Blogginlägg

Vemodigt, splittrat och storslaget på samma gång

Postad: 2005-11-01 14:31
Kategori: Live-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 1/11 2005.

KONSERT
Tomas Andersson Wij
Jonathan Johansson
Jim Stärk
Klubb söndag/Strömpis, Örebro 30 oktober 2005


Det var säsongspremiär och slutgiltig final i samma andetag. Det är klart att den sista Klubb Söndag-spelningen kändes annorlunda, vemodig, splittrad och storslagen på samma gång. Med Tomas Andersson Wij som ovanligt logisk slutpunkt, artisten som en gång också inledde klubbens konserthistoria.
   Men konsertkvällen delades med ett par inledande artister, Jonathan Johansson och Jim Stärk.
Under namnet Jonathan & Hjältar har Jonathan Johansson gjort en av årets mer personliga skivor, "Ok ge mig timmarna", och till Klubb Söndag kom han nästan solo med bara kompisen Kalle på gitarr, mandolin och leksakspiano.
   På mindre än en halvtimme finns det naturligtvis inte utrymme att avslöja hela sitt kunnande men Jonathan har ett starkt material, med låtar som "Kan kan bli så bra" och titellåten i topp.
   Ändå är Jonathan kanske inte riktigt mogen de stora scenerna. Orutinen lyste igenom vid några tillfällen. Han kom av sig och skrattade i låtarna, och hade väl inte heller filat tillräckligt på mellansnacken.
   Däremot tror jag på hans låtskrivande och vi fick några fina smakprov från en kommande skiva under inspelning.
   Norska trion Jim Stärk har ett ännu mindre marknadsfört material att jobba med. Frånsett en aktuell ep så har nog ingen hört deras tidigare skivor här i Sverige fast de är stora i sitt hemland.
   Ett internationellt skuret sound på amerikanska med lite jazzigt country-vinklat stuk. Tajt och rutinerat om än på sina ställen lite anonymt middle-of-the-road-anpassat sound. Där jag tyckte mig höra spår av både James Taylor och Del Amitri.
   Tomas Andersson Wij, däremot, gör sin egen grej och går egentligen inte att jämföra med någon annan svensk artist fast han i grund och botten tillhör en tämligen klassisk singer-songwriter-tradition.
   Det är egentligen uppseendeväckande orättvist att Tomas först nu, efter hela fem album, har fått resurser att turnera med ett helt band bakom sig. Och det blev i söndags kväll en behövlig uppdatering av hans stora repertoar. Som det smidiga kompbandet faktiskt gav en underbar behandling utan att direkt kopiera soundet från skivorna.
   De tolkade både det tillbakalutade materialet och de mer rockiga tongångarna med samma läckra noggrannhet.
   Under nästan två timmar fick vi en rejäl dos av hans rika poesi och snygga melodier. Fortfarande känns han inte riktigt bekväm där vid mikrofonen, en kärvhet som också har blivit hans stora profil. När han motsägelsefullt nästan skakar på huvudet samtidigt som han slänger ur sig sin personliga poesi. Med textrader som redan planterats i den kunniga konsertpubliken.
   Ovanligt nog var det inte låtarna från den senaste uppmärksammade skivan som dominerade konserten. I stället blev det låtarna från den fem år gamla "Ett slag för dig", med "Landet vi föddes i" som publikmässig höjdpunkt, som lite överraskande blev kvällens röda musikaliska tråd.
   Konserturvalet var som sagt hämtat från alla hans skivor och Örebropublikens önskemål på hans hemsida resulterade i den ännu äldre och lite otippade "Sjung inga fler sånger om kärlek".
   Men gamla och nya låtar flätades in i varandra och bildade en helhet utan märkbara svackor. Där låtar som "Tommy och hans mamma", "Värmlands indianer", "Blues från Sverige" och "Ett slag för dig" visade att Tomas självförtroende växt betydligt under senare år. Så mycket att han nu till och med vågar sig på en Eldkvarn-cover, "Nerför floden", bland extralåtarna. Utan att den egna personligheten på något sätt blir stukad.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (382)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (10)
Jul (51)
Konserter (205)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Maxi12" (13)
Minns (102)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< November 2005 >>
Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30        

Siim 17/11: Tack Håkan för en alltid inspirerande artikel, gav mig också inspiration till at...

Olle Unenge 24/10: https://tommyhansson.wordpress.com/category/ciaron-bourke/...

Anders Thelin 7/10: Hej Håkan Tillhör också den exklusiva skara som har El Mirage i samlingen, inkö...

Bubbert 3/10: Bekantar mig precis med hans återföreningsskivor med Mudcrutch (2008 och 2016), ...

Wendyanne 14/09: Är ganska säker på att spelningen med King Kurt på Kolingsborg var på våren 1983...

stefan 13/09: Billy spelar bara på Marlboro Man och enligt mig så är den första versionen de g...

Janne Lennell 2/09: Lipstick.. och Have...är ju en fantastisk avslutning på första sidan...

Janne Lennell 2/09: The Vanjas (som jag såg förra året på Rosengrens) i all ära..men The Magnettes s...

Bubbert 26/08: Wow, Caroline Giertz från TV7:s flummiga spökprogram!...

Anders 24/08: Är det månne Motors som ligger på parkettgolvet?...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.