Blogginlägg

De sätter Laakso på kartan

Postad: 2005-09-26 12:32
Kategori: Live-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 26/9 2005.

KONSERT
Laakso
Klubb Smart/Satin 24/9 2005


I onsdags släppte det uppmärksammade bandet Laakso sitt andra album och i lördagskväll stod de för första gången på scen efter den skivan. Det var möjligen orepeterat, som de själva påstod, men de gjorde överlag ändå en övertygande insats på Satins lilla scen i en helt överhettad lokal.
   Där det efter en knapp timmes konsert och tretton låtar stod tämligen klart att den nya skivan har kvalitéer som borde innebära bandets genombrott i rock-Sverige.
   Det finns fortfarande många detaljer att slipa till i Laaksos scenframträdande. Dels tillät inte det knapphändiga scenutrymmet några större spektakulära utflykter och att inleda konserten med att förklara hur trötta de kände sig var ju direkt oprofessionellt.
   Då var det musikaliskt och låtmässigt desto bättre och med några av topplåtarna på den nya skivan har de förutsättningar att sätta Laakso på kartan på riktigt allvar. Och med all överraskande allsång i publiken, som tog sångaren Markus Krunegård med storm, så verkar det redan som att publiken har hittat fram.
   Laakso är och har framförallt varit en balansgång rent musikaliskt men live understryktes känslan av ett band på kommersiell frammarsch. Utan att tappa i personlig prägel. Det jag lite slarvigt, ska erkännas, på skiva jämförde med Melody Club-klanger är ju egentligen ren och skär The Ark-styrka.
   Den personlige Markus, som var genomblöt av svett, har väl inga Ola Salo-ambitioner men har ju en sångstil som kan utvecklas till något riktigt stort. Dessutom är det han som skrivit den allt starkare Laakso-repertoaren, där låtar som ”High drama”, ”In my blood” och ”Someone somewhere” visade sig vara ännu starkare på scen.
   När de dessutom kryddade sin personliga rock med både dragspel och trombon, båda spelade av intensive David Nygård, har de dessutom många kreativa poäng att räkna med. För mellan de lite mer kommersiella anslagen fanns det detaljer av både kaos och hysteri. Furiösa rytmer och en spretig men alltmer charmig popsjäl.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (408)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (55)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (48)
Maxi12" (35)
Minns (113)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< September 2005 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30    

Björn Stein 18/03: Relaterat: Ian Dury hyllar sin hjälte under 3.33 på den fantastiska Sweet Gene V...

Tommy 18/03: Det har kanske inte med saken att göra, men jag vill påminna om Ian Dury&The Bl...

Janne 15/03: Van Morrisons No guru no metod no teacher gick inte hem, ser jag. Smaken är olik...

Bubbert 13/03: Vad har hon pysslat med sedan 1986/1987 ?...

Bubbert 2/03: Liten petitess, årtalet i bildtexten ska vara 2019, inte 2018....

Perre 1/03: Håkan, tack för den bästa runan som skrivits såhär dagarna efter...

Peter Lundmark 27/02: Saknad, men aldrig glömd....

Björn Stein 27/02: "Jag sitter ensam på min kammare och slåss med tomma ord Blickar tankfullt ut p...

Björn Stein 27/02: Tack Håkan...3+7=11 ...

Dan Jansson 25/01: Hej! Läser med nöje din artikel om Basse Wickman. Själv håller jag på med en ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.