Blogginlägg
Imagine dvd
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda i december 2005.
John Lennon
Imagine
(Warner Bros)
Lagom till 25-årsminnet av det tragiska mordet på John Lennon har den gamla biograffilmen från 1988 om hans liv restaurerats och i en utökad version lanserats på dvd.
En dokumentärhistoria som bygger på en rak och enkel men inte helt kronologisk historieberättelse om Lennons liv. Med en lång kavalkad av filmer och intervjuer.
John Lennon var inte bara sambo och gift med en japansk kvinna under de mest händelserika åren. Uppenbart bodde han också med filmare, kameror och intervjumikrofoner ständigt omkring sig.
Från ett råmaterial på 240 timmar film och 100 olika intervjuer har det uppenbart inte alltid varit så lätt att strukturera och göra historien enkel och lättfattad. Trots att det är John Lennon själv som genom sina intervjuer berättar hela historien så kastas man ständigt mellan olika tider och frisyrer.
Trovärdigheten är det inget fel på men det känns ändå som filmen lämnar många luckor i de händelserika, passionerade och turbulenta åren mellan 1970 och 1975 innan han drog sig tillbaka från offentligheten och blev pappa på heltid.
Yoko Ono, som är initiativtagare till den här filmen, kanske inte tycker att de riktigt mörka och problematiska händelserna hör hemma här.
Mannen som kunde tugga tuggummi och sjunga samtidigt hade naturligtvis ett händelserikt liv bakom sig när han endast 40 år gammal kallblodigt mördades 8 december 1980. Filmen gräver sig tacksamt inte så djupt ner i den tragedin utan ägnar större delen åt den musikaliska historien kring hans namn.
Och då har tiden i Beatles enligt min mening fått en alldeles för stor plats i en renodlad biografi över John Lennons liv.
Splittringen inom Beatles var naturligtvis världsnyhet men som artisten John Lennon blev han inte personlig förrän Plastic Ono Band och soloskivorna dök upp. När han på allvar började predika sitt fredsprojekt och politiska engagemang tillsammans med Yoko Ono.
John Lennon var alltid kvick i kommentarerna och filmen visar upp många exempel på hans slagkraftiga slutsatser om världsproblem, kärlek, krig och musik. Men gränsen till flummighet är också väldigt nära. Då hans ord tappar mening och styrka och blir just bara ord.
/ Håkan
”Dubbel trubbel”
Traditioner när julen och skivorna snurrar
<< | December 2005 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | |||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 |
Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...
Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...
Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...
Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...
Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...
Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...
Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...
Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...


Kommentarer till blogginlägget: