Blogginlägg från 2012-10-29

Singlar#80: The Searchers

THE SEARCHERS: Have you ever loved somebody (Pye, 1966)

THE SEARCHERS OCH THE HOLLIES VAR TVÅ engelska hitproducerande grupper som hade parallella och lika framgångsrika karriärer på 60-talet. Maj/juni 1963 gav de båda ut sina debutsinglar och ockuperade sedan försäljningslistor med samma intensitet i många år. Båda grupperna inledde sina karriärer med uteslutande covers på sina respektive singel-a-sidor men från september 1964 skrev Hollies sitt eget singelmaterial medan det dröjde till sommaren 1965 som Searchers vågade satsa på originalmaterial på en singel-a-sida, ”He’s got no love”.
   På den här singeln förenas de här båda konkurrerande grupperna faktiskt med varandra. Liverpool (Searchers) möter Manchester (Hollies) på sätt och vis. ”Have you ever loved somebody” är en Hollies-skriven låt som följer upp blygsamt framgångsrika singeln ”Take it or leave it” (31:a i England) men dagarna var dessvärre räknade för Searchers tid som hitgrupp. ”Have you ever…” nådde blott en 48:e-plats i England. Men är inte sämre för det!
   Bandets negativa utvecklingskurva hade obarmhärtigt pekat nedåt sedan senaste Topp 10-låten, ”Goodbye my love” (april 1965). Och gruppen skulle aldrig mer ligga på Englandslistan efter ”Have you ever…”. En bitter sammanfattning på en framgångsrik karriär.
   Trummisen Chris Curtis lämnade Searchers i mars 1966 och ersattes av John Blunt som tillsammans med originalmedlemmarna Mike Pender, gitarr och sång, John McNally, gitarr och sång, och Frank Allen, bas och sång, spelade in Jagger-Richard-låten ”Take it or leave it” och sedan ”Have you ever loved somebody” vars release var omgiven med en del schismer med förre medlemmen Curtis.
   Curtis (som också skrev gruppens enda originallåtssingel, se ovan) inledde en solokarriär på sommaren 1966 och bestämde sig sedan för att utmana Searchers med samma låt i en version som han hade producerat till tvillingparet Paul & Barry Ryan. Båda var ungefär lika oframgångsrika med blygsamma 48/49:e-placeringar på Englandslistan.
   Men ingen av de här konstellationerna kan stoltsera med att ha gjort den först utgivna versionen av ”Have you ever…”. Det gjorde däremot Everly Brothers med liten marginal när de sommaren 1966 gav ut albumet ”Two yanks in England” där låten ingick tillsammans med ytterligare sju Hollies-låtar.
   Hollies, vars tre medlemmar skrivit låten, gav inte ut ”Have you ever…” förrän sommaren 1967 på deras summer-of-love-album ”Evolution”, skivan med det psykedeliska omslaget.
   Vid den här tidpunkten skrev Hollies-medlemmarna Allan Clarke, Tony Hicks och Graham Nash under sina låtar med pseudonymnamnet Lee Ransford som, om ryktet talar sanning, var namnet på Nashs morfar. Ransford-namnet hade existerat som låtskrivare sedan september 1964 på ”We’re through”-singeln. Tidigare hade samma trio haft en annan, småkomisk, pseudonym: Chester Mann. Som i Manchester, gruppens hemstad. Deras förlag Gralto var också resultatet av en bokstavskombination, första två bokstäverna i de tre killarnas förnamn…
   Det är oförskämt orättvist att den här Searchers-singeln inte hamnade högre upp på listorna än den gjorde. Den är både kraftfullare och starkare, med en underbar fuzzgitarr i centrum, än många andra betydligt mer kommersiellt framgångsrika singlar, ”Needles and pins”, ”When you walk in the room” och ”Don’t throw your love away”, med gruppen. Så är givetvis sångstämmorna sedvanligt fulländade på en Searchers-skiva.
   B-sidan "It's Just The Way (Love Will Come And Go)", skriven inom gruppen av Pender och McNally, låter som om Everly Brothers vore från Liverpool. Rena dansbandsstuket på det snälla arrangemanget.
   Searchers-singlarna på 60-talet hade ingen officiell producent men av en tillfällighet tog jag fram ett samlingsalbum med bandets 60-talshits och där står prydligt att Tony Hatch har producerat samtliga låtar. Den mycket rutinerade producenten (och låtskrivaren) Hatch var vid den här tiden mest känd för sina Petula Clark-skivor men också Bobby Rydell och Adam Faith.

Intressant fotnot: Under pseudonymen Fred Nightingale skrev producenten Tony Hatch "Sugar and spice" åt gruppen.

Ljudspåret till a-sidan:


Ljudspåret till b-sidan:


/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.