Blogginlägg

Januari 2022 på Håkans Pop

HÅKANS POP 2022 FICK EN INTENSIV RIVSTART. Innan 17 januari när jag återupptog min lista All Time Best Albums publicerade jag artiklar varje dag, ibland flera gånger samma dag. Varannan dag inventerade och presenterade jag hela innehållet i alla kategorierna på Håkans Pop. På de andra dagarna intensifierade jag bidragen till min serie om platser i Örebro där jag har upplevt konserter. Och sedan lite annat smått och gott under januari.
   Under årets första veckor tog jag mig också tid att som tillfällig Disney+-abonnent se två Beatles-relaterade programserier, ”Get back” och ”McCartney 3, 2, 1” och sedan skriva om det. Underbara och tidskrävande upplevelser som rekommenderas. I samband med de programmen tipsade jag om böcker att läsa parallellt med tittandet, ”Get back” (med undertiteln ”The Beatles' Let it be Disaster”) respektive Ian MacDonalds bok ”En revolution i huvudet”.
   Bland månadens nedslag i konsertställen i Örebro kan jag nämna East West Sushi (där jag genom åren har upplevt 35 konserter), Scandic Grand, Stadsträdgården och lokalen, med många hyresgäster och många namn på restauranger, i källaren på Oskarsparken 1.
   Under januari fick jag också tillfälle att ta adjö av den fantastiska sångerskan Ronnie Spector. Sedan bjöd jag på ytterligare en lång redovisning av några TisdagsAkademi-möten från hösten 2020 där Olle Unenge, Janne Rindar och jag diskuterar all sköns musik mellan himmel och jord.
   På min 150-lista med bästa albumfavoriter avslöjade jag i januari placeringarna från #48 till #42: Skivor med Magnus Lindberg, Rod Stewart, Håkan Hellström, George Harrison, Lisa Miskovsky, The Bee Gees och Paul McCartney and Wings.

JANUARI 2022 FICK EN PLÖTSLIG OCH UNDERBAR start med flera fantastiska albumreleaser på sitt samvete där jag redan nu kan förbereda en plats på årsbästalistan för ELVIS COSTELLO och hans sedan länge stadiga kompband THE IMPOSTERS.
   Nya albumet ”The boy named If” sprakar och sjuder som om Costello har samma sprudlande energi nu som när han var 23 år och gjorde ”This years model”. Fantastiskt att den 67-årige Costello kan vara så nyfiken och kreativ att han kan göra ett album som är både stökigt modernt och stundtals melodiskt starkt.
   Kompbandet har utökats med gitarristen Charlie Sexton och det är kanske en förklaring på energin i arrangemangen men när jag lyssnar närmare i hörlurar hör jag tydligt hur klaviaturkillen Steve Nieve har stor del i de händelserika sekvenserna på många låtar. På en skiva som inte oavbrutet rockar vilt utan även kan presentera fina melodiska låtar som i fallet ”Paint the red rose blue” låter inspirerad av samarbetet med Burt Bacharach. ”The boy named If” är Costellos bästa album på många år.
   Annika Norlin, som låg bakom ”pseudonymerna” Säkert! och Hello Saferide, uppträder numera under sitt riktiga namn och på ”Mentor” kombinerar hon de båda inriktningarna genom att blanda svenska och engelska texter. Uppenbarligen missade jag Annikas förra soloalbum, ”Correspeondence”, för nu blir jag glatt överraskad av både sound, arrangemang och sång. Första halvan av skivan, på engelska, är huvudsakligen personlig soulpop med starka melodier och resten är ofta lika personlig men lite snabbare indiepop. Och några lugnare ballader, bland annat den fina Mattias Alkberg-duetten ”Den sista”. Jag gillar allt lika mycket.
   Det var längesedan jag koncentrerat lyssnade på ett nytt John Mellencamp-album och på ”Strictly a one-eyed Jack” märker jag direkt att tiden har gått. Okej, han har blivit 70 år och sjunger ofta med en röst som påminner om Tom Waits rufsiga lätt bluesinspirerad existens.
   Men sound och arrangemang påminner också om gamla tider, runt 1988, när han omgav sig med ett fantastiskt band ty fortfarande finns det tjejer i kören och både banjo, fiol och dragspel i kompet. Bruce Springsteen gästar på tre låtar, och drar givetvis uppmärksamhet till skivan, men men med gitarr och sång sätter han ingen egen profil på det materialet utan låter Mellencamp köra sin grej.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.