Blogginlägg

Underhållande glädje och stort engagemang

Alla bilder: Jan-Ola Sjöberg

RICHARD LINDGREN & OLLE UNENGE
STÅ, Örebro 24 maj 2023
Konsertlängd: 20:06-20:51 och 21:12-22:08 (106 min)
Min plats: Stående ca 5 meter från scenen.

NU ÄNTLIGEN HAR DET BLIVIT DAGS att sammanfatta Richard Lindgrens senaste visit i Örebro och de norra länsdelarna. När det gäller Lindgren och Unenge har gränsen mellan artist och vän med kraft suddats ut. Under onsdag, torsdag och fredag blev det förutom konserter många pubbesök, boulespel (Richard är sedan flera år en hängiven boulespelare...) och annat som knyckte tid från viktiga analyser av konserter.

FÖR NÄSTAN EXAKT 4 ÅR SEDAN stod jag också fem meter från den tajta duon Lindgren och Unenge på STÅ och njöt av en rad Dylan-låtar. Igår fick jag samma känsla av underhållande glädje när paret upprepade sin ”show” som hyllade Bob Dylan på hans 82 årsdag. Numera också med pianot till värdefullt ackompanjemang.
   Det här gamla och numera också strävsamma paret bor visserligen 50 mil (Malmö/Örebro) från varandra men deras samarbete fungerar smärtfritt och naturligt, som om de alltid har spelat tillsammans fast de aldrig repeterar.
   Det var återigen en ynnest att få uppleva Richard som med en stark och personlig röst tar rejält tag i Dylan-repertoaren som sedan Olle följsamt broderade med utsökt gitarrspel på sitt akustiska instrument. Det här var en personlig konsert som på två set närmade sig två timmars längd och musikaliskt befann sig långt från covertraditionens opersonligt bleka genre.
   Med ett hurtligt ”Happy Birthday, Bob” drog onsdagskvällens konsert igång på ett fullpackat och trångt STÅ. Samspelet mellan de här (far)bröderna var sedvanligt perfekt och spontant i en repertoar som sitter i ryggraden (och hjärtat) hos de båda Dylan-älskande artisterna.
   Konserten (se ursprunglig setlist nedan) startade med stort engagemang med ”She belongs to me” och ”Positively 4th street” och fortsatte lite förutsägbart med ”Don't think twice it's allright” och ”I'll be your baby tonight”. Planerade ”Early morning rain” sparades till extralåtarna, som en hyllning till dess låtskrivare Gordon Lightfoot (som avled för några veckor sedan) som var en mentor för Bob Dylan, och första avdelningens slutlåt blev den instrumentala ”Nashville skyline rag” med blixtrande gitarrspel av herr Unenge.
   Engagemanget från ”scen” var på topp från start i den här konserten men energin i låtval och arrangemang blev än mer kraftfullt i konsertens andra avdelning. Som inleddes med ”Just like Tom Thumb's blues” och ”One more coffee for the road” och fortsatte med ”Love minus zero/No limit” för att mot slutet nå konsertens höjdpunkter.
   För ett ögonblick fick konserten en lite allvarligare ton när Olle Unenge framförde ”Farväl vackra Sara” som är hans svenska version av ”Farewell Angelina” som han sjöng för sin unga dotter som avled i cancer.
   En fantastisk ”You ain't going nowhere” stoppade duon in i konserten utan att den fanns med på ursprunglig setlist. Tillsammans med ”Tomorrow is a long time”, sedvanligt på både engelska och svenska, och ”You're gonna make me lonesome” avslutades konserten med en allsångskryddad ”Forever young” strax efter tio på kvällen. Och som sagt blev Gordon Lightfoot-hyllningen ”Early morning rain” kvällens final.



/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.