Blogginlägg från 2012-10-26

Singlar#81: The Shanes

THE SHANES: Blue feeling (Columbia, 1966)

SVENSK R&B-INFLUERAD POPMUSIK från de absolut nordligaste delarna av Sverige. The Shanes tillhörde, tillsammans med Hep Stars, Tages och Ola & Janglers, de fyra mest framgångsrika grupperna på 60-talet. I den samlingen var Shanes under sina första år det tuffaste, fräckaste, och rivigaste bandet. Och ”Blue feeling” var (och är) i mina öron det absolut bästa de släppte ifrån sig under sin storhetstid.
   ”Blue feeling” är visserligen en cover, av lite okänt och tvetydigt ursprung (se nedan), och hela gruppens diskografi innehöll många icke-originallåtar. Material och urval, speciellt på singlarna, som ändå uppfattades som originellt och personligt.
   The Shanes, gruppnamnet inspirerat av Alan Ladd-filmen ”Shane – mannen från vidderna”, var tidigt ute med sin musik. Året var 1963 och platsen var Tuolluvaara utanför Kiruna. Då bildades gruppen av Tommy Wåhlberg, gitarr och sång, Svante Elfgren, bas, Staffan Berggren, gitarr och sång, och Tor-Erik Rautio, trummor.
   Två av gruppens tre första singlar är instrumentala, av vilka ”Gunfight saloon” hamnade på Tio i Topp (en vecka på 10:e-plats…), och under Shanes första år som grupp försökte de uppenbart vara ett svenskt svar på amerikanska Ventures. En annan framgång var att de i juli 1964 fick chansen att agera förband till The Beatles på Johanneshovs Isstadion.
   Staffan Berggren var vid den här tidpunkten gruppens store låtleverantör och sångare när gruppen framåt vintern 1964-65 utökades med Lennart Grahn, först som munspelare och sedan sångare, som kom från Luleå och hade spelat med The Marshalls. Men Berggren skrev och sjöng gruppens dittills största hits, "Let me show you who I am" och "I don't want your love", innan han sommaren 1965 efter en schism lämnade gruppen och började spela med Violents.
   Han ville spela mer r&b än de övriga i gruppen som var mer popintresserade. Nye Kit Sundqvist, på keyboards, ersatte Berggren och förändringen mot ett poppigare sound med många covers hade inletts. Men först "Blue feeling".

BERGGREN VAR VISSERLIGEN BORTA från gruppen men hans ande svävade fortfarande över låt och arrangemang på "Blue feeling". Kom först på gruppens andra album, "The shanegang", i oktober 1965 innan den gavs ut på singel i januari 1966. Låten hade gruppen förmodligen hittat på en amerikansk Animals-skiva, "The Animals" (1964), där den fanns med utan någon låtskrivarcredit.
   Min alldeles egen slutsats blir att gruppen då uppfattade låten som fri, så kallad traditionell med fri upphovsrätt, och skrev "Trad. Arr. Wåhlberg, Rautio, Grahn, Elfgren, Henriksson" (gruppmedlemmar plus skivproducenten Anders Henriksson) på sin egen skiva. Fast låten var egentligen skriven av engelsmannen Jimmy Henshaw som hade spelat i grupper som The Ramrods och The V.I.P.'s på tidigt 60-tal. När Animals släppte låten som b-sida på USA-singeln "Boom boom" var det mycket riktigt Henshaw som var upphovsman.
   Shanes version av "Blue feeling" är en ganska rak "stöld" av Animals-varianten (ni kan höra det på nedanstående YouTube-klipp) men det var vi tämligen omedvetna om när låten klättrade in på Tio i Topp och som bäst nådde en 6:e-plats. Med sin hitinriktade och r&b-kryddade poplåt.
   B-sidan "Break down" är betydligt snällare i en hantverksmässig perfekt poplåt, spetsad med vacker körsång, skriven av producenten Anders Henriksson tillsammans med Thorstein Bergman. Ett låtskrivarteam som också levererade låtar till Tages och Mascots.

Det finns ingen "Blue feeling" med Shanes på YouTube men här finns Animals snarlika version.


/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.