Blogginlägg
Positiva covers på olika ställen i Örebro
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 11/12 2004.
WEU
K5, Örebro 9/12 2004
MATHIAS LILJA
Harrys, Örebro 9/12 2004
Covers kan vara en plåga eller ett paradis. Och knappast några nivåer däremellan. Torsdagskvällen bjöd på flera positiva varianter på olika ställen i Örebro. Den rutinerade Örebrotrion WEU, Thomas Wahlström, Staffan Ernestam och Olle Unenge, gick verkligen på djupet när de valde repertoar till sin konsert. Varför skriva nya låtar när det finns så många bra låtar helt oupptäckta, är deras valspråk och det var en ren fröjd att följa med på deras vandring mellan oslagbara låtskatter och åtskilliga husgudar som Bob Dylan, Ronnie Lane och Jackson Browne.
Det var ett paradis för nördar. Inte en enda uttjatad låt och de presenterades i arrangemang som placerats långt ovanför det förutsägbara trubadurstuket eller någon torftig singer/songwriter-genre. Inte minst tack vare Staffans smakfulla slidegitarr, som liknade en leksaksgitarr men lät som Ry Cooder, som dekorerade snart sagt varje låt till fulländning.
Ändå ligger hela trions koncept på en anspråkslös och avslappnad nivå där analyser egentligen är oväsentliga. Det enda viktiga är hur bra det fungerade mellan dessa veteraner när de navigerade sig fram mellan god musik och underhållande mellansnack.
Lika naturligt i någon gammal George Formby-låt som i Tom Waits "Downtown train". Lika effektivt i fina Bob Dylan-tolkningar som i häftiga "Dead flowers" och "Take this hammer". Då rockade det rent av. Kanske inte så fett men ganska taktfast.
Bara några minuter efter K5-uppträdandet skedde en liknande "show" på Harrys, några kvarter österut. Den gemensamma kärleken till genuina, älskvärda covers var lika uppenbar på båda klubbarna. På Harrys lilla scen var det Mathias Lilja som ägde den lilla scenen. Fast han fick jobba i motvind.
Resterna av julbordsfirande sällskap eliminerade någon större publikkontakt men med sin sedvanligt starka röst och sitt munspel skar han effektivt igenom röken och skrålet. Även Mathias hade lagt stor vikt vid urvalet av låtar, med Jayhawks och Steve Earle som husgudar, som han gav en ytterst personlig behandling.
Ett lite tyngre anslag än gubbarna ovan men Bob Dylan har de uppenbart som gemensam förebild. Där Mathias la till ett visst mått av passion i sin tolkning.
/ Håkan
WEU setlist
Årets skivor 2004
<< | December 2004 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | ||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
27 | 28 | 29 | 30 | 31 |
Rikard Bengtsson 22/01: Dubbelgura-bilden är ju från Domino 1978. Den sista bilden på Lowe kan vara f...
Björn 24/12: Små marginaler, men den här är i topp år 2000 med The United States Air Forc...
Björn 23/12: Merry Jul o Gott Nytt År, tack för ännu ett år med ypperlig journalistik och...
Claus Stenhøj 24/10: "Bucket T" endast i Sverige? Se her: https://www.discogs.com/release/3904137-Th...
Claus Stenhøj 24/10: Mycket fin genomgang. Men du er lite hård ved The Troggs, som visseligen var et...
Janne Lennell 11/10: Håller med dig; fantastisk konsert men saknade lite fler låtar från senaste, ...
Uffe Pop 10/10: Jag såg Wilmer X på ett utsålt Nalen.....vilken energi, vilket ös..toppen! N...
Per 6/10: Håll utkik efter Vampyrernas comeback 2022/2023! En fyralåtars demo från janu...
Janne Lennell 2/10: Beside Bowie: Mick Ronson story. Tack för tipset! Har jag helt missat, ska abs...
Björn Stein 14/09: Ett videotips till de tre. Beside Bowie: The Mick Ronson Story finns på denna l...


Kommentarer till blogginlägget: