Blogginlägg

Nisse Hellberg fick jobbet gjort!

Foto: Olle Unenge

Foto: Jan-Ola Sjöberg

NISSE HELLBERG
Strömpis, Örebro 23 juli 2022
Konsertlängd: 20:58-22:04 (66 min)
Min plats: Stående ca 8 m från scenen.

DIREKT EFTER LÖRDAGSKVÄLLENS KONSERT, strax efter tio, var det ganska uppenbart att jag hade upplevt en av mina allra bästa Nisse Hellberg-konserter. Tydligt inspirerade musiker, som till och med tjuvstartade konserten två minuter för tidigt, bjöd på nästan explosiv rockmusik och liveljudet var från start och en dryg timme framåt högt men klockrent perfekt.
   Atmosfären och miljön, med en publik placerad i bekväma soffor utspridda på ett stort område, var däremot inte perfekt och rimmade illa med den rock'n'roll-baserade musiken som slungades ut ur högtalarna. Nisse och grabbarna på scen, gitarristen Janne Lindén, ståbasisten Ubbe Heed och trummis Marcus Källström, saknade därmed naturlig närkontakt med sin publik. Men under konsertens gång byggdes det ändå upp en gemensam inspiration. I publikens öron kan konserten nog beskrivas som en rejäl succé.
   Nisse har ju en massiv musikalisk grund att stå på, uppfödd på Stones och Chuck Berry som han är, och det är med märkvärdiga kvalitéer som han skriver och framför sin musik med sina intressanta texter. Kanske mer välformulerad på skiva än i det stökiga liveformatet men hans musik får alltid ett lyft i nuet och när man, som i lördagskväll, kände golvplankorna gunga under fötterna på det som numera heter Villa Strömpis.
   Sedan Wilmer X tillfälligt la ned verksamheten 2005 har Nisses soloproduktion växt i både omfattning och kvalité. Med 15 snabba låtar på en dryg timme lyckades han klämma in material från sju av sina soloalbum och det var inte så uppenbart att han direkt prioriterade den senare repertoaren.
   Från den senaste releasen, den helt aktuella ep:n ”Hemmainspelningar 2022”, fick vi bara Larz-Kristerz-coverlåten ”Små, små ord av guld” men den doftade å andra sidan mer ren och skär rockmusik än dansband.
   I konsertens snabba tempo hann Nisse ändå med några sedvanligt intressanta mellansnack som när han exempelvis avfärdade Lars Winnerbäck och The Ark med ”it ain't rock'n'roll”...
   Tillsammans med sin flyhänta gitarrist Janne Lindén, som också finns med i Wilmer X när de i oktober kommer till Örebro och Frimis, bjöd Nisse på några hisnande soloutflykter. Och ännu en gång blev det tydligt att han som gitarrist har hämtat sina ambitioner i den tidiga rockhistorien.
   Lindén fick för övrigt ett eget solonummer i den instrumentala ”Misirlou”, hämtat från ”Pulp fiction”-soundtracket, där han lät som flera gitarrister samtidigt.
   I höstas såg jag Hellberg och gänget på ett regnigt Mosebacketerrassen där han missade den naturliga finalextralåten ”Kul att ses tack och adjö” då han hade överskridit gränsen för konserttiden.
   Igår, när det också fanns ett sista klockslag (22:00), tog han det säkra före det osäkra och fyrade av låten som sista låt i huvudavdelningen. Och lät, när det visade sig att han kunde dra över med några minuter, ”Nån måste få jobbet gjort” (med ett läckert twistintro) till publikens glädje bli den definitiva finallåten. Som en perfekt avslutning på en underbart stark konsert: Nisse fick jobbet gjort den här kvällen!


Tufft jobb
En doft av läder
Packar som ett proffs
Fanny i full sving
Nu smet katten in till grannen igen
Små, små ord av guld
Håller min dörr på glänt
Små små steg
Leva Ett Vildare Liv
Blues ABC
Misirlou
M/S Colinda
Vilken tur att vädret finns
Kul att ses tack och adjö

Extralåt
Nån måste få jobbet gjort

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.