Blogginlägg

Genuin rockmusik en lyckad affär

THE LONDON COWBOYS
THE LEGENDARY LUTON KIPPERS
The Moonlight, London 13 januari 1983

Den ganska unika historien om och förutsättningarna för den här konserten har jag tangerat vid ett flertal tillfällen tidigare. Skrev en krönika 2007 om mitt möte med Glen Matlock samma kväll strax före konserten och berättade 2012 mer om bandets historia i allmänhet och singeln "Street full of soul".
   Konserten med London Cowboys var en direkt lyckad affär. Fast den ambitiöse musikern Matlock, som hade gått med i bandet för fem veckor sedan, tyckte han spelade fel på några ställen...
   På bara fyra man, saxofonisten Junior hoppade in stundtals, skapade bandet genuin rockmusik. Som växte fram ur rösterna av amerikansk musik spetsad med engelsk entusiasm och aggressiva tongångar.
   Matlock, i kråsskjorta och svart kavaj, var märkbart koncentrerad på att följa kompet i sin nya grupp. En gång tog han steget fram till sångmikrofonen och sjöng en egen låt. En låt i London Cowboys scenrepertoar den här kvällen, "No lip", gjorde han redan med Sex Pistols och finns dokumenterad på dubbelalbumet "Great rock'n'roll swindle".
   För de lokala punkarna på The Moonlight denna kväll är Sex Pistols redan nostalgi och Glen Matlock enbart en historisk person. Således var publikresponsen mycket ljum men musikaliskt var det London-veckans mest imponerande upplevelse.
   Förbandet denna kylslagna kväll hade det hisnande namnet The Legendary Luton Kippers och spelade rak popmusik tydligt influerade av Squeeze.
   Bandet var skivaktuella med ep:n "Fulham Court E.P." men medlemmarna hade rötter i tidigare band. Billy Franks, gitarr, keyboards och sång, och basisten Lee Hirons spelade tidigare i bandet Scruff och gitarristen Mark Hirons i bandet Straight Up. Trummisen hette Gusto Jennings.
   3/4-delar av bandet, Franks, Hirons och Hirons, bildade sedan Faith Brothers tillsammans med trummisen från Straight Up, Steve Howlett. Bandet gav under åren 1985-1987 ut fem singlar och två album.
   Franks har sedan dess livnärt sig som sångare och låtskrivare.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.