Blogginlägg

Refreshments konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 15/4 2006.

KONSERT
The Refreshments
Strömpis, Örebro 13/4 2006

Det var varken första eller sista gången Refreshments besökte Örebro och det har sina randiga skäl av förutsägbarhet när ett band, som synes turnera oavbrutet, återvänder och möter sin publik som exakt får vad de förväntar sig.
   Själv var jag på förhand mer splittrat osäker än jag varit på länge. Dels lite avvvaktande skeptisk efter en skiva, ”24-7”, som inte helt håller hög klass. Och dels lätt förväntansfull för att möta bandet, som senaste gångerna uppträtt i stela Konserthuset, i dess perfekt rättvisa klubbmiljö.
   Och visst var det på alla sätt som att komma hem. Där Strömpis hade trollat fram en magnifik stor scen ur väggen som gjorde framträdandet än mer positivt. Trångt, svettigt, högt tempo, dansant publik och, kort sagt, en alldeles underbar stämning fast luft den här kvällen var en bristvara.
   Min lite nedlåtande kritik om senaste skivan, som lite snäll och 50-tals-inspirerad, fick på skam när bandet i torsdagskväll levererade femstjärniga attacker av låtar som ”Hello sun, goodbye rain” (redan en stor publikfavorit med sitt avväpnande texmex-tempo), ”The king is back”, ”Shy guy”, ”Lunchtime kind of a guy” och även lyckades injicera så mycket energi i tryckaren ”Dreams of you” att låten lyfte sig flera klasser live.
   Förutsättningarna på scen har under bandets drygt tioåriga karriär slipats till proffsig säkerhet utan att tumma på deras outplånliga personlighet.
   Det var under de lite snällare låtarna, typ ”Veronica”, som partymaskinen och det oerhört väloljade och tajta bandet gjorde sina största insatser den här kvällen.
   För det var ju trots allt så att när publiken älskade Refreshments som allra mest hejdlöst i låtar som ”Miss Belinda”, ovan nämnda ”Hello sun” och ”One dance one rose one kiss” så kunde inget överträffa knock out-versionen av ”Taxi driver”. Där drivet i halvfart, de nästan talade sekvenserna och det smarta arrangemanget var fullständigt i särklass.
   Sedan fick vi extralåtarna ”Ain’t it alright” (den tungt rullande NRBQ-covern) och Chuck Berrys ”Let it rock” som ren bonus. På övertid då luften på dansgolvet framför scenen sedan länge var slut.

Refreshments låtar:
Going back to Memphis
Hello sun, goodbye rain
Shy guy (JB)
Don’t matter to me (JB)
One dance, one rose, one kiss
A guy like that
Taxi driver
Lunchtime kind of a guy
Dreams of you
The king is back
Rocket in my pocket
Every night (JB)
All in one (JB)
Veronica
Easy to pick up, hard to put down
Old black Joe (I’m coming home) (JB)
Miss you Belinda
Don’t you lie to me (Fats D/Chuck B)
Ain’t it alright
Let it rock

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.