Blogginlägg

"Crawling from the wreckage"

CRAWLING FROM THE WRECKAGE
Compiled by Rikard Bengtsson & Ulf Björe
(Labour Of Love)

UNDERTITELN TILL DEN HÄR BOKEN, ”A tribute to Rockpile”, beskriver innehållet på ett ganska fullständigt sätt: En svenskproducerad hyllning på engelska till gruppen Rockpile alltså. Med utgångspunkt i Facebook-gruppen ”Rockpile”, en grupp med medlemmar från hela världen som på kort tid gick från 140 medlemmar till 5000, skapade administratören Rikard Bengtsson tillsammans med sin kompanjon Ulf Björe ett bokprojekt om gruppen de älskar över allt annat.
   Det ursprungliga projektet, som bottnade i ett otroligt engagemang, blev snabbt större och och den planerade bokens sidantal växte från 100 sidor till 320 sidor, och det slutgiltiga resultatet väger 1,6 kg och distribueras just nu till sina läsare. medan bidragande skribenter blev allt fler och bildmaterialet utökades. Boken är innehållsmässigt ett onekligen imponerande verk, från titeln (Graham Parker-låten som Dave Edmunds spelade in) via Adrian Boots livefotografi på framsidan till de oräkneliga hyllningstexterna och det rika bildmaterialet. Allt tryckt på professionellt försklassigt papper.
   Jag ska inte göra en regelrätt recension av boken ty jag bidrar med en förhållandevis kort text (se bild ovan) och har, tillsammans med alla andra bidragande skribenter, blivit omnämnd i en lång tack-lista med tillägget ”who also runs the excellent Håkans Pop page”. Thanks!
   Boken innehåller inte bara en massa personliga minnen, ögonvittnesskildringar från ett otal konserter och anekdoter från en lång rad skribenter om många upplevelser från bandets drygt fyra år tillsammans.
   Vid sidan om Will Birchs förord, diskografier, tidningsklipp, en karriärsammanfattande text finns här också åtskilliga intervjuer med ett antal nyckelpersoner i Rockpile-sfären som väldigt sällan eller aldrig har kommit till tals tidigare. Som turnémanagern Andy Cheeseman och flera inspelningstekniker, bland annat Roger Bechirian.
   Kanske hade aktuella intervjuer med alla Rockpile-medlemmarna, inte bara Billy Bremner och Terry Williams, givit tyngd och dignitet åt boken men jag förstår också svårigheterna att få exklusiva uttalanden från män som Jake Riviera, Nick Lowe och Dave Edmunds.
   Första texten jag slängde mig över i boken var den i dessa sammanhang respekterade journalisten Mats Olssons fem sidor långa text med bilder. Han var en av få bland de bidragande skribenterna som var på plats från början till slut. Han beskriver personliga möten med Rockpile på sitt sedvanligt formulerade sätt. Synd bara att han inte minns rätt om Rockpiles Örebrokonsert som var turnépremiär 1980 och inte 1979.
   Jag har full förståelse för att minnet sviker ibland och i efterhand förändrar minnesbilden, det vet jag av egen erfarenhet, men Rockpiles officiella turnéhistoria, med Sverigespelningarna 1979 och 1980, är ganska lätt att kolla upp.
   Jag läser också kapitlen om Rockpiles nära samband till Mickey Jupp, initierat skrivet av Mats Zetterberg, och Mats Karlssons kluriga text om Nick Lowes ”Jesus of cool”-skivomslaget och förklarar rykten och myter om en förklädd Dave Edmunds på bild.
   För att beställa bok: Mejla: rikard@hammarsjon.se
Eller sms till 0709920335.

JAG HAR SOM SAGT BIDRAGIT med en liten text i boken, ett allmänt reflekterande om Rockpile, som jag från början författade på svenska och kommer här:

ROCKPILE I MITT MINNE

Nej, jag tänker inte på Rockpile varje dag och jag spelar Dave Edmunds-skivor alltmer sällan. Däremot har musiken som Nick Lowe fortfarande producerar en förmåga att leva ett långt och stillsamt liv i mitt medvetande. Billy Bremner gräver oftare ner sig i rockmusikens rötter än skriver nytt och fräscht som en gång i tiden var hans kreativa kännetecken. Men ljudet av det formidabla drivet i Terry Williams trumspel kan plötsligt träda fram ur minnets skrymslen när jag minst anar det.
   När jag får uppmaningen att tänka tillbaka på Rockpile är det ändå inte Rockpile jag tänker på utan fyra engelsmän som musikaliskt passade ihop tillsammans på ett nästan osannolikt men samtidigt osedvanligt perfekt sätt.
   Det var på konsert och turnéer den enastående kombinationen, när fyra personers unika superkrafter sammanfogades till en stor och mäktig enhet i ett rasande effektivt rockband, gjorde sig oförglömligt bäst. Därför framträder de två konserter jag har upplevt med Rockpile, Konserthuset i Stockholm 9 mars 1979 och Konserthuset i Örebro 21 februari 1980, som osvikliga höjdpunkter bland tusentals andra konsertupplevelser.
   Bland de så kallade Rockpile-skivorna hamnar bandets egen ”Seconds of pleasure” i skuggan av Dave Edmunds ”Tracks on wax 4”, ”Repeat when necessary” och Nick Lowes ”Labour of lust”. Album som i sin tur distanseras av förstasidan på Mickey Jupps ”Juppanese”, producerad av Lowe med Rockpile i kompet.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.