Blogginlägg från 2019-10-26

Lindgren & Unenge utmanar sig själva

Bilder: Carina Österling

Bilder: Jan-Ola Sjöberg

RICHARD LINDGREN & OLLE UNENGE
The Pennybridge Arms, Örebro 25 oktober 2019
Konsertlängd: 20:23-21:46 (83 minuter)
Min plats: Stående mitt i lokalen, ca 8 meter fräån scen

LINDGREN, LUNDGREN OCH FORSBERG. Det råder just nu och några veckor framåt Bob Dylan-feber i Närkemetropolen Örebro. Hyllningskonserterna står som spön i backen och den ärrade Malmö/Örebro-duon Richard Lindgren & Olle Unenge inledde rådande trend med låtar som till 99 procent(?) var skrivna av Dylan. På nästan en och en halv timme gjorde de sitt bästa på att inte upprepa någon låt från repertoaren som gjorde duons spelning på STÅ i våras till en succé. Det finns som sagt en obegränsad källa att välja ur när två Dylan-initierade artister möts.
   Lindgren & Unenge utmanar gärna sig själva genom sin ambition att välja lite mer udda Dylan-material som varken är sönderspelade eller speciellt uttjatade. För normalt intresserade, som exempelvis författaren av dessa ord, blev konserten därför en intressant resa mellan de trots allt allmänt kända låtarna (”Don't think twice, it's alright”, ”Mr tambourine man”...) och de mer unika klenoderna (”As I went out one morning”, ”Drifters escape”...). Låtar vars titlar blev verklighet när jag först efter konserten fick möjlighet att läsa setlistan (se nedan). En mix av klassiker och initierat godis med andra ord.
   Riktigt unikt var det däremot att de här två herrarna ställde sig på en scen med en omsorgsfullt nedskriven setlista som de sedan med ett enda undantag (religiöst baserade ”Every grain of sand” skippades i sista stund) höll sig strikt till. Mycket ovanligt när två så spontant influerade artister ställer sig på samma scen på en pub en fredagskväll.
   Vad jag minns från vårspelningen var det väl egentligen bara Olles alltid lika vackra och känsliga version av ”Farewell Angelina” (”Farväl vackra Sara”) och hans tekniska gitarrskicklighet i instrumentala ”Nashville skyline rag” som upprepades på fredagskvällen.
   Höjdpunkterna var desto fler när jag bland annat fick höra personliga favoriter som ”You ain't going nowhere”, ”Just like Tom Thumb's blues” och ”Girl from the north country”. Framföranden som dominerades av Richard men där Olle så effektivt kompade med sin gitarr. När Richard satte sig vid pianot steg den känslomässiga intensiteten i låtarna ”Is your love in vain”, en underbar ”I want you” och ”Love minus zero” och gav hela konserten ett omväxlande uttryck.
   Så omväxlande och fritt att herrarna klämde in en Gordon Lightfoot-låt(!), ”Early morning rain”, mitt i Dylan-repertoaren som fick oss mindre Dylan-kunniga publik att för ett ögonblick rynka på näsan. Förklaringen kom efter konserten när Richard förklarade att Dylan spelat in låten (på albumet ”Self portrait”) och han höll talet när Lightfoot valdes in i Rock'n'Roll of Fame 1988. Då rätades frågetecknet ut till ett utropstecken.

FOTNOT: På måndag uppträder Isabella Lundgren på Örebro Teater med sin Dylan-hyllande konsert. Och 13 november kommer Mikael Wiehe och Ebba Forsberg till Örebro och Hjalmar Bergman Teatern med konserten "Dylan på svenska".



/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.