Blogginlägg

Basse Wickman tillbaka på livescenen

BASSE WICKMAN + ENTOURAGE
Närke Kulturbryggeri. Örebro 30 november 2024
Konsertlängd: 19:48-20:30 och 20:58-21:43 (87 min)
Min plats: Sittande till vänster ca 5 m från scenen.

ALLA ARTISTER HAR I ALLMÄNHET RÄTT att återvända till livescenen. Efter lördagskvällens konsert gäller det i synnerhet även Basse Wickman som länge har varit väldigt osynlig i offentligheten. En offentlighet som han för övrigt inte kände sig bekväm med under sina mer verksamma år på 80-talet.
   En förhållandevis musikaliskt lågmäld Basse Wickman har den här hösten börjat turnera igen med ett Borås-baserat kompgäng, Entourage, och blandar sin gamla repertoar med några covers.
   På konserten på Närke Kulturbryggeri, som för övrigt har funnits i 21 år, beklagade Basse att bandets sångerska Lena Rif inte kunde närvara på grund av sjukdom. Han underströk dessutom hennes viktiga insatser i liverepertoaren men det var inget som vi i publiken kunde förhålla oss till eller sakna utan facit i hand.
   Det doftade inte stor rutin om Basses kompband som efter en liten olycklig start med tekniska ljudproblem arbetade sig upp och växte ut på ett anmärkningsvärt fint sätt. Med gitarristen Jan-Åke "Jake" Svensson och klaviaturkillen Örjan Hill i mindre huvudroller. Tillsammans med Håkan Tollesson på bas och Mattias Engström på trummor gjorde de jobbet att tolka Basses gamla repertoar på ett fullt godkänt sätt.
   Naturligtvis saknade jag då och då det klassiska elektriska Rickenbacker-soundet, en stöttepelare i Basses musik decennier tillbaka, fast jag tyckte mig höra hans akustiska gitarr framkalla tydliga ackord åt det hållet.
   Som ni ser nedan på den autentiska setlistan blandade Basse friskt mellan sin svenska och engelska repertoar och behandlade båda språken både naturligt och starkt. Låtar som fick många intressanta presentationer i de underhållande mellansnacken som förklarade texter och minnen.
   Dessvärre blev några av konsertens tidiga låtar, fina ”Sailing down the years” och poppiga ”Flammande vind”, lite misshandlade av det så långt inte hundraprocentiga ljudet. Men både ljud och band sträckte på sig under slutet av första avdelningen, med pärlan ”Son of Cathy's clown”, och konsertens avslutning.
   Då tog gitarristen ”Jake” fram sitt känsligaste spel medan han tittade på den unge trummisen och dekorerade Basses låtar föredömligt. Men även coverlåtar som Bob Dylans ”My back pages” och konsertfinalen med Lou Reeds ”Pale blue eyes” fungerade perfekt.
   Även Basses 39 år(!) gamla ”Angel of mercy” tillhörde konsertens höjdpunkter. En låt som fick mig att gå hem och lyssna på det lika gamla albumet ”Navigator” där låten inleder skivans andra vinylsida.



/ Håkan

Kjell Jonasson 23/04: Lite galet i rubriken möjligen?...

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.