utan att vara fantastiskt helgjutna men ändå intressanta:
   Uppsala-gruppen MÖNSTERS ”Life science” ät smått imponerande. Gruppen har tydligen progginfluenser men jag tycker mig höra klanger som påminner om Waterboys. Intressant. Det är främst variationerna och den breda musikaliska blandningen på den svenska sångerskan SU ANDERSSONS album ”Brave” som gäör skivan till en liten favorit.
   Man ska älska det lilla och de två senaste skivorna distribueras av det lilla älskvärda bolaget Hemifrån som drivs av entusiasten och eldsjälen Peter Holmstedt i Bottnaryd. Heder åt honom och hans engagemang!

MÅNADENS BÄSTA ALBUM: JONAS LUNDQVIST har jag skrivit om vid ett par tillfällen tidigare (2016, 2018 och 2020, då han hamnade på det årets årsbästalista!), ibland under gruppkonceptet Jonas Game, men sedan flera år tillbaka gör Jonas, före detta Bad Cash Quartet, skivor under helt eget namn. Nya albumet ”Den okända floden” känns som en utmaning bland årets bästa skivor.
   Jonas är en typisk Gbg-artist och balanserar mellan det slagkraftigt euforiska a la Håkan Hellström och det känslomässigt personliga där han delar utrymmet med Joel Alme. Jonas når kanske inte upp till de nämnda profilerna men hans nya album är bra på gränsen till fantastiskt bra och växte ytterligare när jag låg på stranden på Mallorca och lyssnade och lyssnade. Låtar som ”Om gud har en plats”, ”Slicka fina läppar” och titellåten, med de smittande karibiska rytmerna, kan jag omöjligt sluta lyssna på.
   Det kan tyckas lite märkligt och överraskande att jag väljer Jonas album före så etablerade artister som Wilmer X och Joel Alme men ”Den okända floden” blev en stor favorit under september.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.