Blogginlägg från 2012-01-23

LIVE#18: Elvis Costello 1984

ELVIS COSTELLO/T BONE BURNETT
Konserthuset, Stockholm 30 november 1984

Efter två tämligen bra och delvis fantastiska album som ”Imperial bedroom” (1982) och ”Punch the clock” (1983) började det gnissla lite för Elvis Costello i det till synes oslagbara maskineriet.
   1984, som slutade så fantastiskt med den här soloturnén tillsammans med T Bone Burnett, hade oväntat börjat mindre framgångsrikt än vanligt. I februari gick Elvis in i studion för att spela in sitt nionde album, ”Goodbye cruel world”, som, skulle det visa sig, bli Costellos sämsta album.
   Samtidigt gjorde han en kort turné i Europa med The Attractions, inledde solokonserter i USA under en vecka i april innan han slog sig samman med T Bone Burnett under åtta konserter i slutet på april där T Bone dels fungerade som uppvärmare och sedan dök upp i Costellos föreställning och tillsammans uppträdde de under det påhittade namnet The Coward Brothers under sina alterageon Howard (Elvis) och Henry (T Bone) Coward. T Bone är faktiskt döpt till Joseph Henry Burnett.
   Först bara under en låt, George Jones ”Ragged but right”, men samarbetet utvecklades och låtar utökades och det handlade nästan uteslutande om covers från i första hand countrygenren, ”She still thinks I care” och ”Tennessee blues” men också andra låtar som ”Baby’s in black” (Beatles), ”I left my heart in San Francisco”, i ett medley med Scott McKenzies ”San Francisco” och ”So you want to be rock’n roll star”.
   Turnerandet med Attractions återupptogs i maj med Nya Zeeland, Australien och Japan på programmet och sedan några ströspelningar i Paris och på Glastonbury Fayre-festivalen i juni innan ”Goodbye cruel world” släpptes. I augusti inleddes ett intensifierat turnerande, fortfarande med Attractions till komp, med USA och sedan, från slutet av september, Irland och England på programmet.
   Bara sex dagar efter turnéfinalen med Attractions i London 3 november inleddes turnén med T Bone Burnett i Harrogate och sedan övriga England, Skottland och Irland innan det blev Europa för att 30 november hamna i Stockholm på Konserthuset. De kom närmast från Hamburg.
   Bland Coward Brothers alla låtar fanns även en nyskriven originallåt, ”The people’s limousine”, skriven av samma ovannämnda alter egon. Och det var faktiskt just på denna Stockholmskonsert som den låten fick sin offentliga världspremiär…
   Före detta Alpha Band-medlemmen T Bone Burnett, från Texas, hade ett drygt år innan den här konserten släppt albumet "Proof through the night". En skiva som jag i en recension i Nerikes Allehanda beskrev med ord som "Ingen ska inbilla mig att hans musik, om en månad eller om ett år, kommer att toppa några försäljningslistor. Därtill är hans texter för intressanta och stundtals svårbegripliga och melodierna ofta pratlångsamma där plötsligt gitarrerna sluggar sig igenom refrängerna. Oberäkneligt och sensationellt bra".
   T Bone skulle som artist på skiva bli sporadisk och oregelbunden medan han som skivproducent skulle få ett allt större rykte via produktioner som Elvis Costellos "King of America", Roy Orbisons "Mystery girl", Counting Crows "August and everything after", John Mellencamps "Life death love and freedom" och filmer som "Crazy heart", "Walk the line" och "O brother where art thou".

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 4/12 1984.

NY DIMENSION AV COSTELLO

Omtumlad och fullständigt tömd på alla känslor stapplade jag ut från Stockholms Konserthus vid elva-tiden i fredagskväll. Efter en lång konsert (två timmar och 25 minuter!) då Elvis Costello generöst hade bjudit på sig själv och sina odödliga sånger. Den här gången helt ensam på scen med gitarr eller piano som enda komp. Men det förstärkte bara låtarnas styrka när han med sin himmelska röst gav många gamla låtar helt nya dimensioner,
   Amerikanen T Bone Burnett inledde kvällen och gjorde det med en stor ära. Den långe gänglige mannen kom in som rolig gubbe men visade sig ha ett oanat rymligt hjärta när han ville vara alla till lags och spelade publikens önskelåtar på rad. Spontant och personligt.
   Costello är favorit i Stockholm och själv verkar han trivas numera. Det är inte många år sedan han vägrade göra extralåtar och mellansnacket var då allt annat än vänligt. I fredagskväll ville extralåtarna aldrig ta slut och blev till slut så många att den så kallade avslutningen blev längre än konserten i övrigt!
   Han inledde med ”Girls talk” och innan den defintiva slutlåten ”Peace in our time” hann Costello med låtar från alla sina album utom ”Almost blue”, countryplattan.
   Men det klingade country om många andra låtar istället. Speciellt när T Bone Burnett åter kom in på scenen bredvid Costello i en magisk halvtimme. The Coward Brothers Reunion Tour Of Sweden kallade de sig och mycket skratt och humor blandades med osannolika covers som ”San Francisco” och Beatles ”Baby’s in black” under stor munterhet.
   Costello har varit rockens kameleont under många år men aldrig gjort en akustisk skiva men det är väl en bön att stilla bedja så här några dagar efter konserten som gjorde mig positivt överraskad, hysteriskt tillfredsställd och god vän med livet igen.

01. Girls Talk
02. The Invisible Man
03. Men Called Uncle
04. High Fidelity
05. Mouth Almighty
06. The Only Flame In Town
07. Pills And Soap
08. Accidents Will Happen
09. Almost Blue
10. Charm School
11. Kid About It
12. Luxembourg
13. New Amsterdam
14. What I Like Most About You Is Your Girlfriend
15. I Hope You're Happy Now
16. Worthless Thing
17. Little Triggers
18. Love Field
19. End Of The Rainbow
20. Riot Act
21. Man Being Devoured By His Destiny
22. Having It All
23. Everyday I Write The Book
24. Image Of Me
25. (The Angels Wanna Wear My) Red Shoes
26. Suffering Face
27. Alison / You Win Again
28. Ragged But Right - The Coward Brothers
29. Tennessee Blues - The Coward Brothers
30. Baby's In Black - The Coward Brothers
31. The People's Limousine - The Coward Brothers
32. I Left My Heart In San Francisco / San Francisco (Be Sure To Wear Flowers In Your Hair) - The Coward Brothers
33. She Thinks I Still Care - The Coward Brothers
34. Matter Of Time - The Coward Brothers
35. Inch By Inch
36. I'll Make It All Up To You
37. Shipbuilding
38. Home Truth
39. Sleepless Nights
40. Peace In Our Time

Låtkommentaren: En av de mest sprängfyllda låtlistor som jag har upplevt, inklusive Springsteen- och Lundell-konserter. Med låtar från åtta olika original-Costello-album plus singel-b-sidan "Girls talk". Och coverlåten "Sleepless nights" som kom många år senare (1995) på "Kojak Variety" och två låtar, "Having it all" och "Suffering face", som inte gavs ut förrän 2005 som bonusspår på återutgivningen av "King of America".
   Sedan förekom det en mängd ytterligare covers på konserten främst under Coward Brothers-avdelningen: Hank Williams "You win again", George Jones båda "Ragged but right" och "She thinks I still care", Beatles "Baby's in black", Bobby Charles "Tennesseee blues", medley på Tony Bennetts "I left my heart in San Francisco" och Scott McKenzies "San Francisco" och Los Lobos "Matter of time".
   Dessutom gjorde han själv Richard Thompsons "End of the rainbow" (på skiva med Costello 1986 på samlingsskivan "Anti-Heroin Project"), Charlie Richs "I'll make it all up to you", Conway Twittys "Image of me" och Jerry Dammers "What I like most about you is your girlfriend". Den senare låten fanns i original med på The Specials album "In the studio" (1984). Costello spelade in låten 1984 men den släpptes inte förrän 2004 som bonuslåt på återutgivningen av "Goodbye cruel world".
   Vi fick också en försmak, "I hope you're happy now", från "Blood and chocolate"-albumet, som inte släpptes förrän 1986, och den kommande singeln med Coward Brothers, "The people's limousine".
   Låten med titeln "Man being devoured by his destiny" är egentligen ingen låt utan bara en titel som Costello presenterar och sedan spelar en extremt kort instrumental innan nästa låt snabbt följer.
   

Expressen 1/12 1984.


Dagens Nyheter 1/12 1984.


Göteborgsposten 2/12 1984.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.