Blogginlägg

Nomads Automoon konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 24/12 1999.

KONSERT
THE NOMADS
AUTOMOON
Svensson & Co, Örebro 22/12 1999

Från förbandet Automoons första låt till Nomads final var det tidlös, men renlärig rock'n roll som regerade på Svensson & Co i onsdagskväll. Kanske inte så originellt, nyskapande eller personligt men fasen så underhållande. Så där enkla, simpla och avväpnande gitarriff som inte tål djupare analyser men som två dagar innan julafton får stök och bekymmer att effektivt sjunka undan.
   Nomads, som fyller 20 år om bara en månad, har egentligen efter alla dessa år ett alldeles för brinnande hjärta för rockmusik. Det kunde vi se i både sångaren Nick Vahlbergs vilda ögon och gitarristen Hasse Östlunds supercoola uppsyn.
   Deras nördliknande intresse för obskyr amerikansk 60-talsrock, i gränslandet mellan dåtidens punk och garage. gjorde de nästintill okända coverlåtarna till ryggrad i gruppens repertoar på 80-talet.
   Nu skriver de samma frustande rock'n roll-slammer med egna pennor och live blev det trovärdigt och enormt imponerande. Från den lysande öppningslåten "Don't pull my strings" till sista låt, 55 minuter senare, var det ett uppträdande i rasande fart. Där ingen låt översteg fyra minuter och ofta befann sig mellan två och tre. Denna klassiska låtlängd som aldrig blir varken tråkig eller långrandig.
   Sällan har förband och huvudband passat så bra tillsammans som i onsdags. Automoons gitarrattackerande rock växer på samma träd som Nomads men på en annan gren.
   Huvudrollsinnehavare i Automoon är, om sångaren Jan Valentin får ursäkta, gitarristen Lars Uske. Visserligen försvann han allt som oftast ut från strålkastarljuset men musikaliskt var han i centrum till hundra procent. Vi som hörde deras vår-demo, som gav dem en rättvis plats på Meny-scenen på Slottsfestivalen i somras, vet att de har slagkraftigt material på hög.
   Efter den här konserten vet vi att de nyskrivna låtarna håller minst samma kvalité.

/ Håkan

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...

Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...

Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...

Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....

bridgeman 16/05: Hej, kollade på youtube klipp från konserten i Örebro med Cocteau Twins. Låt...

Peter 9/05: Setlistet stämmer inte. Varken Quarter to Three, Twist and shout eller, Oh Carr...

Kjell Jonasson 8/05: Litet lyssnartips: https://sverigesradio.se/avsnitt/the-lemon-twigs-alskar-sven...

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.