Blogginlägg
Christian Kjellvander konsert
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 30/4 2006.
CHRISTIAN KJELLVANDER
Festivalborg/Universitetet, Örebro 29/4 2006
Så innerligt ömsint, så lågmält kraftfullt och så förbaskat personligt. Men ibland räcker inte ens de exklusiva superlativerna för att lyckas göra en festivalspelning till något oförglömligt minne.
Lågmälda konserter trivs bäst inomhus i mörka lokaler långt från väderlek och plasttält. Därför var det en aning svårjobbat för Christian Kjellvander när han 30 minuter försenad klev upp på den anspråkslösa scenen igår kväll.
Han fick inleda årets upplaga av Festivalborg och det såg länge ut som jag skulle bli ensam där framför scenen. Men några plink på gitarren och plötsligt fylldes det tomma utrymmet närmast scenen med en acceptabel skara människor av vilka flera uppenbart var hängivna Kjellvander-fans.
Många jämför Christian Kjellvander med Bob Dylan och Neil Young, och jag har nog själv lite slarvigt och fördomsfullt gjort det misstaget, men i hans kropp bor så mycket mer. Hans amerikanska singer-songwriter-rötter, åren i Seattle har satt sina spår, möter ett svenskt vemod i form av lågmälda visor och känslofyllda rocksånger.
Han har lika mycket gemensamt med, säg, Jose González, som med Kurt Cobain. Och det gav inte överraskande substans åt hela hans uppträdande.
Jag har på tidigare konserter upplevt Kjellvander som en ganska introvert och inbunden person men nu tog han sin lilla fanskara i sin famn, skojade, skrattade och lät dem önska fritt.
Han hade som sagt ingen tacksam roll i det gråtrista vädret och den bitande vinden. När han påtagligt hade svårt att hålla värmen i de stela fingrarna så var det ändå en varm, läcker ton i den akustiska gitarren som för ett ögonblick lindrade kylan även för oss i publiken.
Han levde högt på sina många starka låtar från både sin egen och Loosegoats repertoar. Konventionella sånger som ofta tar så udda vändningar att inget känns förutsägbart eller på förhand givet när Kjellvander uppträder. Och efter nio egna låtar tog han fram Johnny Cashs ”Folsom Prison blues” och lyckades nå originalets bastoner ett flertal gånger.
Med tanke på förutsättningarna var det givetvis en heroisk insats Kjellvander stod för men musikaliskt saknade jag ändå stundtals tyngden från ett band som hade personifierat låtarna ännu bättre och gjort mig, som redan upplevt ett par utsökta Christian Kjellvander-gig på egen hand, ännu mer tillfredsställd.
/ Håkan
The Refreshments setlist
Kajsa Grytt konsert
<< | April 2006 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | |||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 |
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...
Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...
Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...
Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...
Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...
Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...
Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...
Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...


Kommentarer till blogginlägget: