Blogginlägg från 1983-01-13
Tillbakalutad och framåtlutad
LEE FARDON
Rock Garden, London 14 januari 1983
Lee Fardon var en typisk engelsman som spelade och sjöng väldigt USA-inspirerad rockmusik. Det var fredagskväll och källaren på Rock Garden var nyrestaurerad och nydesignad till ett elegant disco och inträdet var för engelska mått mätt hutlösa motsvarande 36 kronor.
Han spelade lite omotiverat i två korta set men kändes väldigt unik i Londons musikliv. Musiken var lite tillbakalutad och Fardon knappt framåtlutad såg osäker ut och höll sig i ena armen när han inte spelade akustisk gitarr. Sjöng och pratsjöng till ett stadigt beat (en färgad dreadlock på trummor) och det påminde en del om Lou Reed med långa berättande texter.
Repertoaren var förmodligen huvudsakligen hämtad från det senaste albumet "The God given right" från 1982.
Troligt komp band:
Lee Fardon, sång och gitarr
Jim Hall, sologitarr
Jan Schelhaas, keyboards
Colin Fardon, bas
Chris Brown, trummor
/ HÃ¥kan
Genuin rockmusik en lyckad affär
THE LONDON COWBOYS
THE LEGENDARY LUTON KIPPERS
The Moonlight, London 13 januari 1983
Den ganska unika historien om och förutsättningarna för den här konserten har jag tangerat vid ett flertal tillfällen tidigare. Skrev en krönika 2007 om mitt möte med Glen Matlock samma kväll strax före konserten och berättade 2012 mer om bandets historia i allmänhet och singeln "Street full of soul".
Konserten med London Cowboys var en direkt lyckad affär. Fast den ambitiöse musikern Matlock, som hade gått med i bandet för fem veckor sedan, tyckte han spelade fel på några ställen...
På bara fyra man, saxofonisten Junior hoppade in stundtals, skapade bandet genuin rockmusik. Som växte fram ur rösterna av amerikansk musik spetsad med engelsk entusiasm och aggressiva tongångar.
Matlock, i kråsskjorta och svart kavaj, var märkbart koncentrerad på att följa kompet i sin nya grupp. En gång tog han steget fram till sångmikrofonen och sjöng en egen låt. En låt i London Cowboys scenrepertoar den här kvällen, "No lip", gjorde han redan med Sex Pistols och finns dokumenterad på dubbelalbumet "Great rock'n'roll swindle".
För de lokala punkarna på The Moonlight denna kväll är Sex Pistols redan nostalgi och Glen Matlock enbart en historisk person. Således var publikresponsen mycket ljum men musikaliskt var det London-veckans mest imponerande upplevelse.
Förbandet denna kylslagna kväll hade det hisnande namnet The Legendary Luton Kippers och spelade rak popmusik tydligt influerade av Squeeze.
Bandet var skivaktuella med ep:n "Fulham Court E.P." men medlemmarna hade rötter i tidigare band. Billy Franks, gitarr, keyboards och sång, och basisten Lee Hirons spelade tidigare i bandet Scruff och gitarristen Mark Hirons i bandet Straight Up. Trummisen hette Gusto Jennings.
3/4-delar av bandet, Franks, Hirons och Hirons, bildade sedan Faith Brothers tillsammans med trummisen från Straight Up, Steve Howlett. Bandet gav under åren 1985-1987 ut fem singlar och två album.
Franks har sedan dess livnärt sig som sångare och låtskrivare.
/ HÃ¥kan
<< | Januari 1983 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | |||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 |
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
31 |
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...
Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...
Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...
Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: