Blogginlägg

Mikael Wiehe konsert

Postad: 2006-02-08 16:30
Kategori: Live-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 8/2 2006.

KONSERT
Mikael Wiehe
Konserthuset, Örebro 6/2 2006


Inget kan rubba Mikael Wiehes självförtroende eller övertygelse. Med sin oerhörda rutin, sina bestämda åsikter, sin korrekta världsbild och noggranna auktoritet kunde det bara inte gå fel. Inte ens en stundtals svårstämd gitarr kunde få honom att tappa fattningen i ett halvfullt konserthus.
   Det var som om den snart 60-årige legendaren med van hand kunde styra allt rätt med både långa intensiva mellansnack och en hel rad odödliga sånger. En låtskatt som ständigt uppgraderas men knappast har tappat i kvalité fast sångerna från senaste albumet ”Främmande land” kom att dominera måndagskvällens konsert.
   Jag har upplevt Wiehe ett otal gånger på scen i både solo- och gruppsammanhang. Inget bättre eller sämre än det andra för paradoxalt kan han vara både innerligt lågmäld med hel orkester bakom sig eller rockigt aggressiv på egen hand.
   Nu var det nåt mittemellan, med bara en pianist och trummis i kompet, och soundet hamnade stundtals mellan två stolar. Där hans skicklighet på gitarr inte riktigt kom fram och de mer livliga numren saknade uppenbart en eller två komponenter.
   Däremot var det som alltid vågat och modigt att basera konserten på de nya låtarna. Från inledningen, där tre av fyra låtar var nya, till extralåten ”Främmande land”. Ofta krävande, sökande låtar där ambitionen att skriva långa, ordrika texter är så mycket större än viljan att producera finstämda sångmelodier.
   Där de mer tålamodskrävande och politiskt laddade låtarna ofta föregicks av riktigt vassa kommentarer medan de äldre vackra visorna, som inte krävde någon presentation, blev som luftiga pauser mellan attackerna på Thomas Bodström, danska nazister och börsklippare.
   Vi fick höra ännu ett nytt, starkt arrangemang av ”Flickan och kråkan”, de nya balladerna ”Stjärnan” och ”Var inte rädd mitt barn” är av klassiskt Wiehe-snitt men konsertavslutningen med ”Titanic” har vi hört och sett förr och måste nog kategoriseras som lätt förutsägbar.

Mikael Wiehes låtar:
Andra tider nu
Vem kan man lita på
Det vackra
Stjärnan
Den, jag kunde va
Sång till friheten
Just i den här sekunden
Flickan och kråkan
Var inte rädd mitt barn
Tango
Törnrosa
Sång till modet
Det här är ditt land
Nu blir det bättre
Victor Jara
Främmande land
Titanic

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (434)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (19)
Jul (70)
Konserter (225)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (49)
Maxi12" (35)
Minns (127)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Februari 2006 >>
Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28          

Tommy Mannfolk 31/05: Har Cantona Albumet, frågan är vilket av alla dessa lag är Ians lag? ...

Jan Arne Martin Lennell 26/05: Alltid lär man sig något nytt! Läser denna artikel och upptäcker till min f...

Kjell J 19/05: Verkligen trist att höra, lärde om Moon Martin via Lennart P, när det begav s...

Lennart Grönfelt 15/05: Fick liveskivan av en kompis 70 som inte tyckte den va något att ha, gick hem o...

Lars Thorstenson 14/05: Hamnade här efter jag hört att Moon tragiskt nog nyligen gått bort. Denna sor...

Jan Lennell 12/05: Fantastiskt album! En av de bättre låtarna tycker jag även är gospelrökaren...

Björn Stein 9/05: True Legend R.I.P, bara Jerry Lee Lewis kvar!...

Björn Stein 1/05: Instämmer helt med dig, hjärtat klarar knappt av att lyssna. Värdigt, tänker...

Håkan Gustafsson 29/04: Väldigt bra konsert! Jag inser alltid hur viktig Jalle Lorensson är för sound...

Björn 20/04: Hej Håkan! Håller med dig, bra låtar och Eldkvarn brinner. Men mixning, vad h...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.