Blogginlägg från 2015-01-16

Kim Fowley (1939-2015)

Mina tankar kring och minnen av just avlidna artister och musikmänniskor brukar baseras på personliga minnen och långvarig "relation" men mångsysslaren Kim Fowleys förehavanden i pop- och rockbranschen har jag haft väldigt liten kontakt med under alla dessa år. Däremot har hans namn hela tiden figurerat i periferin i den musikhistoria som jag växt upp med under drygt 40 år.
   Jag läser otaliga minnesord över Kim Fowleys gärningar, Billboard, Rolling Stone och även en längre och intressant men nÃ¥gra Ã¥r gammal notering av min vän Pelle Magnusson pÃ¥ hans Raised On Records, och imponeras givetvis av Fowleys mÃ¥ngsidighet och främst som skivproducent, frÃ¥n instrumentallÃ¥ten "Nutrocker" via sena Gene Vincent-lÃ¥tar, tidiga Slade, Alice Cooper, Kiss, The Runaways till alla filmjobb pÃ¥ slutet.
   Fowley var väl den där kontroversielle och karismatiske musikmänniskan som jag kanske inte riktigt tog pÃ¥ allvar vid alla tillfällen. Däremot har jag hittat nÃ¥gra detaljer i hans bakgrund där vÃ¥ra intressen möttes. Han var till stor del involverad i min stora idol Warren Zevons allra första album "Wanted dead or alive". Fowley skulle producera albumet men efter meningsskiljaktligheter lämnade han projektet men han har skrivit titellÃ¥ten, ursprungligen en lÃ¥t frÃ¥n 1966 med The Rogues, och har ändÃ¥ fÃ¥tt anständig credit pÃ¥ skivan: "Dedicated to Kim Fowley".
   NÃ¥got som aldrig nämns i minnesorden jag läser om Kim Fowley är att han under nÃ¥gra Ã¥r runt 1970 bodde i Sverige och i högsta grad var involverad i skivbolaget MNW. Han producerade Contacts första engelsksprÃ¥kiga album "Nobody wants to be sixteen", gjorde ett eget soloalbum "The day the earth stood still", med tre lÃ¥tar skrivna tillsammans med Lorne De Wolfe frÃ¥n Contact, och producerade MNW-teknikern/producent Bo Anders Larssons soloskiva, under namnet Scorpion, "I am the Scorpion". NÃ¥gra smÃ¥ specifika detaljer i en lÃ¥ng och färgstark karriär.
   Kim Fowley dog igÃ¥r 15 januari 2015 i urinblÃ¥secancer.

/ HÃ¥kan

Ronander rockar på rutin

Effekten av framgångarna med Mats Ronanders succéalbum "Himlen gråter för Elmore James" gjorde att turnén som startade på hösten 1992, Örebro i november, förlängdes och gjorde att han och hans oförändrade band kunde återkomma till Örebro även på sommaren 1993. Med alltså identiskt band och nästan identisk repertoar.


Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 3/8 1993.

MATS RONANDER
Strömpis, Örebro 1 augusti 1993

Under 25 år har Örebrosonen Mats Ronander stått på scenen ett otal gånger och på sina många turnéer har han varit sin forna hemstad trogen fast han bokstavligen lämnade stan bara några år efter den anspråkslösa scendebuten.
   I sina sÃ¥nger gör Mats inte heller nÃ¥gon hemlighet av sitt ursprung och sine rötter i Närkemetropolen. Senast i "HÃ¥ll ut", en av mÃ¥nga lyckade lÃ¥tar pÃ¥ det framgÃ¥ngsrika albumet "Himlen grÃ¥ter för Elmore James".
   Mats och hans kvintett gjorde i söndags inte den lÃ¥ten, fast repertoaren i huvudsak var hämtad frÃ¥n senaste skivan, hans bÃ¥de musikaliskt och kommersiellt mest framgÃ¥ngsrika album som kom i höstas.
   Sedan dess har Mats Ronander Band turnerat flitigt och Ã¥kt runt Sverige flera varv. Därför var det i söndagskväll pÃ¥ Strömpis andra gÃ¥ngen pÃ¥ Ã¥tta mÃ¥nader som bandet landade i Örebro, med en show, konsert eller föreställning väldigt lik höstens framträdande.
   Det var med andra ord inga överraskningar Mats och grabbarna bjöd pÃ¥ under den dryga timmen kring midnatt pÃ¥ ett svettigt Strömpis.
   Men sÃ¥ är det material som hÃ¥ller i oändliga repriser och tÃ¥l mÃ¥nga upprepningar.
   Mats hade valt att skippa sex lÃ¥tar frÃ¥n i höstas, ovan nämnda "HÃ¥ll ut" är en av dessa, men följde i övrigt körschemat lÃ¥t för lÃ¥t.
   LÃ¥tarna fick den övervägande kvinnliga publiken att sjunga med i refränger och ibland hela texten.
   Fast när slagnumret "Gör mig lycklig" introducerades i en jazzig, cool dräkt var det nog mÃ¥nga som först rynkade pÃ¥ näsan, innan lÃ¥ten efter ett underbart mellanspel stegrades i tempo upp till den underbara hit det är.
   Annars var det Ã¥terigen "Kött och blod" som bvar publikens favorit nummer ett. LÃ¥ten var en tung avslutning i rök och hög volym innan extralÃ¥tarna följde.
   TitellÃ¥ten frÃ¥n senaste albumet har ocksÃ¥ kvalitéer att bli en Ronander-klassiker en lÃ¥ng tid framöver. Speciellt som det är enda tillfället dÃ¥ han till stort jubel tog fram sitt eldiga munspel.
   Och den numera traditionella avslutningen med ABBA-covern "On and on and on" var mer punk än pop, där medlemmarna i bandet försökte lägga ut snubbeltrÃ¥d för varandra.
   Det var en rolig och uppfriskande final pÃ¥ en konsert som gick lite pÃ¥ rutin. Ett nÃ¥got turnétrött gäng gjorde säkert sitt bästa men lyckades aldrig riktigt väcka upp den slöa söndagspubliken.

Mats Ronander, gitarr, munspel och sång
Max Lorentz, gitarr, keyboards och sång
Henrik Tvede, gitarr
Klas Anderhäll, trummor
Nalle Påhlsson, bas och sång
Niklas Medin, keyboards

LÃ¥tarna:
Sverige
Oh mama
Suzy Solidor
Tokig
Good for you
Ligg hos mig
För kärleks skull
Gör mig lycklig nu
En gång till, måne
Kött och blod

Extralåtar
Himlen gråter för Elmore James
On and on and on

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.