Blogginlägg från 1999-10-08

”Endless night”

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 8/10 1999.

WEEPING WILLOWS
Endless night
(Grand/Virgin)

Två år efter den uppmärksammade debuten och genombrottet gör Weeping Willows ett nytt försök att göra svensk pop snällare, pampigare, sötare och mer välgjord än någon annan.
   Konceptet håller tveklöst ett varv till men däremot är jag inte lika övertygad om att låtmaterialet håller samma standard här som på debuten. Ibland blir det lite förutsägbart, lite för pretentiösa fraser och lite för mycket effekter och för lite melodier. Överraskningsmomentet hos Weeping Willows är utraderat och därför kräver jag fler och starkare låtar för att "Endless night" ska stå i nivå med den extraordinära debuten.
   Singellåtarna "True to you" och "The truth in your eyes" finns med och tillhör topparna tillsammans med några andra låtar. "By the river" är min givna favorit. Från klockspelsintrot via den fylliga tjejkören till en vackert uppbyggd ballad. "When you are asleep" görs påpassligt som duett (med Titiyo) och har tydliga Bacharach-influenser.
   På det 13 låtar långa albumet uppstår ändå tvivel längs vägen, "Catherine" med enbart stråkar i kompet blir endimensionellt och ledset i överkant, men avslutningen på skivan är närmast perfekt och motiverar betyget bättre än godkänt. "Nothing or all" är ännu en Bacharach-doftande 60-talsschlager i stor stil, "Looking for a home" är en imponerande ballad och även den avslutande titellåten är en dovt dämpad ballad som befinner sig precis på rätt sida gränsen till det förbjudet pretentiösa.

/ Håkan

”Run devil run”

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 8/10 1999.

PAUL McCARTNEY
Run devil run
(Parlophone/MPL)

Förutom tre originallåtar, skrivna och framförda enligt skivans primitiva 50-talsmodell, har Paul McCartney grävt fram ett dussin mer eller mindre obskyra låtar från sitt ungdoms decennium.
   Han har nosat på repertoaren tidigare, "Russian album" och "Unplugged", men här gör han det helt utan att fundera på kommersiella intressen. För han har letat upp huvudsakligen okända låtar, B-sidor, filmlåtar eller undanskymda albumspår, som inte alls står rockdecenniets klassiker långt efter.
   En coverskiva som inte är gjord för att jämföras med originalen. Ty få lyssnare har full koll på den här udda låtskatten. Själv har jag bara hört fem av skivans 15 låtar tidigare. Därför är det upp till varje McCartney-älskare att, i likhet med undertecknad, upptäcka en räcka avskalade rocklåtar av hög kvalité. Med en miljonär som i varje tum också är en hängiven rockälskare. Som fortfarande, 34-35 år efter "I’m down" och "Long tall Sally", kan återskapa det genuina rocksoundet. Från sin fortfarande anmärkningsvärt autentiska rockröst via de uppenbart liveinspelade och nyttigt avskalade låtarna till det utsökta urvalet. På en skiva som knappast går att sortera in under den förrädiska etiketten nostalgi.
   Och han gör det på ett sätt som jag trodde var förbjudet så här i slutet på 90-talet. Rakt av, levande, framfusigt och respektlöst ger han sig på låtarna med en pardonlös charm. Hans egna tre nyskrivna låtar, titellåten bland annat, faller inte heller ur den traditionella rock’n roll-ramen.
   Men det finns ändå en lätt besvärande känsla av att Paul utan att blinka kunde ha skrivit ett dussin rockklassiker själv och därmed gjort "Run devil run" till en "riktig" McCartney-skiva.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.