Blogginlägg

Pugh Rogefeldt (1947-2023)

I FREDAGS SKREV JAG OM DEN FANTASTISKA ”Ett steg till”-konserten 1974 i min rangordnade lista på bästa konsertupplevelser i Örebro. Mitt bästa minne av PUGH ROGEFELDT på scen fick en hedrande 4:e-plats på min 100-lista. Tre dagar efter min publicering finns inte Pugh längre och det finns knappt gränser för att sammanfatta det totala minnet av en svensk musikikon. Jag kan börja med att upprepa den inledande texten från i fredags:
   ”Pugh Rogefeldt, född Torbjörn i förnamn, var ingen man eller artist som gjorde det förväntade. Efter sin makalöst uppseendeväckande (han sjöng ju på svenska!) debut-skiva ”Ja dä ä dä” överraskande han musikbranschen flera gånger under 70-talet. Inte bara genom att sjunga på låtsasspråk (”Pughish”), raka sitt huvud rent från hår (kom ihåg att det var 1973!) eller ställa upp i Melodifestivalen några år senare.”
   Men Pughs långa karriär var så mycket längre och så mycket mer innehållsrik. Jag såg Pugh på konsert vid minst elva tillfällen i olika konstellationer och i olika sammanhang. Från det legendariska samarbetet med Nature som kompband 1972 via Rainrock-premiären sommaren 1973, ovannämnda ”Ett steg till”, ett nytt Rainrock 1977 (med Mats Ronander som debuterande gitarrist), konserter på 80-talet med både Trousers och The Radio som kompband, turnén 2000 som följde upp det fantastiska ”Maraton”-albumet, några hårdrocksinfluerade och mindre legendariska spelningar på tidiga 2000-talet och ett par inspirerade solospelningar 2007 och 2008. Och till slut sista gången jag upplevde Pugh på scen, sommaren 2015 med en energisk Pugh och ett litet kompband på högvarv på den stora scenen vid Slottet i Örebro.
   Den långa karriären med Pugh på skiva är inte mindre legendarisk men också stundtals lite ojämn. Alla vill framhålla ”Ja dä ä dä” (1969) som Pughs och svensk rockmusiks stora milstolpe och den är givetvis omöjlig att undvika när man talar om svensk musikhistoria. För mig personligen är ”Hollywood”-albumet (1972) ännu ett strå vassare och vi ska i sammanhanget inte heller glömma de två singlarna, ”En gång tog jag tåget bort” (med Ulf Lundells text) och ”Slavsång”, som Pugh spelade in med Nature 1972.
   Schlager-försöket ”Nattmara” och EMI-albumen runt 1980 lyser kanske inte stjärnglans och hårdrockiga ”Hammarhjärta” var brötigt monoton. Men mellan varven överlevde Pugh musikaliska dippar med stor framgång. ”Pop o twist” och ”Två lika är ett” är fina singelhits och framgångarna med Grymlings första album (1990) var inte minst Pughs förtjänst. Albumet ”Maraton” (1999) tillhör faktiskt mina största Pugh-favoriter.
   Natten till idag, 1 maj 2023, avled Torbjörn Pugh Rogefeldt efter en lång tids sjukdom.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.