Blogginlägg

Covers Special: Linda Ronstadt 1972

LINDA RONSTADT: Linda Ronstadt (Capitol, 1972)

EFTER DEN TILLFÄLLIGA UTFLYKTEN till Nashville på förra albumet ”Silk purse” blev det sedan mycket naturligt för Linda Ronstadt att stanna i Kalifornien. Linda hade efter ”Silk purse” skaffat sig ett nytt band på turné, med fyra killar som snart skulle bilda ett eget band (Eagles), som naturligtvis finns med på nya skivan som lite fantasilöst inte fick någon riktig titel.
   ”Linda Ronstadt” är huvudsakligen inspelad i Hollywood plus att tre låtar är inspelade live på The Troubadour i Los Angeles. Märkligt nog är en låt (”I won't be hangin' around”) inspelad i Muscle Shoals i Alabama långt från Kalifornien. Även inför detta album bytte Linda producent och valde den då ganska oetablerade John Boylan som egentligen bara hade en känd albumproduktion med The Association bakom sig.
   På det här albumet börjar Linda få fason på sitt personliga uttryck och den musikaliska helheten är tydlig fast tre livelåtar och ett uppenbart soulinfluerat sound på en låt, Muscle Shoals-låten, stör mig något i mitt homogena önsketänkande.
   Fortfarande finns det kvar en viss countryklang i arrangemangen på några låtar men det är albumets intressanta jakt på låtmaterial som gör ”Linda Ronstadt” till Lindas hittills bästa och mest personliga album.
   Här släpper hon Jackson Brownes ”Rock me on the water” ungefär samtidigt som låtskrivaren själv skivdebuterar med första albumet. Hon gör en fin version av Eric Andersens ”I ain't always been faithful” innan han själv ger ut den samma år (som ”Faithful”) på sitt mest berömda album ”Blue river”. Hon ger också uppmärksamhet åt James Taylor mindre kända låtskrivande bror Livingston när hon sjunger ”In my reply” så fint med Bernie Leadon och Herb Pedersen i kören.
   Det kanske mest intressanta namnet bland låtskrivarna på albumet är Eric Kaz. Hans legendariska låt ”Love has no pride” ska snart få release med Bonnie Raitt, som sedan Linda kommer göra på sitt nästa album. Tillsammans med sin producent har Linda koll på Kaz och hans låtskrivarkvalitéer.
   1967 spelade Kaz keyboards i gruppen The Children Of The Paradise som året därefter skrev musiken till Brian De Palma-komedin ”Greetings” (där Robert De Niro gjorde sin första officiella filmroll) innan gruppen byter namn till Bear. Och släpper albumet ”Greetings, Children of Paradise”... som producerades av John Boylan. Där Eric Kazs låt som Linda spelar in hösten 1971, ”I won't hangin' round”, finns med.
   Det är den låten som spelas in i Muscle Shoals berömda studio med proffs som Barry Beckett, David Hood och Roger Hawkins i kompet och en rejäl soulkör, bland annat Merry Clayton, bakom. Intressant men inte så musikaliskt lyckat i sammanhanget.
   Kanske fanns det just här en liten soulådra i Linda Ronstadts kropp för hon gör även Fontellas Bass soulklassiker ”Rescue me” i en livlig liveversion här. Traditionen att göra covers på 60-talshits förföljer Linda under hela 70-talet.
   Bland musikerna på ”Linda Ronstadt”, med de fyra framtida Eagles-medlemmarna som ryggrad, finns bland annat fiolspelaren Gib Gilbeau, steelgitarristen Sneaky Pete, Herb Pedersen och John Martin. Mannen bakom det sistnämnda lite anonyma namnet blev många år senare känd som Moon Martin. Efter åren i gruppen Southwind, med två album bakom sig, är det här hans första studiojobb som gitarrist på två låtar.
   Neil Youngs ”Birds” är tillsammans med ”In my reply” albumets bästa spår.


Side one

1. "Rock Me On the Water" (Jackson Browne) 3:40
1971. Från albumet "Home grown" med Johnny Rivers.
2. "Crazy Arms" (Ralph Mooney/Chuck Seals) 3:33
1956. Singel med Kenny Brown and Marilyn Kaye and The Arkansas Ramblers.
3. "I Won't Be Hangin' Round" (Eric Kaz) 3:03
1968. Från albumet "Greetings, Children of Paradise" med Bear.
4. "I Still Miss Someone" (Johnny Cash/Roy Cash Jr.) 2:42
1958. Från albumet "The fabulous Johnny Cash" med Johnny Cash.
5. "In My Reply" (Livingston Taylor) 3:32
1970. Från albumet "Livingston Taylor" med låtskrivaren.

Side two

1. "I Fall to Pieces" (Hank Cochran/Harlan Howard) 3:11
1961. Singel med Patsy Cline with The Jordanaires.
2. "Ramblin' 'Round" (Woody Guthrie/Huddie Ledbetter/John A. Lomax) 3:22
1943. "Goodnight Irene" från albumet "Songs by Lead Belly" med Lead Belly (Huddie Ledbetter).
3. "Birds" (Neil Young) 3:01
1970. Från albumet "After the gold rush" med låtskrivaren.
4. "I Ain't Always Been Faithful" (Eric Andersen) 2:51
Original.
5. "Rescue Me" (Raynard Miner/Carl Smith) 2:47
1965. Singel med Fontella Bass.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.